Portugal -  "De stora upptäckarnas land"

   

Portugal -  "De stora upptäckarnas land"

Grundfakta Portugal Landsfakta Portugal Startsida

Vissa länder tycker man om att besöka, andra tar man direkt till sitt hjärta. Portugal är ett land som man gärna tar till sitt hjärta. Det har mycket att erbjuda när det gäller besök vid historiskt intressanta platser, vacker natur, vänliga människor och ett underbart klimat. Portugal är ett underskattat resmål, som har så mycket mera att erbjuda än bad vid Algarves kust.

Efter att tidigare ha besökt Madeira och Azorerna, båda dessa ögrupper tillhör Portugal, reste jag nu till det portugisiska fastlandet för att bilda mig en uppfattning om detta.

Följ med på min, nästan 2 750 kilometer, långa resa genom Portugal, från norr till söder, från öster till väster. Möt detta lilla, intressanta land med Europas västligaste fastlandspunkt Cabo da Roca.

Detta blev en resa i historiens, kulturens, naturens och, i viss mån, religionens Portugal.

Jag besökte historiska platser som Tempelriddarnas mäktiga borg i Tomar, staden Guimaraes där landet Portugal föddes och historiska platser som Conimbriga där landets finaste lämningar efter romarna finns och staden Vila Nova de Foz Coa där man kan besöka de världsberömda hällristningarna som är mellan 25 och 28 000 år gamla samt Citania de Briteiros där det sista fästet tillhörande kelterna låg, innan det föll för romarnas framstormningar.

I Portugal finns ett stort antal intressanta religiösa byggnader, som många turister besöker. Vackra katedraler och kyrkor, som kyrkan i Fatima dit miljoner pilgrimer söker sig för att besöka den plats där jungfru Maria uppenbarade sig den 13 maj, 1917, eller Capela dos Ossos i Evora som dekorerats med ben från mer än 5 000 avlidna. Här finns gamla vackra befästningsstäder högt uppe på bergstopparna, som byggdes under 11- och 1200-talen för att skydda landets invånare mot spanjorernas angrepp. Här finns sagolikt vacker natur, som i naturreservatet Serra de Estrela med Portugals högsta bergstopp på fastlandet, Torre, 1 993 möh, och floden Douros dalgång, där vinodlingarna täcker sluttningarna ned till floden och landets trivsamma huvudstad, Lissabon, med flera monument som minner om de stora sjöfararna Vasco da Gama och Henrik Sjöfararen.

Resan innehöll även en del dramatiska upplevelser. Ett exempel är  detta. När jag kom till en liten bergsby höll man på att vaccinera alla byns invånare mot rabies för att en hund bitit flera av dem.

Läs mera om resan här nedan.

Klicka på någon av nedanstående länkar om Du vill komma direkt till ett huvudavsnitt.
Respektive plats anger den bas jag hade för turer till andra intressanta resmål.

Lissabon Beja Evora Portalegre Guarda
Braga Porto Coimbra Tomar Fatima
Cabo da Roca        

Lissabon

De första bosättarna kom till den plats där Lissabon, Portugals huvudstad sedan år 1260, ligger redan för cirka 3 000 år sedan. De kallade platsen för Alis Ubbos, som betyder "Den behagliga stranden". Staden intogs av morerna, araber, men återerövrades år 1147. Lissabon drabbades av en svår jordbävning den 1:a november 1755 med mer än 90 000 döda. År 1807 ockuperades staden av den franske kejsaren Napoleon. Stadens guldålder inföll under 14- och 1500-talen i samband med de stora upptäcktsresorna. Lissabon är uppförd på sju kullar, med fina utsiktsplatser. I dag är Lissabon en trivsam huvudstad med cirka 2 500 000 invånare, inklusive förstäder, med många intressanta sevärdheter.

Under min resa till Portugal var jag i Lissabon under tre dagar och besökte några av de många sevärdheterna som finns runt om i staden. Här nedan finns några av dem uppräknade.

Jag hade bokat ett litet trevligt pensionat på Praca da Figueira via Internet, vilket gjorde att jag hamnade mitt i centrala Lissabon. Härifrån kunde jag med lätthet ta mig till stadens sevärdheter och hade nära till bussar, metro och spårvagnar. Ett idealiskt utgångsläge för rundturer i Lissabon, som är lätt att ta sig runt i, om man lär sig de olika stadsdelarna.

Stadsdelen Baixa

påverkades kraftigt av den stora jordbävningen 1755, vilket gör att det bara finns några få byggnader kvar från tiden före denna.  Efter jordbävningen fick stadsdelen ett helt nytt utseende med breda avenyer och stora torg. De nya gatorna uppkallades efter de hantverkare som verkade längs dessa. Baixa är Lissabons "hjärta". Här finns det vackra torget Praca do Comercio, som är stadens största torg. På detta finns en stor staty av Dom José I och en vacker port Arco da Victoria, som är Lissabons "stadsport". Går man igenom denna kommer man till Rua Augusta, som numera, till stor del är en trevlig gågata med caféer och butiker. På Praca Comercio avrättades kung Carlos I och hans son år 1908 av anarkister, vilket betydde slutet för monarkin.

