Sydkorea - "Modernt land
med gamla traditioner"
Resan startade, och slutade, i
huvudstaden Seoul, en av världens största städer. Efter några dagars
acklimatisering tog jag tåget till städerna Suwon, Andong, Gyeongju och
Busan. Från Busan flög jag till ön Jeju-do, landets kanske mest kända
turistmål. Från Jedu-do flög jag tillbaka till Seoul.
Under resan besökte jag flertalet av de platser som finns med på
UNESCO:s världsarvslista och många andra historiskt intressant platser,
jag besökte myllrande marknader och landets största fiskmarknader, i
Busan besökte jag världens största varuhus, på ön Jedu-do vandrade jag i
Hallasan National Park, mötte de berömda kvinnliga dykarna, haenyeo, i
Ilchulbong och besökte lavatunneln Manjanggul, med på UNESCO:s lista
över världsarv. Dessutom gjorde jag ett besök på en av världens
farligaste platser, DMZ, den demilitariserade zonen mellan Nord- och
Sydkorea. Här får alla besökare skriva under ett papper om att de är
medvetna om att de kan bli ihjälskjutna och att militärerna i så fall
inte har något ansvar för detta. Och naturligtvis njöt jag av all god
mat!
Läs mera om min resa under länken
Resfakta
Sydkoreas historia i korthet
| Årtal |
Händelse |
| 2
333 f Kr |
Koreanerna säger
att deras civilisations ursprung daterar sig tillbaka till riket
Choson, som enligt legenden grundades år 2 333 före Kristus på
den nordvästra delen av den koreanska halvön |
|
300-talet f Kr |
Antas att Choson
utvidgade sitt välde in i nuvarande kinesiska Manchuriet |
108 f Kr -
400-talet e Kr |
År 108 före
Kristus erövrade Kina norra delen av Koreahalvön och hade sedan
kolonier där fram till 400-talet efter Kristus
Utanför kolonierna utvecklades
samtidigt flera koreanska stadsstater, däribland Koguryo som i
början av 300-talet efter Kristus drev bort kineserna |
600-talet e Kr,
slutet |
I slutet av
600-talet lade kungariket Shilla, som låg i sydöstra delen av
Koreahalvön, under sig både Paekche i sydväst och Koguryo i norr
och därmed enades halvön |
|
918 |
Shillas
blomstringsperiod övergick i sönderfall och år 918 grundades en
ny dynasti som kallades för Koryo |
|
1000 – 1100-talen |
Efter krig mot
angränsande stammar följde en period av ekonomisk och kulturell
storhetstid på 1000- och 1100-talen. Med Kina som förebild
utvecklades bl a boktryckarkonsten |
|
1200-1300-talen |
På 1200-talet
invaderades Koreahalvön av mongoler som dominerade den fram till
början av 1300-talet, då Koryo-dynastin återtog makten |
|
1392 |
General Yi
Song-gye grep makten efter attacker från kinesiska arméer och
maktkamp vid hovet. Han grundade en ny dynasti med det gamla
riket Chosons namn och gjorde Söul till huvudstad.
Choson-dynastin kallas även Yi-dynastin |
|
1400-talet, början |
Konfucianismen
ersatte buddismens roll i det offentliga livet. Efter en kort
kulturell och vetenskaplig storhetstid under första halvan av
1400-talet förföll även Choson |
|
1590-talet |
Japanska attacker
förstörde stora delar av landet |
| 1600-talet, början |
Efter två kinesiska invasioner blev Korea en
kinesisk lydstat och kom att isoleras från omvärlden, med
undantag av kontakterna med Kina |
| 1875 |
Korea tvingades att öppna hamnar för japanska
handelsmän. Därefter slöt Korea fördrag med en rad västländer
och Ryssland |
1894 - 1895,
1904 - 1905 |
Efter att Japans besegrat Kina i kriget mellan
åren 1894–1895 och Ryssland i rysk-japanska kriget under åren
1904–1905 blev Korea ett japanskt protektorat, vilket innebar
att koreanerna själva fick styra sina inre angelägenheter medan
relationerna med omvärlden kontrollerades av Japan |
| 1910 |
Japan annekterade Korea. Japanerna förde en
hård kolonisationspolitik, och koreanerna tvingades att anta
japanska seder och namn. Japanerna utvecklade gruvdriften,
industrin och jordbruket medan vinsterna fördes till Japan.
