Syrien - "Ruinerat Land"

   

Syrien - "Ruinerat Land"

Grundfakta Syrien Landsfakta Syrien Startsida

I massmedia framställs Syrien ofta i negativa ordalag. Visst stämmer det att landet styrs av en totalitär regim och att jämlikhet mellan män och kvinnor inte råder. I hur många länder finns det liknande förhållanden?

”Welcome” eller ”Welcome to Syria” är två uttryck som du hör många gånger per dag när du besöker Syrien. Syrierna är oerhört vänliga och hjälpsamma mot den som besöker deras land. En annan sak som man som resenär uppskattar är att de syriska försäljarna inte är påträngande som i Egypten eller Marocko. Tror Du att det är farligt att besöka Syrien? Du kan vara helt lugn, detta är ett av de säkraste länderna Du kan resa till!

Syrien som land har mycket intressant att erbjuda en resenär, speciellt den som är historiskt intresserad. Ruinerna efter byggnader och platser som spelat en viktig roll i Syriens historia är många! Huvudstaden Damaskus och Aleppo, är två av världens äldsta kontinuerligt bebodda städer som med sina fantasiska ”Old Town”, de gamla stadskärnorna, har miljöer som får en att kännas som om man förflyttat sig hundratals år tillbaka i tiden. Här finns borgar som Crac des Chevalliers, världens kanske bäst bevarade korsriddarborg, och den forna borgen Qalaát Ja´abar som ligger på en liten ö i Assad-sjön. Här finns fantastiska lämningar efter romarna i Palmyra, Apamea och Bosra och här finns övergivna städer som Rasafa och ”Dead Cities”. Här finns lämningar efter några av världens äldsta kyrkor. I den lilla bergsbyn Maalula talas fortfarande arameiska, det språk som man tror att Jesus talade. Och här finns några av Mellanösterns bäst bevarade souqer med sitt fantastiska folkliv. Finns det inget negativt med Syrien? Jo, att vara fotgängare i de stora städerna. Det är fullständigt livsfarligt!!!

Det är lätt att resa runt i Syrien på egen hand eftersom det finns bra buss- och tågförbindelser och att åka taxi är oerhört billigt varför du kan besöka varje hörn av landet till låga kostnader.

Under min rundresa i Syrien besökte jag, bland annat, Damaskus, Bosra, Palmyra, Deir es-Zur, Aleppo, Saint Simeon, Lattakia, Hama, Rasafa, Qala´at Ja´abar, ett par av de så kallade ”Dead Cities”, Apamea, Masyaf, Krac des Chevalliers och Maalula. 

Klicka på någon av nedanstående länkar om Du vill komma direkt till ett huvudavsnitt.

Allmänt om resan Damaskus Bosra Palmyra Deir ez-Zur
Aleppo Saint Simeon Lattakia Hama Hama - rundturer dag 1
Hama - rundturer dag 2 Hama - rundturer dag 3 Maalula    

Allmänt om resan

Reseplanering

Efter att ha läst en blogg om en rekognoseringsresa för ett reseföretag bestämde jag mig för att besöka Syrien, men på egen hand. Jag köpte en guidebok på nätet och började planera. Såg att man kunde täcka in största delen av landet, och de mest intressanta platserna genom en tre veckor lång resa. Talade med researrangören och fick reda på att det var säkert att åka i egen regi.

Eftersom jag är historiskt intresserad försökte jag planera in ett besök på de flesta av Syriens mest intressanta platser och i några av de större städerna. Transportmedel denna gång skulle bli lokala bussar, tåg och taxi.

När jag hade ”pusslat” färdigt hade jag lagt upp en resa som blev både intressant och fascinerande. Läs texten här nedan!

Flygresan

Att flyga till Syrien var mycket billigt kunde jag konstatera när jag sökte flygbiljetter på nätet. För bara SEK 3 800:- gick det att flyga tur och retur till Damaskus från Göteborg med Turkish Airlines, som är medlem av Star Alliance. Jag flög från Göteborg till Istanbul och flög därifrån vidare till Damaskus med ett annat plan.

Flygtiden mellan Göteborg och Istanbul var cirka 4 timmar, men vi fick ligga i väntposition i nästan en timme innan vi fick landningstillstånd! Flygtiden mellan Istanbul och Damaskus var 1 tim och 45 min.

Säkerhet

Så här skriver UD på sin hemsida om säkerheten i Syrien i november 2009:

Allmänna säkerhetsläget

Antalet turister till Syrien, däribland svenska turister, fortsätter att öka. Syrien är generellt ett säkert land att vistas i och har en låg nivå av kriminalitet.

Kriminalitet och personlig säkerhet

Väskryckning, fickstölder etc. kan förekomma om än i mindre grad än exempelvis i Stockholm. Kriminaliteten på offentliga platser förefaller ha ökat något på senare år.

Trafiksäkerhet

Trafiken i Syrien och framför allt i Damaskus är kaotisk. Bilkörning utan ljus i mörker är vanligt och det är inte ovanligt att man kör i fel körriktning, inklusive på motorvägarna (fick jag själv uppleva!!!) Enligt mediauppgifter har antalet dödsolyckor ökat kraftigt under senare år.