Det stora torget Rossio och det mindre Praca Figueira, som ligger bredvid varandra, har varit samlingspunkter för stadens mångkulturella invånare i flera århundraden. Här är folklivet både spännande och intressant. På Rossio hölls förr djurmarknader, utställningar och tjurfäktningar. Här finns en stor staty av Dom Pedro V, som torget är uppkallat efter. Vid torgets norra ände ligger den vackra byggnaden Teatro Nacional de Dona Maria.  Strax intill Rossio ligger den vackra kyrkan Igreja de Sao Domingos, som har en intressant interiör och som stod emot jordbävningarna 1531 och 1755.

I stadsdelarna Chiado och Bairro Alto

finns flera intressanta sevärdheter. I Chiado kan man titta på ruinerna efter klostret Convento do Carmo, som är Lissabons enda återstående gotiska byggnad efter den stora jordbävningen 1755. Nära ruinerna ligger högkvarteret för militären, GNR. Det var här man planerade stadskuppen 1974. Jag hade turen att se stadens borgmästare komma hit på morgonen och fick därmed bevittna en intressant militärceremoni. Chauffören var snäll nog att stanna bilen med borgmästaren så länge att jag hann att ta bilder på militärerna!

I Chiado ligger även Lissabons operahus Teatro Nacional de Sao Carlos, som är en vackert utsmyckad byggnad. Vid Praca dos Restauradores kan man ta en av Lissabons flertal hissar, Elevador da Glória, som tar en upp till utsiktsplatsen Miradouro de Sao Pedro de Alcántara. Från denna har man fina vyer över Lissabon. Barrio Alto räknas som Lissabons nöjeskvarter som man bör besöka kvällstid för ett intressant folkliv och trevliga restauranger. Ett besök på den vackert kakelklädda ölhallen på Rua Nova da Trinidad får man absolut inte missa.

I stadsdelen Rato

kan man besöka den imponerande och vackra akvedukten Aqueduto das Águas Livres, som byggdes mellan åren 1728 och 1835 för att transportera dricksvatten till Lissabon från Canecas, 18 kilometer väster om staden. Akvedukten har 109 valv och en högsta höjd på hela 65 meter!

Stadsdelen Alfama

var en gång i tiden bostadsområde för den moriska överklassen och än idag kan man spåra det arabiska arvet på ett flertal ställen; i de smala gränderna och i husens arkitektur. Efter den stora jordbävningen 1755 blev Alfama ett bostadsområde för arbetarklassen. Namnet Alfama har sitt ursprung i det arabiska ordet al-hama, som betyder bad eller källa. En spännande upplevelse är att åka med den gamla spårvagnen, linje 12, från Praca da Figueira till Alfama och sedan vandra genom de smala gränderna, som påminner om en spännande medina i Mellan Östern.

Förutom miljön i Alfama finns det andra intressanta sevärdheter att besöka, i, eller i dess närhet. Fasaden på 1500-tals huset Casa dos Bicos är helt klädd i spetsiga utbuktningar som ger ett intressant ljusspel. Inte långt från Casa dos Bicos ligger Sé, Lissabons mäktiga katedral, byggd på 1150-talet. Katedralen är uppförd på en plats där det tidigare låg en moské. Den skadades svårt under den stora jordbävningen 1755, men restaurerades till sitt nuvarande skick på 1930-talet. I Alfama finns två fina utsiktsplatser; Miradouro de Santa Luzia och Largo das Portas de Sol, som ursprungligen var en av morernas sju stadsportar.

Stadsdelen Castelo

domineras av den stora fortanläggningen Castelo de Sao Jorge, som ursprungligen uppfördes av Västgoterna på 400-talet. På 800-talet användes fortet av araberna och på 1100-talet erövrades det av portugiserna. Från 1300-talet till 1500-talet användes Sao Jorge som kungligt residens. Under åren har fortet även använts som fängelse. Vyerna från fortet över Lissabon är bland de bästa i hela staden. Runt fortet finns gamla, vackra bostadsområden.

Stadsdelen Belém

ligger 6 kilometer väster om det stora torget Rossio och är av stort historiskt värde. Härifrån seglade Vasco da Gama ut den 8 juli 1497 på sin två år långa seglats under vilken han fann sjövägen till Indien. När Vasco da Gama återvände till Portugal beordrade kung Dom Manuel I uppförandet av det mäktiga klostret Mosteiros de Jerónimos, som nu finns med på UNESCO:s lista över världskultursarv. Byggnationen påbörjades år 1501 och var klar 1541.