Missnöjet med kolonisationen ledde till uppror |
| 1919 |
Slogs en fredlig folkresning ned men
motståndsrörelsen växte, både i och utanför Korea. I Shanghai i
Kina bildades en provisorisk koreansk regering, som senare
splittrades, ledd av Syngman Rhee. I norra Korea leddes
motståndet mot japanerna av gerillaledaren och kommunisten Kim
Il Sung |
| 1945 |
Mot slutet av andra världskriget besattes norra
Korea av sovjetiska trupper, medan södra delen av landet intogs
av amerikanerna. De allierade hade tidigare bestämt att Korea
skulle återfå sin självständighet, men i slutet av året beslöt
USA, Storbritannien och Sovjetunionen att Korea skulle förvaltas
av de allierade under fem år vilket väckte vrede hos koreanerna
Under oenigheten mellan USA och Sovjetunion om hur en koreansk
övergångsregering skulle se ut växte en centraliserad
kommuniststat fram under gerillaledaren Kim Il Sungs styre i den
av Sovjetockuperade zonen i norr. I södra Korea inrättade USA en
tillfällig regering av moderata nationalister, vilket ledde till
våldsamma protester och attentat från högergrupper |
| 1947 |
USA tog upp Koreafrågan i FN:s
generalförsamling, som tillsatte en kommission med uppgift att
arrangera val i hela Korea. Kommissionen fick inte komma in i
norra delen av landet |
| 1948 |
I maj genomfördes val till en
nationalförsamling i södra Korea. Syngman Rhee valdes till
president
I augusti utropades Republiken Korea. I norra delen av landet
höll kommunisterna val till en folkförsamling
I september utropades den Demokratiska folkrepubliken Korea |
| 1950 |
Den 25 juni gick nordkoreanska trupper över
stilleståndslinjen och trängde in i Sydkorea. FN:s säkerhetsråd
stämplade Nordkorea som angripare och manade medlemsstaterna att
undsätta Sydkorea. Sovjetunionen, som bojkottade säkerhetsrådet
kunde inte lägga in sitt veto. Amerikanska trupper dominerade
FN-styrkorna på sydsidan. Till att börja med trängde
nordkoreanerna långt söderut men drevs sedan tillbaka norrut mot
Kina. Efter att Kina ingripit på den nordkoreanska sidan
stabiliserades fronten vid den 38:e breddgraden
|
| 1951 |
Inleddes fredsförhandlingar |
| 1953 |
Striderna fortsatte fram till den 27 juli då
ett stilleståndsavtal slöts, men inget fredsavtal slöts, och
fortfarande utgör den några kilometer breda demilitariserade
zonen gräns mellan Nord- och Sydkorea |
| 1960 |
Trots att USA gav Sydkorea stort ekonomiskt
bistånd efter kriget försvagades Syngman Rhees ställning, och
ett studentuppror tvingade fram hans avgång |
| 1961 |
Den politiska och ekonomiska oron utlöste en
militärkupp som leddes av generalmajor Park Chung Hee.
Nationalförsamlingen upplöstes och undantagslagar infördes |
| 1963 |
Tilläts åter politisk verksamhet efter
militärkuppen 1961
Park Chung Hee, som slutat sin militära bana, vann
presidentvalet och militärens parti fick majoritet i
parlamentet. Formellt tillsattes en civil regering, men före
detta militärer innehade alla viktiga poster
Med hjälp av utländskt kapital påbörjades en snabb
industrialisering och ett välstånd började byggas upp.