Själv upplevde jag mig aldrig hotad eller otrygg på något sätt under hela resan, tvärtom. Det kändes mycket tryggt att vandra runt överallt på egen hand, dagtid såväl som kvällstid. Människorna jag kom i kontakt med var alltid mycket vänliga och hjälpsamma.

Prisnivå

Syrien är ett mycket billigt land att resa i om man bor på lite enklare hotell och äter på lokala restauranger. Att åka med buss, taxi eller tåg är även det mycket billigt!

Landets lokala valuta Syriska Pund (SYP) kan ej köpas i Sverige innan utresan utan enbart i bank på flygplatsen, eller i städernas banker. Erbjudanden om svartväxling är vanligt förekommande i städerna. Enklast är därför att ha med sig USD eller EURO och växla dem till lokal valuta, eller att ta ut pengar i bankomater. Den officiella växlingskursen för 1 USD var 4.50 syriska pund vid mitt besök. Att betala med kreditkort gick endast att göra i begränsad omfattning.

För mina hotellrum betalde jag som lägst USD 15:- per natt i Palmyra (cirka SEK 110:-) och USD 35:- per natt i Damaskus (SEK 250:-).

En god måltid på en lokal restaurang kostade ungefär SEK 25:- och bestod i regel av någon kycklingrätt och en söt dricka. Ofta åt jag shewarma (kycklingrulle) i gatukök som en lätt lunch vilket kostade runt SEK 10:-! En öl kunde man köpa i specialbutiker för runt SEK 10:-, på restaurang (om man hittade någon som serverade öl) kostade den dubbelt så mycket.

En taxiresa i de centrala delarna av staden gick på ungefär SEK 7:-, lite längre turer i städerna gick på det dubbla. Viktigt var dock att man alltid kom överens om priset i förväg eftersom de flesta taxichaufförerna vägrade köra på taxameter!

Att åka buss från Damaskus till Palmyra ( 3 tim.) kostade under SEK 25:-!

Till överst på sidan

Damaskus

Damaskus, världens äldsta kontinuerligt bebodda huvudstad. Staden omnämns i egyptiska skrifter redan på 3 000-talet före Kristus var start- och slutdestination på min syriska rundresa. Idag är Damaskus en brusande storstad med cirka 6 miljoner invånare som bjuder besökare på många fantastiska reseupplevelser. Jag tog staden omedelbart till mitt hjärta!

Det var med stor spänning jag gick ut i ankomsthallen på Damaskus flygplats för att se om hotellet skickat en taxi för att hämta mig som vi kommit överens om via mejl. Klockan var 01.30 när planet landade och jag ville gärna bli hämtad så att jag slapp att leta transport mitt i natten.

Min blick svepte fram och tillbaka flera gånger bland namnskyltarna som hölls upp av mörkögda män. Mitt namn fanns inte med bland dem som skyltades! Jag fortsatte att söka lite längre bort och hoppades att en man från hotellet skulle stå någon annanstans, men nej!

Jag gick till taxiförmedlingen. Där begärde man hutlöst betalt för en transport till hotellet. Eftersom jag inte var beredd att betala vad de begärde bad jag dem hjälpa mig kontakta hotellet för att höra var min transport tagit vägen. Jag var inte helt glad över att behöva stå i en främmande stad mitt i natten och inte bli hämtad!

Efter mycket dividerande ringde taximannen upp hotellet. Jag fick tala med en man som informerade mig om att endast vissa taxibilar fick köra flygresenärer från flygplatsen enligt de nya reglerna och därför kunde de inte hämta mig enligt överenskommelse. ”Ta en buss in till centrum och från ändhållplatsen en taxi till hotellet istället för taxi från flygplatsen. Det blir mycket billigare”, sade mannen i luren. Mannen vid taxidisken hörde vårt samtal och tog telefonluren från mig. Ett mycket högljutt samtal, som jag inte förstod någonting av, började. Till slut slängde han på luren med en kraftig smäll och tittade irriterat på mig! ”Var det så här det skulle bli att resa i Syrien?”, tänkte jag och gick till busshållplatsen. Resan till hotellet med buss och taxi kostade bara 35-40 SEK istället för de cirka SEK 250:- som man begärt på flygplatsen!

Jag kom till hotellet vid 3-tiden på morgonen och frågade receptionisten vad som sagts mellan honom och mannen på flygplatsen. ”Han var arg för att jag bad dig åka buss istället för att ta deras dyra taxi”. Klockan 03.30 lade jag mig i hotellets sköna säng, men hade svårt för att somna. Klockan 08.00 steg jag upp och därmed började min resa i Syrien på allvar, en resa som skulle bli full av fina minnen och möten med trevliga människor.

Hotellet jag bodde på, Hotel El Majed, ligger i Damaskus ”Old Town” bara cirka 15 minuters gångväg till souqerna och flera av Damaskus stora sevärdheter. Vägen dit gick genom spännande gränder med en intressant arkitektur, ett fascinerande folkliv och över hårt trafikerade gator gav en bra försmak av Syrien.