En annan byggnad som finns med på UNESCO:s lista över världskultursarv är Torre de Belém. Det symboliserar perioden av portugisernas stora upptäckter runt om i världen, som inleddes i slutet av 1400-talet. De främsta upptäckarna var Vasco da Gama och Henrik Sjöfararen.

För att hedra 500 års minnet av Henrik Sjöfararens död uppfördes år 1960 ett stort och mäktigt kalkstensmonument, Padrao dos descobrimentos, i form av en karavell full med portugiser under ledning av Henrik Sjöfararen.

Inte långt från monumentet ligger en av Lissabons mäktiga broar Ponte 25 de Abril, uppkallad efter militärkuppen 1974.

Stor Lissabon

Det finns intressanta sevärdheter utanför centrala Lissabon också. En intressant, men modern, sevärdhet är Parque das Nacoes, Nationernas Park, som uppfördes i anslutning till världsutställningen Expo 98. Här finns det moderna Portugal representerat i form av hyreshusens spännande arkitektur och färgsättning, ett ultramodernt köpcentra, utställningshallar, parker och en linbana som ger en möjlighet att se en del av utställningsområdet från luften. Även den moderna metrostationen Gare do Oriente är en intressant upplevelse med sin futuristiska stil. I området finns även det 140 meter höga Torre de Vasco da Gama. Tornet är Lissabons högsta byggnad.

En liten bit norr om Parque das Nacoes ligger ännu en av Lissabons mäktiga broar Vasco da Gama bron, som en period var Europas längsta bro, tills Öresundsbron blev byggd.

Efter två intensiva dagar i Lissabon, denna trevliga och intressanta huvudstad, hämtade jag ut min hyrbil och gav mig ut på en två veckor lång rundresa i Portugal. Här nedan finns en kort beskrivning av några av de många platser jag besökte.

Till överst på sidan

Beja

är Baixa Alentejos centralort med cirka 36 000 invånare. Beja grundades av romarna som kallade den Pax Julia efter kejsaren Julis Caesar. Staden intogs av morerna på 700-talet men återerövrades 1162 av portugiserna. På vandrarhemmet i Beja hade jag min första övernattning utanför Lissabon.

I Beja finns ett antal sevärdheter som är värda att besöka. Jag besökte slottet med det mäktiga, 42 meter höga, tornet Torre de Menagem. Slottet började byggas i slutet av 1200-talet på en plats där det tidigare legat en romersk bebyggelse. Stadens stora torg Praca da Republica är omgivet av många vackra medeltida fastigheter. Torget domineras av Igreja de Misericórdia, en kyrka som byggdes på 1500-talet. Bland de vackra stenpelarna framför kyrkan hölls förr köttmarknader.

Mértola, en liten stad med nästan 10 000 invånare, har ett spektakulärt läge på en bergshylla ovanför floden Guadiana. Staden har ett gammalt historiskt förflutet. Här har fenicier, kartager och romare bott. Under romarnas tid var Mertola ett viktigt jordbrukscentra och härifrån skeppades mineraler. På 700-talet intog morerna staden och gjorde den till regional huvudstad. År 1238 återerövrade portugiserna staden.

Mértola har en fantastisk charm med sitt läge högt ovanför floden och sina smala, vindlande gränder. Till sevärdheterna, förutom miljön, hör den mäktiga slottsruinen. Slottet byggdes på 1200-talet över en arabisk bosättning, som i sin tur är byggd över lämningar från den romerska perioden. Den märkliga kyrkan Igreja Matriz är uppförd på en plats där det tidigare låg en moské. Torre do Rio är ruinerna efter ett bevakningstorn från romartiden som byggdes för att skydda hamnen.

När jag var i Mértola pågick en islamsk festival i staden, vilken hade samlat många besökare.

Sedan ett antal år tillbaka vill man knyta band med sitt arabiska ursprung och ordnar därför regelbundet numera denna festival. Det var en fascinerande upplevelse att röra sig i de smala gränderna, som var proppfulla med människor och försäljare av allehanda varor; arabiska bakverk, te, kryddor, oljor etc. Känslan att gå här påminde om den man kan uppleva i en bazar i ett arabiskt land.

Till överst på sidan

Evora

Evora, med cirka 55 000 invånare, är den stad som bäst representerar Portugals "guldålder" eftersom staden inte skadades av den stora jordbävningen 1755. Staden har ett långt historiskt förflutet. Här bodde kelter sedan länge när romarna kom hit och gjorde staden till en militär utpost år 59 före Kristus. Efter romarna regerade Västgoterna fram till att araberna erövrade staden. År 1212 återerövrades staden av portugiserna. Evora hade sin höjdpunkt mellan 1300- och 1500-talen. Fransmännen plundrade Evora och dödade många av stadens försvarare i juli 1808. Idag är hela staden upptagen på UNESCO:s lista över världskultursarv.