Inrikespolitiken var fortsatt instabil |
| 1971 |
Park Chung Hee var nära att förlora
presidentvalet till Kim Dae Jung från Nya demokratiska partiet
(NDP). Många ansåg att resultatet var manipulerat och att Kim
var den verklige segraren. Sydkoreanska säkerhetsagenter
försökte senare att mörda honom.
Den ekonomiska strategin förändrades; investeringar styrdes till
tunga sektorer, som stålindustri och skeppsbygge, samtidigt som
elektronikindustrin prioriterades |
| 1972 |
Park Chung Hee upplöste nationalförsamlingen,
upphävde konstitutionen och stärkte presidentens makt genom en
ny grundlag |
| 1975 |
De politiska förändringarna utlöste protester
och blev större när Park utfärdade den så kallade
antikommunistlagen, som bl a förbjöd studenter att demonstrera |
| 1979 |
Oron ökade ytterligare och Park Chung Hee
mördades av chefen för landets underrättelsetjänst. Nyvalet till
presidentposten följdes av en armékupp med general Chun Doo Hwan
som ledare |
|
1980 |
Efter stora
studentdemonstrationer infördes krigslagar, all politisk
aktivitet förbjöds och politiska ledare greps, bl a Kim Dae Jung
och uppror slogs ned i staden Kwangju med många dödsoffer
Kim Dae Jung dömdes till döden anklagad för att ha legat bakom
upproret. Efter internationella protester omvandlades straffet
till livstids fängelse och Kim tilläts gå i exil i USA |
|
1981 |
Mjukades
krigslagarna upp och nya partier fick bildas, men Chun utsågs
ändå till president av ett nytt folkvalt valkollegium. Kim Dae
Jung och andra oppositionsledare fick åter rätten att verka
politiskt i mitten av 1980-talet |
|
1987 |
Studenterna i
Seoul startade stora demonstrationer som tvingade president Chun
att kompromissa med oppositionen. En ny grundlag förhandlades
fram och godkändes i folkomröstning. Direktval till
presidentposten resulterade i en politisk liberalisering |
|
1988 |
Roh Tae Woo
tillträdde som nyvald president |
|
1990 |
Roh Tae Woo och
oppositionsledarna Kim Young Sam och Kim Young Pil bildade
tillsammans det nya partiet Demokratiska Liberala Partiet (DLP)
och fick klar majoritet i parlamentet |
|
1991 |
Gick flera
oppositionspartier samman i en ny allians som kallades för
Demokratiska Partiet (DP), en av ledarna blev Kim Dae Jung |
|
1992 |
I parlamentsvalet
förlorade DLP sin majoritet. Men partiets kandidat Kim Young Sam
segrade i presidentvalet. Därmed fick Sydkorea för första gången
på över tre decennier en president utan militär bakgrund och en
politisk utrensning genomfördes i vilken forna militärer
tvingades avgå President Kim anklagades för oegentligheter och
auktoritär ledarstil
När de förra presidenterna Chun och Roh åtalades för korruption
fick Kim svårt att hålla distans till dessa. Chun och Roh
åtalades också för kuppen 1979 och för massakern i Kwangju 1980.