Min dag började med ett besök i Souq al-Hamidiyya, med kulhål i taket från de franska flygplanens attacker på frihetskämparna år 1925. Att ströva runt i souqen med alla sina affärer och människorna som kommer hit för att handla är en spännande upplevelse och det trevliga är att man som besökare tillåts gå här utan att aggressiva försäljare ”attackerar”. Här kan man ströva runt i timtal och njuta av miljön och folklivet bland de olika affärerna!

Nära souqen finns flera andra intressanta sevärdheter, till exempel några av de få bevarade portarna i stadsmuren, Citadellet uppfört mellan åren 1076 och 1193 (tyvärr stängt på grund av renovering när jag var här), den västra tempelporten från 300-talet efter Kristus tillhörande det fd romerska templet tillägnat guden Jupiter, Umayyad moskén, en av islams viktigaste och vackraste, har sitt ursprung från 600-talet i en kristen kyrka. Innergården och moskén, som får besökas av turister, är vackra och bjuder på ett intressant folkliv. Inne i moskén finns en helgedom innehållande Johannes Döparens Grav. De stora minareterna är både imponerande och vackra. Den största av dem är Jesus minaret och enligt legenden skall Jesus komma hit den dag jorden går under! I anslutning till moskén ligger den store härföraren Saladins mausoleum, han dog i Damaskus år 1193. Inne i  mausoleet finns även den marmorkista som den tyske kejsaren Wilhelm II skänkte efter sitt besök år 1898. Saladins kropp har dock aldrig flyttats till denna kista. Azem Palace är en samling vackra byggnader uppförda mellan åren 1749 och 1752 som näst efter Umayyad moskén lär vara Damaskus största sevärdhet. Andra intressanta byggnader att titta på är de gamla karavan serajerna, flera gamla badanläggningar som är hundratals år gamla, ett är till och med över 1 500 år gammalt!

Norr om moskén ligger ett par vackra, gamla madrassas, koranskolor, uppförda på 1200-talet, som är värda att titta på; Madrassa al-Adeliyya och Madrassa az-Zahariyya.

En dag valde jag att promenera längs den forna grekisk/romerska vägen Via Recta som en gång var huvudgatan in i staden, idag kallas gatan för Straight Street eller Souq Medhat Pasha.

Även längs denna gata bjuds det på många sevärdheter. Om man börjar med att gå genom souqen kan man insupa den underbara atmosfären som finns här; folklivet, alla affärerna som sprider sina dofter, vackra, gamla hus, romerska portaler och rester efter några av alla de kolonner som en gång kantade vägen. Vid en av de romerska portalerna börjar de Kristna kvarteren med sina välvårdade hus och gamla kyrkor; syriska ortodoxa, grekiskt ortodoxa, armeniska, katolska mfl. I slutet/början av Straight Street ligger ytterligare en vacker romersk portal med en påbyggd minaret. När jag kom hit pågick en filminspelning som gjorde att jag fick se en kvinnlig TV-stjärna…

Fortsätter man sin vandring åt väster från den romerska portalen kommer man till Bab Kisan, den gamla stadsporten. Enligt legenden var det vid Bab Kisan som aposteln Paulus firades ned i en korg för att rädda honom från att bli tillfångatagen av uppretade judar efter hans predikningar i en synagoga. Inne i Bab Kisan ligger aposteln Paulus kapell.

Även i centrala Damaskus finns en del sevärdheter, bland annat järnvägsstationen Hejaz, som stod klar 1917. Den byggdes ursprungligen i den norra änden av Hejaz-linjen för att pilgrimers enklare skulle kunna resa till Medina. I dag går det inga tåg till denna station men den pampiga byggnaden står kvar. Al-Merjeh är ett torg omgivet av hård trafik. Mitt på torget finns en stor pelare till minne av Mellanösterns första telegraflinje mellan Damaskus och Medina.

En stor upplevelse är att i timtal ströva omkring i de smala gränderna med sitt folkliv och sina fantastiska byggnader i ”Old Town”. Jag fick aldrig nog av denna atmosfär!

För mig var Damaskus en helt otrolig upplevelse! Det enda som inte var trevligt var biltrafiken. Att som fotgängare försöka korsa gatorna i Damaskus var förenat med absolut livsfara!!!

Till överst på sidan

Bosra

Kommer man till Syrien är ett besök i den lilla staden Bosra ett måste för här finns en av de absolut finast bevarade romerska teatrarna.

Det finns direktbussar som kör besökare från Damaskus till Bosra. Jag lyckades dock inte hitta någon sådan utan åkte först med en minibuss till staden Dar´a nära den jordanska gränsen och sedan vidare med en annan buss till Bosra. Hela resan tog knappt två timmar. Till Damaskus åkte jag dock med en direktbuss som jag fick hjälp att boka på en restaurang.

Bosra var Nabatéernas huvudstad under det första århundradet före Kristus och romarnas huvudstad i provinsen Arabia från år 106 efter Kristus. Staden finns dock omnämnd i egyptiska skrifter redan på 1 300-talet före Kristus!