Evora är en fantastiskt vacker stad med många sevärdheter. Några av dem är Praca do Giraldo, som är stadens stora, historiska torg där många otäcka händelser ägt rum. Här avrättades hertigen av Braganca år 1483 och här brändes människor på bål under de religiösa utresningarna på 1500-talet. I det sydöstra hörnet av torget ligger gatan Rua 5 de Outubro med gamla hus med fina balkonger i järn. , stadens katedral, började byggas år 1186. I denna välsignades Vasco da Gamas skepp år 1497 när han skulle ut på sin seglats till Indien. Katedralen har en vacker interiör. Igreja de Sao Joao, är en liten kyrka med vackra kakeldekorationer som är typiska för Portugal. Kyrkan började byggas 1485. Templo Romano, eller som det också kallas "Dianas tempel", är ett vackert tempel byggt av romarna under första eller andra århundradet efter Kristus. Templet är den bäst bevarade byggnaden från romarperioden i Portugal, kanske till och med på hela den Iberiska halvön. Capela dos Ossos,  Benkapellet, är en mycket makaber sevärdhet. Kapellet uppfördes under 1600-talet av munkar tillhörande Franciskanerorden. Munkarna var tvungna att finna en lösning för de överfulla kyrkogårdarna i Evora. De kom då på att kapellet skulle inredas med benen från 5 000 avlidna. Dessa är vackert uppsatta i kapellet och bildar olika mönster. Över entrédörren finns inskriptionen: "Vi ben väntar på dina."

I omgivningarna runt Evora finns även andra intressanta platser att besöka.

Den historiskt intresserade kan besöka Cromeleque dos Almendres, nära den lilla staden Guadalupe, som består av 95 stora monoliter i granit placerade i en cirkel. Vissa av stenarna har dekorerats med symboler, som ingen kunnat tyda. Man anser att detta är en av mänsklighetens första byggnadsmonument och är betydligt äldre än de egyptiska pyramiderna. Inte långt från dessa monoliter, som är den Iberiska halvöns viktigaste samling, kan man beskåda Menir dos Almendres, som är en stor fruktbarhetssymbol (fallos) cirka 4 meter hög.

En annan sevärdhet för den historiskt intresserade är Anta Grande do Zambujeiro, Europas största hällkista. Den består av sju stenar, 6 meter höga, som formar en stor kammare. Hällkistan mäter mer än 50 meter i diameter.

Till överst på sidan

Portalegre,

den lilla staden med lite drygt 26 000 invånare. ligger vid foten av bergskedjan Serra de Sao Mamede. Det är en trivsam stad som blev min bas för besök till omkringliggande sevärda platser. Här fick jag en av mina få negativa upplevelser under min resa.

Jag körde långsamt genom staden för att leta efter vandrarhemmet jag skulle bo på. Alldeles för långsamt tyckte en man som körde bakom mig, och tutade så mycket han orkade. Jag stannade bilen och gick ur den för att tala med honom och förklara att jag var turist som aldrig hade varit i Portalegre tidigare. Eftersom han inte talade annat än portugisiska, vilket jag inte talar, kunde vi inte förstå varandra. Han var dessvärre inte mottaglig för några argument från min sida. Efter en stunds ordväxling ville han börja slåss! Då satte jag mig i bilen och körde därifrån, vilket lugnade ner honom. Det sista jag såg av honom var när han ilsket körde om mig med vrålande motor.

Första platsen jag besökte var Cidade de Ammaia med sina fina lämningar från romartiden. Romarna kallade staden för Ammaia och den nådde sin höjdpunkt under första århundradet efter Kristus. Man kommer till Ammaia genom att köra den vackra bergsvägen mellan Portalegre och Marvao. I Ammaia finns lämningar av, bland annat, romarnas torg Forum Romanum, en badanläggning och ett tempel.

Den lilla bergsstaden Marvao med drygt 4 400 invånare ligger vackert på en höjd, 862 meter över havet och bara 10 kilometer från den spanska gränsen. Marvao har bebotts av romare, Västgoter och araber, som intog staden år 715. Staden återerövrades av portugiserna år 1160. Därefter blev Marvao en av de många garnisonsstäder som byggdes som skydd mot de spanska attackerna. Efter att ha återerövrat staden från araberna förstärktes stadsmuren och Marvao har aldrig intagits av främmande styrkor. Hela staden är en enda stor sevärdhet med sitt läge uppe på en bergstopp och fina vyer mot Spanien. Det imponerande slottet med sina tjocka försvarsmurar får man absolut inte missa att besöka.

Castelo de Vide är ytterligare en vacker liten bergsstad som man inte får missa att besöka. Staden har lite drygt 4 100 invånare och ligger 570 meter över havet. De kullerstensklädda gatorna i den gamla staden får en att tänka på svunna tider. Stadsbilden domineras av det stora slottet som ligger uppe på en höjd. Från slottet har man fina vyer ner över Castelo de Vide.