Chun dömdes till döden och Roh till livstids fängelse. Båda
benådades och släpptes senare |
|
1996 |
DLP bytte namn
till Nya Koreapartiet och lyckades med knapp marginal behålla
regeringsmakten
Sedan regeringen hade drivit igenom en försvagad arbetsrätt
utlöstes en strejkvåg som kostade företagen stora summor och
tvingade regeringen att backa. President Kim Young Sam och
regeringen försvagades också av en svår exportkris och en
korruptionsskandal |
|
1997 |
Lee Hoi Chang
blev ny ledare för det nya konservativa partiet, Stora
nationella partiet (GNP), sedan NKP och DP gått samman
Presidentvalet vanns av oppositionsledaren Kim Dae Jung, som
förlorat tre tidigare presidentval. Till premiärminister utsåg
han Kim Jong Pil, grundaren av den säkerhetstjänst som antogs ha
legat bakom ett mordförsök på honom
Den svåra ekonomiska krisen kom att prägla mycket av president
Kim Dae Jungs politik. Han tvingades svika vallöften och ge
företagen rätt att avskeda anställda vilket ledde till att
miljoner människor förlorade sina jobb. Storstrejker och
våldsamma protester följde, och oron ledde till kraftigt
börsfall |
|
2000 |
Den konservativa
oppositionen vann parlamentsvalet, men president Kim Dae Jungs
parti, som bytt namn till Milleniets Demokratiska Parti (MDP)
kunde dock behålla regeringsmakten i koalition med ett liberalt
parti
Kim Dae Jungs öppna politik mot Nordkorea kulminerade i ett
toppmöte i Pyongyang och resulterade i att Kim fick Nobels
fredspris. Oppositionen menade dock att försoningspolitiken
kostade för mycket ekonomiskt och politiskt utan att ge något i
utbyte |
|
2001 |
Regeringen
anklagades för att indirekt ha mutat regimen i Nordkorea genom
att storföretaget Hyundai betalat hundratals miljoner dollar för
att få etablera företag och turistanläggningar i norr
Inrikespolitiskt möttes regeringen av proteststrejker mot planer
på privatisering av järnvägar och el- och gasnät
Korruptionsskandaler med Kims närmaste män och två av hans
inblandade söner försvagade presidentens ställning när
mandatperioden började närma sig slutet |
|
2002 |
I presidentvalet
vann liberalen Roh Moo Hyun från Kims regerande parti. Roh
lovade fortsätta sin företrädares öppna politik mot Nordkorea
och kamp mot korruptionen |
|
2003 |
Roh Moo Hyun
tillträde som president. Han hade aldrig besökt Sydkoreas
främsta allierade, USA, och ville driva en mer självständig
politik gentemot USA
President Rohs fick kämpa mot ekonomisk tillbakagång och oro på
arbetsmarknaden. Efter att han försökt stoppa en utredning om
mutanklagelser mot en nära rådgivare och ansågs ha brutit mot
vallagen drev oppositionen igenom riksrätt mot honom |
|
2004 |
Roh fick
tillfälligt lämna ämbetet som president men återinsattes sedan
författningsdomstolen frikänt honom från anklagelser om
korruption och vanstyre. Brottet mot vallagen ansågs inte
tillräckligt för att avsätta honom
Behandlingen av Roh sågs av många som ännu ett inslag i korrupta
politikers oärliga spel. Hans nya stödparti Uri fick därför
framgång i valet i april och vann egen majoritet i parlamentet |
|
2006 |
Uri-partiets
regeringstid blev turbulent. Premiärministern Lee Hae Chan och
partiordföranden Shin Ki Nam avgick av olika anledningar.
Premiärminister Lee ersattes av Han Myung Sook, Sydkoreas första
kvinnliga regeringschef |
|
2007 |
Utrikesminister
Ban Ki Moon lämnade regeringen och valdes till FN:s nye
generalsekreterare, en post han tillträdde i januari
Ekonomiska problem minskade stödet för regeringen och president
Roh, Uri-partiet splittrades och upplöstes. En majoritet av
medlemmarna anslöt sig till det nybildade liberala Förenade Nya
Demokratiska Partiet, som blev parlamentets näst största parti
Presidentvalet i december vanns av Lee Myung Bak från Stora
Nationella Partiet. Ett utbrett missnöje med regeringens
ekonomiska politik påverkade valutgången |
|
2008 |
Lees start var