Den välbevarade romerska teatern byggdes i början av 200-talet efter Kristus och rymde 9 000 åskådare, 6000 sittplatser och 3 000 ståplatser. Bakom scenen finns ett flertal vackra korintiska pelare. Under föreställningarna lär det ha sprutats parfymerat vatten över teatern som sedan dalade ned över åskådarna!

Muslimerna utnyttjade teatern till att i omgångar bygga en fästning runt den, bland annat för att försvara sig mot korsriddarnas attacker på 1100-talet. Idag kan man beskåda det imponerande citadellet med sina åtta torn.

Norr om teatern finns lämningar efter romarnas stad i form av portaler, badanläggning, bostadshus mm Vissa av romarnas forna byggnader har integrerats i hus av människor som senare byggt sina hus här.

Att vandra runt bland husruiner från olika tidsepoker ger spännande upplevelser om man låter fantasin flöda!

Palmyra

De romerska ruinerna i Palmyra anses vara Syriens största sevärdhet och en av världens största. Hit kommer nog alla turister som besöker Syrien! Jag åkte till Palmyra med en direktbuss från Damaskus som tog cirka 3 timmar.

Staden Palmyra har cirka 50 000 invånare och kallas för Tadmor av lokalbefolkningen. Ruinerna från den romerska epoken är stadens tillgång och bekymmer eftersom stadens inkomster huvudsakligen kommer från turistnäringen. I en ekonomisk nedgång som vi befinner oss i just, nu minskar turistströmmen kraftigt och inkomsterna uteblir.

Tadmor nämns i skrifter redan på 2 000-talet före Kristus och var en viktig plats utefter den gamla ”Sidenvägen” som gick från Kina och Indien till Europa. Stadens tidigaste erövrare var Assyrier och Perser. Romarna kom hit under första århundradet efter Kristus. År 129 e Kr besökte den romerske kejsaren Hadrianus staden och förklarade stadens självständighet med rätt att kräva in sina egna skatter. År 212 e Kr blev staden en romersk koloni under kejsaren Caracalla.

De vackra ruinerna skall besökas minst tre gånger under en dag; på morgonen för att uppleva soluppgången över dessa, mitt på dagen för att se hur de ser ut i fullt dagsljus och i solnedgången/kvällen då de kanske är som vackrast och mest magiska. Efter solnedgången belyses vissa ruiner av starka strålkastare.

Att ströva runt bland ruinerna och försöka framkalla hur det såg ut när staden var bebodd med människor, överallt sysselsatta med olika saker kittlar fantasin! Vad man kommer att tänka på beror på var man befinner sig. De byggnader som kanske mest sätter fantasin i rullning är det imponerande Bel-templet från första århundradet e Kr. Det konverterades av araber till en fästning på 1100-talet.

En liten bit från Bel-templet ligger en stor portal som leder in i den forna staden via en gata kantad med stora pelare. Därefter passerar man Nabo-templet, Diocletius bad, de fyra tetrapylonerna vars pelare bär upp en kornisch vägandes cirka 150 000 kilo (!), det stora torget, agoran, som antas varit den viktigaste mötesplatsen när staden var befolkad, Baal Shamin-templet, det vackra begravningstemplet byggt på 300-talet e Kr och Diocletius kvarter med tempel och tetrapyloner.

Efter att ha tittat på de romerska ruinerna i soluppgången vandrade jag in i ”Valley of the Tombs”, en dalgång med gamla begravningstorn. Vandringen var lätt eftersom det bara var lätt kuperad terräng att gå i och vyerna över ruinerna och citadellet fina. Gravtornen är från första århundradet efter Kristus. De finaste kan man bara besöka om man hyr en taxi och betalar entréavgiften vid Bal-templet.

En fin och populär plats att titta på solnedgången är Qala´at Ibn Maan, Palmyras citadell, som ligger vackert på en höjd med fina vyer över staden, öknen, Valley of the Tombs och de romerska ruinerna. Citadellet är uppfört på 1600-talet. Går man in i det finns inte mycket att se då det är plundrat och till stora delar förstört.

Min sista stora upplevelse i Palmyra fick jag strax innan jag åkte med bussen till Deir ez-Zur. I väntan på bussen promenerade jag in i ett beduinläger och blev genast inbjuden i ett tält där det serverades te. Intressant upplevelse att komma så nära beduinerna och se hur enkelt de lever! I tältet fanns bara mattor på golvet, sittkuddar, en hög med filtar och en TV! Parabolantennen stod utanför tältingången...

Till överst på sidan

Deir ez-Zur

Staden Deir ez-Zur, cirka 265 000 invånare, har enligt guideboken inga större sevärdheter men ett vackert läge vid floden Eufrat. Jag gjorde ett stopp här på vägen till Aleppo för att se en typiskt arabisk stad dit få/inga turister kommer.

Det som var intressant med Deir ez-Zur var folklivet som jag kom riktigt nära när jag promenerade runt i souqen och på stadens gator. Som turist väckte jag stor uppmärksamhet och många kom fram för att hälsa. Under ett par timmar strövade jag runt i souqen och under ytterligare några timmar promenerade jag i olika stadsdelar samt på den vackra hängbron över floden Eufrat.

Det starkaste minnet från min vistelse i Deir ez-Zur var mötena med de många vänliga människorna och det intressanta folklivet.