Andra sevärdheter i staden är de judiska kvarteren. Här ligger Portugals äldsta synagoga. Judar bosatte sig i Castelo de Vide redan på 1100-talet, flertalet av dem kom dock först på 1400-talet. Idag finns det inga judar kvar i Castelo de Vide, men deras kvarter står kvar. Fonte da Vila från 1500-talet är en vacker brunn som är vida berömd för sitt goda vatten. Många av stadens invånare kommer hit med kärl för att hämta vatten. Det går även att köpa buteljerat vatten från brunnen.

Menhir da Meada är en 7 meter hög fruktbarhetssymbol, en fallossymbol som restes för flera tusen år sedan för att de omkringliggande fälten skulle förbli bördiga. Den ligger cirka 15 kilometer norr om Castelo de Vide och är den Iberiska halvöns största megalit.

Alter do Chao är en stad cirka 30 kilometer öster om Portalegre. Här kan man besöka ett stuteri som grundades redan år 1748. I det finns många fina hästar som avlats fram här. Det håller på att renoveras med, bland annat, pengar från EU.

Till överst på sidan

Guarda

är Portugals högst belägna stad, 1 056 meter över havet, med cirka 26 000 invånare. Den blev min bas för upptäckter i Beiras regionen. Guarda grundades år 1199 för att bevaka fronten mot Spanien. Tyvärr hann jag se väldigt lite av staden, men desto mera av omgivningarna.

Monsantho

är en liten bergsby med cirka 200 invånare och ligger på 600 meters höjd. Monsantho lär vara Portugals äldsta bosättning som bevarat sin medeltida miljö. Byn har vunnit pris för att vara Portugals mest traditionella by vilket har ökat turistströmmen. Trots detta har byn behållit sin gamla miljö och människorna sitt ursprungliga sätt att leva i stor omfattning.

Att vandra runt i byn är som att förflytta sig bakåt i tiden. Byn domineras av den stora fortanläggningen, som bokstavligen verkar har vuxit fram ur klipporna det är byggt på. Vyerna över omgivningarna är sagolikt vackra från försvarsmurarna. När man spanar ut över nejden förväntar man sig nästan att få se de spanska styrkorna på frammarsch mot byn.

Sorthela

är en av de äldsta försvarsbyarna längs den spanska gränsen. Byn har cirka 800 invånare och ligger på 760 meters höjd. Den har ett av de mest dramatiska lägena av det band av försvarsanläggningar som ligger utefter gränsen mot Spanien. I byn finns många av de gamla medeltida stenhusen bevarade och här får man verkligen en känsla av att vandra i gammal historisk miljö. Klättrar man upp till det gamla klocktornet, där varningsklockorna fortfarande hänger kvar, får man fina vyer över byn och försvarsmuren som löper runt byn.

Idanha-a-Velha

ligger cirka 15 kilometer sydväst om Monsantho och är en märklig plats med en ännu märkligare historia. Romarna grundade byn, Västgoterna lät bygga en stor katedral här och morerna erövrade byn på 700-talet. Den fritogs senare av tempelriddarna som bekämpade morerna. För flera hundra år sedan övergavs byn på grund av en råttinvasion! Idag bor här ett tiotal invånare. Man känner dock historiens vingslag när man vandrar runt bland de gamla stenhusen.

Vid mitt besök höll man på med utgrävningar bland de romerska lämningarna varför den stora och ståtliga katedralen, byggd av Västgoterna, inte var tillgänglig för besök. Jag fick därför nöja mig med att titta på den och de romerska ruinerna genom ett stängsel. Strax utanför byn ligger en vacker valvbro byggd av romarna.

Parque Natural da Serra da Estrela

är Portugals största naturreservat, 1 011 kvadratkilometer. I detta ligger fastlandets högsta berg Torre, 1 993 meter. Här gjorde jag ett par kortare vandringar och körde upp på Torre för att njuta av vyerna från bergets topp. Naturen i nationalparken varierar från bördiga dalgångar till dramatiska bergsformationer. Blomsterprakten var enorm under mitt besök. Här blommade många olika mindre blommor, vit och lila ljung, men framför allt fäste jag mig vid de bergssluttningar som lyste klart gula av blommande ginst. Detta var en av de vackraste naturupplevelser jag haft på länge. Lite "hemtamt" kändes det att vandra i de små björkskogarna som fanns här och där.

Uppe på Torres topp finns ett par teletorn och ett lite drygt 7 meter högt torn som uppfördes under 1800-talet av en kung för att man skulle kunna säga att berget är 2 000 meter högt!

Vila Nova de Foz Coa

får ingen historiskt intresserad missa. I omgivningarna runt denna lilla stad, med 2 800 invånare, finns ett av världens största område med hällristningar från paleontologisk tid, det vill säga 25 - 28 000 gamla.

I dalgången runt floden Coa har människor levt under mycket lång tid. De lämnade efter sig vackra hällristningar i form av hästar, får, hjortar, fiskar etc. De finaste finns att beskåda vid Castelo Melhor. Om man vill komma med på de guidade visningarna, som görs med hjälp av fyrhjulsdrivna jeepar, måste man ovillkorligen föranmäla sig. Jag kände inte till detta och var nära att missa denna sevärdhet på grund av detta.