fylld av problem. Han blev föremål för en bedrägeri- och
korruptionsutredning men friades just innan han tillträdde som
president i februari. Han hade också svårt att få sin första
regering godkänd
Parlamentsvalet i april blev en stor framgång för Lees parti,
som fick egen majoritet
President Lee förde en hårdare politik än sina företrädare
gentemot Nordkorea och prioriterade Sydkoreas relation till USA
Oppositionen bojkottade parlamentet, när ett importstopp för
amerikanskt nötkött upphävdes, infört 2003 efter utbrott av BSE
i USA. Studenter, fack och vänstergrupper tvingade genom
protester Lee att backa om köttimporten och avskeda bl a
jordbruksministern
Det största oppositionspartiet DP bojkottade även omröstningen
om ny budget i slutet av året och krävde åtgärder för nya jobb
och sociala skyddsnät, medan budgeten präglades av
skattesänkningar och ekonomiska stimulansåtgärder |
|
2009 |
I maj chockades
landet av nyheten att förre presidenten Roh Moo Hyun begått
självmord, sedan han förhörts som misstänkt i en
korruptionshärva med familjemedlemmar inblandade
I juli blev det än en gång oreda i parlamentet, när regeringen
drev igenom en avreglering av ägandet i mediebranschen
I augusti avled fredspristagaren och ex-president Kim Dae Jung
I september försökte president Lee stärka regeringen genom en
omfattande ministeromflyttning då ekonomiprofessorn Chung Un
Chan utsågs till ny premiärminister. Oppositionen ansåg Chung
olämplig för posten och bojkottade även den omröstningen
|
|
2010 |
I mars sänktes en
sydkoreansk patrullbåt, antagligen av Nordkorea, och 46 man
omkom
I lokalvalen i juni backade presidentens parti stort och
partiledaren avgick som följd av detta Efter valet ombildade
presidenten regeringen och flera ministrar tvingades avgå, bland
annat premiärminister Chung
I oktober valdes Kim Hwang Sik som ny premiärminister och ny
utrikesminister blev Kim Sung Hwan
I november besköts den sydkoreanska ön Yeonpyeong av
nordkoreanskt artilleri. Två militärer och två civilpersoner
dödades och flera personer skadades. Militären förstärktes på
fem gränsöar i Gula havet, och förre generalstabschefen Kim Kwan
Jin utsågs till ny försvarsminister |
|
2011 |
I oktober valdes
medborgarrättskämpen Park Won Soon till borgmästare i Seoul |
|
2012 |
Parlamentsvalet i
april blev en jämn kamp mellan landets största partier DUP och
NFP |
Till överst på sidan
Geografi
Till ytan är Sydkorea något större än
Götaland och ligger på den koreanska halvöns södra del. Landet omges av
Japanska havet i öster och Gula havet i väster. Koreasundet skiljer
Sydkorea från Japan, sundet är bara 20 mil brett på sitt smalaste
ställe. Gränsen mot Nordkorea utgörs av en demilitariserad zon.
Landets östra kust är hög och rak, Den
södra och västra kustlinjen är starkt sönderskuren av vikar, uddar och
öar. Totalt finns det ungefär 3 500 öar, mer än 600 av dem är bebodda.
Största ön är Cheju (Jeju-do), som ligger omkring tio mil söder om
fastlandet.
Största delen, cirka fyra femtedelar, av
landytan utgörs av högland och berg. De tre största bergskedjorna är
Taebaek, Sobaek och Chirimassivet. Landets högsta berg är vulkanen
Hallasan, 1 950 möh, som ligger på ön Cheju (Jeju-do).
Landets huvudstad heter Seoul (Söul) och
har cirka 10 500 000 invånare, med förstäder cirka 25 000 000 och är
därmed en av världens största städer. Andra större städer är Busan med
cirka 3 600 000 invånare, Inchon med cirka 2 800 000 invånare och Taegu
med cirka 2 500 000 invånare.
Klimat
I Sydkorea är klimatet tempererat
och har fyra årstider. Vintrarna är långa, kalla och torra. Somrarna är
korta, heta och fuktiga, särskilt i landets södra del.
Under perioden april till september faller
mest regn, då monsunvindar från Stilla havet sveper in över Koreahalvön.
Sydkorea kan drabbas av kraftiga orkaner och tyfoner, som ibland orsakar
stor förödelse.