Aleppo

Aleppo är tillsammans med Damaskus en av världens äldsta städer. Redan på 1 800-talet före Kristus var Aleppo en stor och betydelsefull stad. Arkeologiska fynd visar dock att staden varit bebodd redan för 8 000 år sedan. Idag har staden ungefär 1.6 miljoner invånare.

Jag kom till Aleppo efter en drygt fyra timmar lång bussresa från Deir ez-Zur. Med taxi åkte jag från bussterminalen till det förbokade hotellet som ligger nära Klocktornet. Hotellet, Hotel Al-Gawaher, var resans sämsta hotell. Jag stannade kvar på det enbart för att det låg centralt.

Aleppo har en hel del intressanta sevärdheter att erbjuda en resenär. Det jag besökte var framförallt den gamla staden, Old Town, och dess sevärdheter, bland annat Bab Antakya, den gamla stadsporten, från 1200-talet. Med den som startplats gick jag in i de vindlande gränderna i den muromgärdade gamla staden. Här ligger flera moskéer och många vackra gamla hus. Den praktfullaste moskén är Al-Jamaa al-Kebir, den stora moskén, byggd i början av 700-talet efter Kristus. Souqen lär vara en av Mellanösterns charmigaste och de äldsta delarna i den kommer från 1200-talet. En vandring i souqen bjuder på många intressanta upplevelser i form av dofter och intressant folkliv. För den shoppingsugne finns hur mycket som helst att köpa här! Citadellet är förmodligen Aleppos mest berömda och största sevärdhet. Det är byggt på en kulle och har sitt ursprung i en fästning som byggdes här redan på 300-talet före Kristus. Under korsriddarnas heliga krig på 1100-talet angreps citadellet ett flertal gånger.

Jag promenerade runt i flera stadsdelar i centrala Aleppo bara för att uppleva den fantastiska atmosfären och folklivet. En av de trevligare stadsdelarna var Al-Jdeida som har underbara gränder med kullerstenstensklädda gator och hus med vackra balkonger i trä i olika former. Här besökte jag också många hantverkare när de satt och arbetade, bland annat pratade jag länge med en armenier som ägde ett litet gjuteri och besökte en mekanisk verkstad med många barnarbetare som bland annat tillverkade luftfilter åt Volvo och Scania -påstod man.

Saint Simeon

Saint Simeon, Qala´at Samaan, är en av de stora sevärdheterna runt Aleppo, och ligger cirka 45 kilometer norr om staden. Enklaste sättet att komma hit är att förhandla till sig ett bra pris med en taxichaufför, annars går det minibussar till en by i närheten. Från den måste man promenera en bit. Jag valde taxialternativet och fick åka med en turkisk taxichaufför som verkade ha gått i körskola hos någon som varit stridspilot!

Enligt uppgift skall en fåraherde ha fått en son år 389 eller 390 e Kr som kallades för Simeon. Sonen valde klosterlivet redan i unga år. Snart tyckte han att klosterlivet inte var tillräckligt asketiskt för honom varför han drog sig tillbaka till en grotta där han kunde leva det enkla liv han sökte. Ryktet om hans isolerade och fromma liv spred sig och folk började söka upp honom för att välsignas, eller för att få goda råd. Simeon tyckte inte om detta utan reste en tre meter hög pelare som han satte sig på för att komma ifrån människornas beröringar. Allteftersom tiden gick blev han mer och mer intolerant mot människors närhet, han fortsatte dock att predika från pelarna, varför han lät resa allt högre pelare som han klättrade upp i för att få vara i fred. Den längsta var 18 meter hög! Enligt legenden skall Simeon ha tillbringat nästan fyrtio av sina levnadsår sittandes på olika pelare!

När han Simeon dog år 459 e Kr begravdes han i staden Antioch (dagens Antakya). På platsen runt den sista pelaren han satt på byggdes en stor kyrka som stod klar år 491 e Kr och var en gång världens största kyrka. Av den pelare som Simeon satt på finns nu bara en liten del kvar utav. Resten har eroderat bort eller så har pilgrimer tagit bitar med sig av den när de kommit hit.

Basilikan övergavs av de kristna allteftersom islam bredde ut sig.

Till överst på sidan

Lattakia

På 1 000-talet före Kristus var Lattakia en liten fenicisk fiskeby. Alexander den Store passerade byn år 333 före kr och på 400-talet före Kr blev byn av större betydelse när Seluciderna valde den som huvudsäte. Idag är Lattakia en brusande hamnstad med över 350 000 invånare.

Jag kom till Lattakia med tåg från Aleppo på en dagstur. Tågresan tar cirka två och en halv timmar och bjuder på fina vyer över kustbergen.

Eftersom järnvägsstationen ligger cirka en och en halv kilometer från centrum bestämde jag mig för att promenera dit. Jag fick dock flera gånger felaktiga väganvisningar varför jag till slut hade kommit så mycket fel att jag tog en taxi till centrum.