Till överst på sidan

Braga

är Portugals religiösa centrum med mer än 35 kyrkor. Den är en av landets äldsta bosättningar och grundad av kelter. Omkring år 250 före Kristus intog romarna staden och kallade den för Bracara Augusta. I slutet av 400-talet efter Kristus regerade Västgoterna staden. År 715 intogs Braga av morerna. År 740 återtogs den av portugiserna, men de förlorade den åter till morerna år 985. År 1040 kom slutligen Braga åter i portugisernas ägo och har så förblivit sedan dess. Braga har cirka 11 000 invånare och ligger på 200 meters höjd.

Braga blev min bas under några dagar. Jag passade på att titta på några av stadens sevärdheter och att besöka intressanta platser i omgivningarna.

Några av de sevärdheter jag besökte i Braga var Praca da Republica, som är stadens centrala torg och bjuder på ett intressant folkliv eftersom många av stadens invånare söker sig hit. Vid torget finns ett par trevliga caféer där man kan koppla av över en kopp kaffe eller en kall öl medan man studerar folklivet. Jag hade turen att få uppleva en medeltida marknad här under mitt besök med gycklare, försäljning av olika varor och mat. Sé, katedralen, Portugals äldsta, med en fantastisk fasad. Inne i katedralen förvaras kistorna tillhörande Henrik av Burgund och Dona Teresa, som var föräldrar till Henrik Sjöfararen.

Bom Jesus de Monte, 5 kilometer öster om Braga, är en av Portugals främsta pilgrimskyrkor som ligger vackert högt uppe på att berg med milsvid utsikt. Kyrkan blev färdigbyggd år 1811. Kyrkans främsta sevärdhet är de stora trapporna som är dekorerade med vackra bibliska motiv på kakelplattor. De hängivna pilgrimerna går uppför den långa trappan på knä!

Guimaraes

var under en period Portugals huvudstad och här grundades nationen. Portugals första kung Alfonso Henrique föddes i slottet år 1110 och här lanserade han sin plan på hur man skulle fördriva morerna ur landet. Guimaraes är sedan år 2001 upptagen UNESCO:s världskultursarvlista.

Stadens främsta sevärdhet är naturligtvis slottet där kungen föddes. Det byggdes år 1100 och är idag en välbehållen och vacker ruin. Bostadsdelen, där kungen föddes, finns kvar bara som en antydan i slottsmuren.

Strax söder om slottet ligger den lilla kyrkan Igreja do Sao Miguel do Castelo, även den byggd år 1100. I kyrkan lär Alfonso Henriques ha blivit döpt. Inne i kyrkan finns väldigt lite bevarat av den ursprungliga inredningen, men alla gravarna på golvet innehållande kvarlevorna efter män som stred med kungen mot morerna finns kvar.

Guimaraes gamla stad har många fina stadsmiljöer bevarade och är väl värd ett besök.

Citania de Briteiros,

ligger cirka 15 kilometer norr om Guimaraes och är en av Portugals mest intressanta arkeologiska platser. Här har det legat en av de större nordliga keltiska stammarnas bosättning och lär vara minst 2 500 år gammal. Man tror även att detta var den sista stora keltiska bosättningen som föll i kriget mot de invaderande romarna. På bergssluttningen finns rester av cirka 150 rundhus, och man har även rekonstruerat ett par av dem. En historiskt intresserad person bör inte missa denna plats.

Jag hade turen att få uppleva en keltisk dag vid mitt besök då man visade hur människorna levde i byn, vilken mat de lagade och jag fick även tillfälle att lyssna på samtida musik.

På vägen till Citania de Briteiros körde jag genom en liten bergsby där det var stor uppståndelse på grund av att en hund bitit flera av byns invånare. Eftersom man misstänkte att hunden var smittad av rabies höll man på att vaccinera samtliga byns invånare. Den lilla hunden, som ställt till allt elände, stod bunden en bit från vaccinationsplasten, som var inrymd i byn busshållplats, såg inte det minsta aggressiv ut.

Till överst på sidan

Porto

är Portugals näst största stad med cirka 264 000 invånare. Den ligger vackert placerad på höjderna ovanför Douro-floden, som är en av landets viktigaste floder. Staden har bidragit till en del av landets namn, Portu- i Portugal kan härledas till staden Porto, vilket understryker stadens historiska betydelse. Systerstaden Villa Nova de Gaia, på andra sidan floden Douro växte ihop med Porto och var under en period landets huvudstad. Invånarna i Porto är väldigt stolta över att en av landets stora upptäckare, Henrik Sjöfararen, föddes i Porto. Huset finns kvar än idag och kan besökas. Porto och Vila Nova de Gaia är centrat för portvinstillverkningen. En stor del av Porto och Vila Nova de Gaia finns upptaget på UNESCO:s världsarvslista.