Genomsnittstemperaturer / genomsnittlig
nederbörd:
Seoul /Söul Januari -10 C / 17 mm
Seoul / Söul Juli +21 C / 268 mm
Busan Januari -2 C / 25 mm
Busan Juli +21 C / 248 mm
Befolkning, språk och socialt
Sydkoreas befolkning består nästan
uteslutande av koreaner, men här lever också en liten kinesisk minoritet
(cirka 20 000).
Mer än hälften av landets befolkning lever i städer och därmed är
Sydkorea ett av världens mest urbaniserade länder, och är dessutom ett
av världens mest tätbefolkade länder.
För att hålla tillbaka befolkningsökningen rekommenderar regeringen
föräldrar att bara skaffa ett barn. De föräldrar vars första barn är en
dotter följer oftast inte detta råd eftersom söner enligt koreansk
tradition för familjens namn vidare och har plikt att ta hand om sina
åldrande föräldrar.
Det koreanska språkets ursprung är omdiskuterat, men hänförs oftast till
den altaiska språkfamiljen. Ungefär 2/3 av ordförrådet är kinesiska
lånord och länge skrevs koreanska enbart med kinesiska tecken. På
1400-talet skapades ett enkelt fonetiskt skriftspråk, hangul. Numera
skriver sydkoreaner med hangul eller en blandning av hangul och
kinesiska skrivtecken. Sydkoreanernas sätt att tala skiljer sig från
nordkoreanernas, men de förstår varandra.
Som andra språk dominerar engelskan. Under den japanska ockupationen
1910–1945 tvingades koreanerna att tala japanska. Den äldre generationen
behärskar ännu detta språk.
Av tradition är det koreanska samhället starkt hierarkiskt uppbyggt och
har påverkats av den kinesiska vishetsläran konfucianismen; plikt,
lojalitet och heder betonas, liksom bildning och lydnad mot överheten.
Anspråkslöshet är ett framträdande drag för koreaner. Respekt för
föräldrar och förfäder är viktigast av dygder, och kvinnan är
underordnad mannen.
Förr var familjenamn, välstånd och sociala kontakter avgörande för
framgång, numera är studiebakgrund av stor vikt för avancemang i det
sydkoreanska samhället.
Den förändring som skett i det koreanska samhället genom
industrialisering och urbanisering har förändrat hierarkierna och skapat
en ny maktelit, den industriella klassen. En ny medelklass växte fram
bestående av tjänstemän och akademiker, samtidigt som arbetarna ökade i
antal.
Efter den globala finanskrisen, som även drabbade Sydkorea mycket hårt
har levnadsstandarden åter förbättrats och idag omfattas nästan alla av
det sjukförsäkringssystem som infördes år 1989. Detta gäller även
pensionssystemet. En del grupper, som tjänstemän, militärer och lärare,
har bättre sociala förmåner från staten.
I städerna har sjukvården förbättrats betydligt under senare årtionden,
medan utvecklingen på landsbygden släpat efter.
Kärnan i den koreanska kulturen är familj, släkt och klan och
förpliktelser mot familjen är överordnade andra plikter. Familjens
överhuvud är fadern och äldste sonen har särskilt ansvar mot familjen. I
det moderna koreanska samhället håller dock de traditionella
familjevärderingarna på att försvagas.
De traditionella könsrollerna uppmuntras, men kvinnans ställning har
delvis förbättrats. Det är dock fortfarande oftast hon som har ansvar
för hem, barn och äldre släktingar, även om hon förvärvsarbetar. Stora
resurser satsas på barnens utbildning.
Förr ärvde äldste sonen mest på grund av plikter mot sina åldrande
föräldrar. Nu ger lagen dock lika arvsrätt mellan söner och döttrar.
I städerna har arrangerade äktenskap oftast ersatts av kärleksäktenskap
och professionell partnermatchning.