Där promenerade jag runt i staden och tittade på arkitekturen och folklivet. Jag började dock med att gå till den stora och livliga hamnen som tar bort en stor bit av kustremsan runt staden. Lattakias arkitektur var en blandning av gammalt och nytt. Det som jag tyckte var mest intressantast var folklivet. Här finns souqer med det sedvanliga varuutbudet av kläder, hushållsföremål och skor mm. En intressant upplevelse fick jag på grönsaksmarknaden där försäljarna försökte överrösta varandra genom att skrikande informera om vad de hade att sälja. Vilka röstresurser! Jag passade också på att äta lunch och fika några gånger på små mysiga caféer och restaurang innan det var dags att ta eftermiddagståget tillbaka till Aleppo.

Dagen i Lattakia var inte någon av de mest intressanta i Syrien men jag var ändå glad över att ha fått tillfälle att besöka staden.

Hama

Staden Hama, en av Syriens trevligaste städer, blev min bas under några dagar för turer till intressanta platser och för att titta på stadens mest berömda sevärdheter, de stora, flera hundra år gamla vattenhjulen, norias.

Hama var bebott redan för tusentals år sedan och har utvecklats till en modern stad med cirka 500 000 invånare. Här bodde jag på Cairo Hotel, ett av budgethotellen i centrala staden med trevlig ägare och personal. Hotellet hade jag hittat på internet och valt det på grund av att de kunde ordna turer till historiska platser.

Ankomstdagen, jag kom från Aleppo med tåg, promenerade jag runt i den centrala delen av staden och tittade på de flesta av de gamla vattenhjulen som ligger vid Orontes-floden. De var oerhört imponerande och på vissa av dem klättrade pojkar högt upp på hjulen i lek. I floden vid ett par av vattenhjulen gick män och fiskade både med spö och kastnät. På kvällen var flera av hjulen belysta med strålkastare. De första vattenhjulen byggdes i Hama redan på 500-talet e Kr. Dagens hjul konstruerades på 1200-talet. Det största hjulet, Al-Mohammediyya, med en diameter på cirka 20 meter, är byggt på 1300-talet. De mest imponerande, Bechiryyyats fyra vattenhjul, ligger en kilometer väster om centrum. I anslutning till dessa ligger en fin restaurang med personal klädd i traditionella kläder.

Hamas gamla stad, Old Town, förstördes till stor del under de politiska oroligheterna 1982 då den bombades av regeringstrupper och mellan 10 000 och 25 000 människor dödades. Några av de gamla byggnader som förstördes har restaurerats och kan nu åter besökas, till exempel Azem Palatset uppfört på 1700-talet, An-Nuri Mosqén byggd på 1100-talet och de tre vattenhjulen vid denna är också en stor sevärdhet. Inte långt från denna finns ett gammalt hus med ateljéer där olika konstnärer håller till. Jag besökte en konstnär som blandade kaffesump i färgerna han målade med!

Till överst på sidan

Rundtur från Hama dag nr 1 (Qasr Ibn Wardan, Sarouj, Rasafa och Qala´at Ja´abar)

Vid planeringen av denna resa hade jag bestämt mig för att ha Hama som bas under några dagar eftersom Hotel Cairo kunde ordna turer med bil till intressanta platser. Jag förhandlade med dem om tre olika upplägg via mejl. Första dagen ändrade jag dock min ursprungliga plan då jag kunde få åka tillsammans med ett tyskt par och på så sätt även få dela på kostnaderna för bilen. Genom detta fick jag möjlighet att komma till två platser som jag ursprungligen inte planerat att besöka. Därför blev det rundtur på hela 600 kilometer denna dag. Vår chaufför hette Omar och var mycket trevlig.

Vi började med att besöka det gamla slottet Qasr Ibn Wardan, cirka 60 kilometer nordöst om Hama, byggt i sandsten av den bysantinske kejsaren Justianius. Slottet, som var en kombination av fort, slott och kyrka, stod färdigbyggt år 564 e Kr och ingick i ett försvarssystem som sträckte sig ända upp till floden Eufrat. Tyvärr återstår endast ruiner av den en gång så imponerande byggnaden.

Nästa anhalt blev den lilla byn Sarouj med sina lerhus i form av bikupor. Denna typ av märkliga hus hittar man bara öster om Aleppo och öster om Hama. Husen används numera mest som förvaringsutrymmen. I Sarouj var dock flera av dem fortfarande bebodda.

Efter en lång bilfärd genom öknen kom vi till den muromgärdade ökenstaden Rasafa, som grundades på 300-talet efter Kristus. På 500-talet var staden ett viktigt centra för kristendomen och då byggdes den stora basilikan. Den bysantinske kejsaren Justianius lät förstärka stadens murar för att bättre kunna motstå persernas attacker. I början av 600-talet nådde Rasafa sin absoluta höjdpunkt, men år 616 tvingades staden kapitulera för perserna. På 700-talet erövrade muslimerna staden. Efter mongolernas attacker på 1200-talet övergavs Rasafa och numera återstår endast imponerande ruiner efter den en gång så praktfulla staden.

Efter ytterligare en lång bilfärd kom vi till dagens fjärde resmål, det en gång så mäktiga slottet Qala´at Ja´abar, som numera ligger på en liten halvö i den stora, artificiella Assad-sjön. Även av detta slott återstår numera endast praktfulla ruiner med vackra vyer över sjön och omgivningarna.