Det är inga problem att spendera ett par dagar i Porto och systerstaden Gaia för här finns mycket av intresse att titta på. Att ströva runt bland de gamla husen, gränderna och bland de stora vintillverkarnas lagerlokaler i distriktet Ribeira och på andra sidan floden Douro i Vila Nova de Gaia ger en bra uppfattning om hur det en gång sett ut i staden när sjöfart och vintillverkning var de viktigaste sysselsättningsområdena. Detta område är med på UNESCO:s lista över världskultursarv. Man bör ha gott om tid på sig så att man kan ta till sig atmosfären ordentligt!

Bland flera andra sevärdheter märks de vackra broarna, både gamla och nya, som sträcker sig tvärs över floden Douro. Mest intressanta är Ponte de Dom Louis I, en vacker, gammal järnbro som tyvärr höll på att renoveras varför man inte fick gå på brons övre del vid mitt besök och Ponte de Dona Maria Pia som designades av Gustav Eiffel år 1876 (mannen med Eiffeltornet i Paris).

Till överst på sidan

Coimbra

brukar kallas för "Juvelen i distriktet Beiras krona". Som så många andra städer i Portugal har Coimbra varit en romersk bosättning. Staden har varit intagen av morerna men återerövrades av portugiserna på 1100-talet. Coimbra var Portugals huvudstad från år 1145 och etthundra år framåt tills kung Afonso III gjorde Lissabon till huvudstad istället. Coimbra brukar även kallas för "Portugals Oxford" vilket syftar på att här finns landets äldsta, och ett av Europas äldsta, universitet grundat år 1290. Coimbra är en mycket charmig stad att besöka och känns inte speciellt stor, trots sina 102 000 invånare.

Att besöka det gamla universitet hör till "måstena" när man är i Coimbra. De gamla byggnaderna är vackert placerade runt ett stort torg med en staty av kung Joao III, som spelade en viktig roll i universitetets historia. Missa inte ett besök i det berömda biblioteket Biblioteca Joanina. Det gamla klocktornet som kallas för "a cabra" (geten) har en speciellt design.

Efter att man tittat på det gamla universitetet kan man promenera in i studentkvarteren för att insupa atmosfären. Sätt dig gärna ner på någon av barerna och drick en öl tillsammans med studenter. På husväggarna kan du se slagord målade eller bilder på "hammaren och skäran", den gamla sovjetsymbolen. Vid mitt besök hängde två dockor ned från takrännorna i strupsnaror, vilket såg riktigt otäckt ut.

I den "övre staden" finns flera av Coimbras äldsta byggnader, som Arco de Almedina, den gamla arabiska porten, trappan Quebra Costa, "Ryggknäckaren", kan vara en utmaning för den som redan promenerat runt i staden, Palacio de Sub Ripas har vackert dekorerade fönster och dörr i typisk Manuelsk arkitektur, Torre de Anto är ett torn som ingick i den gamla stadsmuren, Sé Nova, den nya katedralen, är en stor och imponerande byggnad som började uppföras 1598 och tog mer än ett sekel att färdigställa.

Sé Velha, den gamla katedralen byggdes i slutet av 1100-talet, var länge en av landets finaste katedraler. Den är tyvärr ganska hårt skadad av luftföroreningar, men ändå väl värd ett besök.

Coimbra var en väldigt trevlig stad att besöka och jag kände att jag tyvärr inte hade tillräckligt med tid för denna vackra stad.

Conimbriga

är en plats man inte får missa om man kommer till Portugals norra del. Bara 16 kilometer sydväst om Coimbra finns landets, och kanske hela den Iberiska halvöns, vackraste och bäst bevarade ruiner efter romarna att beskåda. Man behöver inte vara ett "historiefreak" för att tycka om en vandring bland dessa.

Conimbriga var förmodligen en keltisk boplats, briga syftar nämligen på det keltiska ordet för förvarsområde, innan romarna kom hit på 100-talet efter Kristus. Under deras tid utvecklades Conimbriga till att bli en stor stad på vägen mellan Lissabon, eller som staden hette under den romerska perioden Olisipo, och Braga (Bracara Augusta).

De romerska lämningarna omfattar hus, vackra mosaiker, tempel, torg och en tre kilometer lång akvedukt.

Till överst på sidan

Tomar

är mest känt för sin sevärdhet klostret Convento de Cristo, som finns med på UNESCO:s lista över världskultursarv. Tomar har drygt 43 100 invånare och är en av Portugals mest besökta turiststäder.