Även kvinnor har numera rätt att begära skilsmässa, men ekonomisk och
social diskriminering försvårar detta. Många av de koreanska kvinnorna
skaffar sig högre utbildning, men flera av dem lämnar yrkeslivet när de
gifter sig. Den underdånighet kvinnor visar i offentligheten byts ofta
mot en ledarroll i hemmet, där hon styr över familjens ekonomi.
Till överst på sidan
Religion
Enligt grundlagen råder det
religionsfrihet i Sydkorea. Historiskt sett har religionen dock haft
stort inflytande, men idag betraktar sig ungefär hälften av landets
befolkning som icke-religiösa.
På 300-talet före Kristus kom buddismen
och daoismen (taoism) till landet från Kina. Drygt ett tusen år senare
förbjuds buddismen och trängdes ut av den kinesiska vishetsläran
konfucianismen. Den religionen prisar bildning och lydnad mot överheten.
Än idag påverkar konfucianismen delvis samhället, bl a genom att
utbildning är av stor betydelse.
I slutet av 1700-talet kom de första
katolska missionärerna från Europa. Dessa utsattes för hård förföljelse.
År 1866 dödades cirka 10 000 biskopar, präster och nykristnade. Från
slutet av 1800-talet kunde de kristna verka fritt och då anlände även
protestantiska missionärer.
Från senare delen av 1900-talet växte
kristendomen kraftigt och blev Sydkoreas största religion. En
pingstkyrka i Söul med över 800 000 medlemmar räknas som världens
största kristna församling. Efter USA är Sydkorea det land som sänder
flest kristna missionärer till omvärlden.
Shamanism och andetro lever kvar i mycket
liten skala, främst på landsbygden. Den som vill komma i kontakt med
andevärlden tar hjälp av en mudang, vanligtvis en kvinna, som i en
religiös ceremoni, kut, kan be andarna att t ex bota sjukdomar.
En inhemsk blandreligion, chondogyo, har
vuxit fram som reaktion mot västerländskt inflytande.
Utbildning
Utbildning har hög status i Sydkorea och
studiebakgrunden avgör en persons avancemang i samhället och att bli
socialt accepterad inom vissa grupper.
Det koreanska skolsystemet bygger på det
amerikanska.
Den nio år långa utbildningen, som startar
vid sex års ålder och pågår tills man fyllt femton, är obligatorisk för
alla barn. Den sexåriga grundskolan är avgiftsfri. Därefter följer två
treåriga påbyggnadsstadier. En stor del av hushållens utgifter går till
barnens vidareutbildning.
År 2005 fanns fler än 170 institutioner på
universitets- och högskolenivå och andelen högskolestudenter är bland de
högsta i Asien. Inträdesproven är hårda och anses avgörande för
studenternas karriärer.
Turism
De Olympiska spelen i Seoul / Söul 1988
medförde ett kraftigt uppsving för turismen i Sydkorea. Inför
OS-tävlingarna gjordes massiva investeringar i hotell, restauranger och
turistanläggningar.
Antalet besökare till Sydkorea uppgår till ungefär 8 800 000. Turisterna
söker sig främst till huvudstaden Seoul (Söul), till storslagna
naturscenerier i Sorakbergen (”de asiatiska alperna”) i nordöst, till ön
Cheju (Jeju-do) i söder, till den klippiga sydkusten samt till Gyeongju,
den gamla huvudstaden från Shilladynastins tid.
För mer information klicka på länken
Landsfakta
Resan i Sydkorea blev en mycket positiv
upplevelse och jag kan varmt rekommendera ett besök i detta land. Här
finns vacker natur, en väl fungerande infrastruktur som underlättar
resandet, intressanta historiska platser, ett flertal världsarv
och den goda koreanska maten. Trots att Sydkorea till största delen är
ett modernt och välutvecklat land är kostnadsläget lågt. Besök Sydkorea
och njut av spännande reseupplevelser! |
Häpnadsväckande upplevelser finns det gott
om i Sydkorea! |
Mer än 2 000 trappsteg upp till den
subalpina zonen.
Hallasan NP |
Skyskrapan 63 City.
Seoul |
.jpg)