Vid 18.30-tiden var vi tillbaka i Hama efter en intressant och trevlig dag.

Rundtur från Hama dag nr 2 (Apamea och Dead Cities)

Även idag ställde den trevlig Omar upp som chaufför. Platserna jag skulle besöka under dagen låg närmare än gårdagens, men det blev ända en biltur på drygt 200 kilometer denna dag.

Det regnade för tredje dagen i rad när vi lämnade Hama på morgonen. Idag var inte Tina och Uwe, det tyska paret som jag åkte tillsammans med föregående dag, med på resan. De skulle lämna Hama under dagen för att fortsätta sin resa genom Syrien, som var ett av de länder de skulle besöka under sin nära två år långa världsomfattande rundresa. De hade börjat sin resa i de baltiska länderna och fortsatt genom Balkan och Turkiet. Sedan skulle de vidare till Jordanien och Indien. Vi hade mycket att tala om eftersom jag besökt flera av länderna de skulle till. Skall bli intressant att följa deras resor via deras hemsida!

Mitt första stopp idag var den forna romerska staden Apamea, Afamia på arabiska, som anses vara Syriens näst största sevärdhet efter Palmyra. Tyvärr störde regnet lite av den häftiga upplevelse det var att ströva runt bland ruinerna.

Apamea grundades redan på 300-talet före Kristus av Seleucus, en före detta general i Alexander den Stores armé. Staden var förbunden via en väg med Lattakia, som även den staden grundats av generalen. Apamea var under denna tid känt för sina fina hästar och det lär ha funnits 30 000 ston och 3 000 hingstar samt 500 elefanter här. Apamea intogs av en romersk general år 64 e Kr och nådde sin höjdpunkt på 200-talet e Kr. År 115 förstördes stora delar av staden av en jordbävning. När Apamea var som störst bodde här 500 000 människor! Den romerske kejsaren Antonius och drottning Cleopatra var Apameas mest prominenta besökare. År 612 erövrade Perserna staden och på 700-talet muslimerna. I slutet av 1160-talet förstördes åter staden av en jordbävning och övergavs i stort sett helt och hållet. Numera återstår endast pampiga ruiner som är fascinerande att vandra mellan!

I det kuperade landskapet mellan mellan Aleppo och Hama ligger ett antal övergivna städer, The Dead Cities, som är intressanta att besöka. Under dagens rundtur besökte jag två av dem; Al-Bara och Serjilla.

Al-Bara ligger i ett vackert jordbrukslandskap med många olivodlingar och hade sin höjdpunkt från 400-talet fram till i början av 1200-talet då staden övertogs av muslimerna och sedan övergavs. Al-Bara är mest känt för sina pyramidformade gravmonument.

När jag kom till Serjilla vräkte regnet ned och gjorde den övergivna staden än mer spöklik. Trots regnet vandrade jag runt bland ruinerna och tittade på de vackert dekorerade husen. Här finns ruiner efter ett värdshus, ett bad, en olivoljefabrik, en kyrka och många bostadshus. Jag fascinerades helt av dessa, till stora delar, välbevarade byggnader och av att människor som en gång levt här bara övergav dem. Synd bara att det regnade....

Till överst på sidan

Rundtur från Hama dag nr 3 (Musyaf, Sankt Georgs klostret och korsriddarborgen Krac des Chevalliers)

Även den tredje, och sista rundtursdagen, hade jag Omar som chaufför, vilket var bra för jag tyckte om hans lugna sätt att köra. Tyvärr gick det inte att hålla några längre samtal med honom då han bara talade minimalt med engelska. Den här dagen blev det en tur på cirka 300 kilometer.

Regnet öste ner när vi lämnade Hama och i landskapet utanför staden fanns det stora vattensamlingar efter nattens regn. Jag som inte trodde att det kunde regna i Syrien! När vi stannade till vid ett litet skjul vid vägkanten för att köpa bröd efter en dryg timmes körning tittade solen fram en stund och en vacker regnbåge syntes över fälten. I skjulet stod en kvinna och en man. Kvinnan bakade bröd i en gammal ugn och mannen tog betalt.

Dagens första stopp vid en sevärdhet var i staden Musyaf, cirka 40 kilometer väster om Hama. Här finns ruinerna av en pampig borg. Hur gammal borgen är vet man inte riktigt. Säkert är dock att det fanns en fästning här år 1103 som korsriddarna lyckades erövra. Då korsriddarna inte hade manskap nog att försvara fästningen föll den i händerna på en märklig sekt år 1140-41. Efter att de tagit över byggdes fortet ut. Under årens lopp har borgen intagits i omgångar och förstörts. Det är lätt att föreställa sig hur pampig och stor borgen var när man vandrar runt i ruinerna.

Från Musyaf till Qala´at al-Hosn gick färden genomen vackert uppodlad dalgång med välmående gårdar och omfattande grönområden, vilket var en stark kontrast till allt annat jag sett i under resan!

Jag lyckades få Omar att stanna till vid St Georgs klostret för att titta på dess berömda kyrkor, den nya kyrkan byggd på 1850-talet, och den gamla kyrkan, byggd på 1200-talet, och det gamla klostret från 500-talet.