Stadens stora sevärdhet är den forna, mäktiga borgen som tempelriddarna lät uppföra på 1100-talet. Här hade de sitt huvudsäte fram till 1500-talet. Redan år 1160 grundades det stora klostret av Gualdim Pais, tempelriddarnas överhuvud, som ryms inom borgens väggar. Klostret Convento de Cristo har mängder av sevärdheter varför man bör ha gott om tid på sig vid ett besök; kapell, sal med det det stora bordet där riddarna samlades för gemensamma måltider, deras tvättrum, många vackra innergårdar med intressant arkitektur etc. Mest imponerande var nog den otroligt vackra kyrkan Charola, som dominerar hela anläggningen, med sina fantastiska dekorationer. Tyvärr råder det fotograferingsförbud inne i denna.

När jag kom gående uppför gången som leder till borgens inre delar mötte jag en man i 30-års åldern. Jag såg redan på långt håll att det var någonting speciellt med honom. Han hade en vandringsstav i sin högra hand, vandringskängor på fötterna, en pilgrimsmussla hängande runt halsen och bar på två små ryggsäckar.

När vi möttes stannade vi och hälsade på varandra. Hans utstrålning fångade genast mitt intresse.

Mannens namn var Samuel och kom från Paris, som han lämnade den 1 juli, 2004 med Euro 1.70 i fickan. Sedan han lämnade Paris hade han vandrat genom Frankrike, via Santiago de Compostela i Spanien, till Tomar i Portugal. Hans nästa mål var Fatima där han skulle besöka Portugals viktigaste pilgrimskyrka.

Samuel hade sagt upp sig från ett bra arbete hemma i Paris för att ge sig iväg ut på vandring för att hitta sig själv. Under de 11 månader han vandrat hade han fått allt mer insikt i sin egen personlighet och han tyckte att han aldrig mått så bra i hela sitt liv som under denna vandring.

Våra vägar skiljdes efter drygt 30 minuters samtal och jag kände ett sting av avund över hans frihet!

Till överst på sidan

Fátima

är en av Portugals sällsammaste platser. Staden har bara lite drygt 10 300 invånare men samlar mer än en miljon människor årligen. Fatima är en av den katolska världens viktigaste pilgrimsmål.

Den 13 maj, 1917 uppenbarade sig Jungfru Maria för tre barn till fåraherdar på en plats, som då låg utanför stadens gränser. Jungfru Maria lovade barnen att hon skulle uppenbara sig den 13:e varje månad sex månader framåt och redan den 13:e oktober 1917 samlades 70 000 pilgrimer för att se uppenbarelsen. De allra flesta pilgrimerna söker sig till det lilla kapellet, som nu ligger under tak, där Jungfru Maria uppenbarade sig, varje år den 12-13 maj samt den 12-13 oktober.

När jag besökte platsen för uppenbarelsen var det mest turister där, men även några pilgrimer. Vissa gick på knä runt det lilla kapellet, medan andra satt och bad på bänkarna framför detta.

År 1953 lät man uppföra ett jättelikt torg och en kyrka en bit från uppenbarelseplatsen för att kunna ta emot den allt mer ökande strömmen av pilgrimer.

Till överst på sidan

Cabo da Roca

är det Europeiska fastlandets västligaste punkt, som ligger cirka 18 kilometer väster om staden Sintra.

Cabo da Roca är en mäktig, lodrät klippa som möter Atlantens kraftiga vågrörelser. Även de omkringliggande klipporna bjuder på dramatiska naturupplevelser.

Det känns sällsamt att stå ute på klippan, där det förmodligen alltid blåser kraftiga vindar, och se ut över havet eller in mot land. Det är lätt att framkalla bilden av ett segelfartyg som var på väg ut i den då nästan oupptäckta världen i slutet av 1400-talet.

Vid Cabo da Roca ligger en gammal, vacker fyrplats, som även den är det europeiska fastlandets västligaste.

Jag stannade i cirka en timme vid Cabo da Roca för att uppleva stämningen på Europas västligaste fastlandspunkt och firade det genom att ta en öl vid den lilla restaurangen som ligger ute på klippan.

Cabo da Roca var den sista platsen jag besökte på min rundresa i Portugal och tyckte att detta var en bra plats att avsluta min rundresa på. Strax före solnedgången körde jag härifrån och följde kustvägen via Caiscais till Lissabon. Nästa dag var det dags att åka tillbaka till Sverige med nya reseminnen i bagaget.

Portugal var en angenäm bekantskap som jag gärna åter skulle vilja besöka. Den förhållandevis lugna livsstilen, även i huvudstaden Lissabon, upplevde jag som stimulerande. Alla de historiska platserna jag besökte var mycket intressanta och gav en fin inblick i landets, ofta mycket blodiga historia. Portugal kan även erbjuda många natursköna platser där en stressad person kan finna frid och harmoni. Res till Portugal och upplev ett intressant, spännande och fascinerande land!

Det finns många intressanta, fascinerande och spännande platser på vår jord. Läs om några av dessa på min hemsida.

Till överst på sidan


Uppdaterad 2012-04-04
www.stalvik.com

1 542 besökare sedan 100111
(6 151 besökare 050610 - 100110)