Efter klosterbesöket var det dags att åka till dagens största attraktion, och en av Syriens största, den vackra korsriddarborgen Krac des Chevalliers, en av världens bäst bevarade. Omar körde först till en höjd öster om borgen så att jag kunde ta några fina översiktsbilder innan han släppte av mig så att jag kunde gå in i det.

Den första borg som fanns här var uppförd av emiren av Homs år 1031. År 1099 begränsades hans makt av de första korsriddarna på väg till Jerusalem och år 1110, då de etablerat sig i Jerusalem avsattes han. Korsriddarna expanderade nu i regionen och år 1150 började de bygga ut borgen till dess nuvarande form. Borgen föll i muslimernas händer när sultan Beybar omringade det år 1271 och riddarna lyckades förhandla sig fri lejd från det.

Jag stannade i borgen i nästan tre timmar och böra njöt av att vandra runt på denna historiska plats innan jag gick tillbaka till bilen så att Omar kunde köra mig tillbaka till Hama.

Under mina fyra dagar i Hama hade jag upplevt oerhört mycket och besökt några av Syriens förnämsta historiska platser. Upplevelser som lämnat starka intryck efter sig! Nästa dag var det tyvärr dags att åka tillbaka till Damaskus och sedan återstod bara ett par dagar i Syrien innan det var dags att flyga tillbaka till Sverige.

Till överst på sidan

Maalula

Att det var någonting magiskt med bergsbyn Maalula märkte jag direkt jag steg av minibussen jag kommit med från Damaskus!

Maalula, med cirka 5 000 invånare, har ett spektakulärt läge vid foten av ett berg. Husen klättrar uppför bergssluttningen eller hänger på branta klippor. När man vandrar i byns smala, slingrande  gränder går man genom tunnlar med husgrunder av grenar som tak. Det är som att vandra i en annan tidsepok! Maalula är en av de sista byarna i vilken man talar Arameiska, det språk som Jesus talade.

Det är dock inte endast byn och dess märkliga arkitektur som attraherar besökare. Byn är också starkt knuten till tidig kristendom.

Maalula är förknippad med legenden om den heliga Thecla, aposteln Paulus lärjunge och ett av de första kristna helgonen.  Hon förföljdes ständigt för sin tros skull.

Vid ett tillfälle flydde hon upp i bergen vid Maalula för att undkomma sin förföljare men hade oturen att springa till en plats där en hög bergvägg spärrades hennes flyktväg. Thecla trodde att hennes sista stund var kommen och att soldaterna nu skulle döda henne varför hon bad till Gud om hjälp. Räddningen kom i form av en kraftig blixt som klöv bergväggen och bildade en klyfta så att hon kunde fortsätta att fly. När hon sprungit in i klyftan slöts den bakom henne och hon undkom därmed sina förföljare. Thecla bosatte sig i en grotta i berget och levde där resten av livet. När klyftan åter öppnades vet ingen….  En vandring genom den bjuder på en dramatisk naturupplevelse!

I södra änden av klyftan ligger ett vackert kloster som tillägnats den heliga Thecla dit besökare är välkomna. Här finns en vacker gammal kyrka och i en grotta längst in i klostret finns den Heliga Theclas grav.

Vandrar man genom Theklas Canyon norrut kommer man till en väg som så småningom leder till Deir Mar Sarkis, Helige Sankt Sergius kloster och kyrka, som är uppfört på 320-telet efter Kristus och därmed är kyrkan en av världens äldsta! St Sergius, eller St Gregorius, var en soldat i den romerska armén som konverterade till kristendom. När han vägrade att offra till guden Jupiter avrättades han och senare helgonförklarades han.  Från klostret har man fina vyer över Maalula och omgivningarna.

För att komma tillbaka till byn gick jag vägen söder om kyrkan och passerade därmed ett berg som är fullt av grottor. I dessa bodde förhistoriska människor för 50 till 60 000 år sedan. Vissa grottor är fortfarande bebodda!

Jag tillbringade största delen av dagen i Maalula och tog sedan en minibuss tillbaka till Damaskus. Vi var cirka 20 personer i den när vi lämnade byn.

Resan till Syrien överträffade mina förväntningar med bred marginal! Jag överraskades av alla de de vänliga och hjälpsamma människor jag dagligen mötte och jag uppskattade att jag fick ströva runt i souqerna utan att försäljaren ville "dra in" mig i varje butik. Ofta ville de samtala eller bjuda på the istället för att lura på mig någon av deras produkter! Eftersom jag är intresserad av historia var Syrien ett eldorado med sin gamla historia och alla historiska platser att besöka, tyvärr låg de flesta i ruiner.

Besök Syrien innan de stora turistmassorna kommit hit och "förstört" landet. Du kommer absolut inte att ångra dig!!!  

Det finns många intressanta, fascinerande och spännande platser på vår jord. Läs om några av dessa på min hemsida. 

Till överst på sidan


Uppdaterad 2012-04-04
www.stalvik.com

650 besökare sedan 100111
(25 besökare 091125 - 100110)