Mexiko  - "Mayafolkens och Aztekernas forna rike!

   

Mexiko - "Mayafolkens och Aztekernas forna rike!

Grundfakta Mexiko Landsfakta Startsida

Mexiko har mycket att erbjuda sina besökare; historiska platser, ett intressant folkliv, vackra bergstrakter,  snöklädda vulkaner,  tropiska stränder och världens största stad, huvudstaden Mexico City med mer än 20 miljoner invånare. I Mexiko kan man stanna länge och ändå inte hinna med allt det intressanta som finns att uppleva.

Min nästan fyra veckor långa rundresa i södra Mexiko bjöd på många intressanta och fascinerande upplevelser.

Resan förde mig via huvudstaden Mexico City till den gamla koloniala bergsstaden Oaxaca och vidare till Puerto Escondido vid Stilla Havet, jag besökte den dramatiska Canon del Sumidero med sitt spännande fågel- och djurliv och den gamla staden San Cristobal de las Casas. Jag fick möjlighet att besöka den lilla byn Oventic och möta några av de zapatister som under ledning av Subcomandante Marcos kämpar för att förbättra den fattiga indianbefolkningens villkor. Jag fascinerades av de färgsprakande marknaderna med många färgfullt klädda indianska folkgrupper och jag kom till den lilla staden Chamula med sin vackra kyrka i vilken besökare sitter och rapar för att bli kvitt onda andar. Jag besökte historiska platser som Teotihuacan, Monte Alban, Palenque, Chichen Itza, Tonina och Tulum, mayafolkets enda stad vid havet och jag mötte många intressanta människor, bland annat en man som sade sig vara 140 (!) år gammal. Läs mera om min fantastiska resa här nedan.

Min rundresa i södra Mexiko skulle börja med tre dagar i huvudstaden enligt arrangörens resplan. Jag hade, som jag gjort flera gånger tidigare av komfortskäl, valt ett färdigt reseupplägg eftersom jag bara några veckor tidigare kommit hem från min resa på Nya Guinea och därmed inte hunnit planera en egen resa.

Det har sina för och nackdelar att köpa ett resepaket via en arrangör. Det ligger en komfortfaktor i att någon annan tar hand om allt det praktiska under resan; boka hotellrum, ordna transporter, kontaktperson till lokalbefolkningen etc. Men det ligger också en risk i att "överlämna" resan i någon annans händer, vilket jag fick erfara några gånger under denna resa.

Vår lokale guide, en trevlig, svensktalande chilenare, meddelade omgående att vi skulle lämna Mexico City redan efter två dagar med en luddig förklaring om att det var svårt att få tag på bussbiljetter. Istället skulle vi få bada tre dagar i Puerto Escondido vid Stilla Havet. Flera i gruppen jublade. Eftersom jag inte är någon "badj-l" tyckte jag detta var ett dåligt alternativ. Tyvärr var denna ändring ingen engångsföreteelse under resan.

Resan genom södra Mexiko blev sammanlagt en mycket bra, intressant, fascinerande och spännande resa, trots att jag blev lurad på en dag i Mexico City och genom att guiden visade stor flexibilitet vid andra tillfällen under resan.

Klicka på någon av nedanstående länkar om Du vill komma direkt till ett huvudavsnitt.

Mexico City
Teotihuacán
Oaxaca Puerto Escondido Tuxtla Guiterres
och Canon del Sumidero  
San Cristobal de las Casas,
och San Juan Chamula
Oventic
(Möte med Zapatister)
San Pedro de Piedra
(Familjvistelse)
Palenque Meridá Chichén Itza
Tulum

Mexico City och Teotihuacán

Mexico City är med sina mer än 20 miljoner invånare en hektisk, överbefolkad, bullrig och förorenad stad. Den är världens största stad när det gäller folkmängden.

Det var en omtumlande upplevelse att titta ut genom flygplansfönstret vid inflygningen över staden. Så stor den var!

Bebyggelsen började tidigt och fanns med ända fram till tätt inpå landningsbanan. Skulle planet kunna landa utan att vingarna nuddade vid de närmaste hustaken? Det kändes bra att kaptenen landade planet utan missöden efter den cirka 11 timmar långa flygturen från Madrid. Nu var jag framme vid ännu ett av mina drömmars resmål - Mexico City, eller som staden hette vid spanjorernas ankomst på 1500-talet Tenochtitlán. Då var den huvudstad i Aztekernas rike som styrdes av Montezuma. Det finns få lämningar kvar efter aztekerna i Mexico City för att spanjorerna, som gjorde som så många andra européer gjort när de erövrat ett land, förstörde och plundrade staden och utplånade allt av ursprungskulturen.

Under de två dagar jag besökte Mexico City hann jag tyvärr bara besöka några få av de många sevärdheter som finns i staden.

Mexico Citys historiska centrum

När spanjorerna besegrat aztekerna och intagit deras huvudstad Tenochtitlán, som var byggd på en ö i sjön Texcoco, jämnade de den med marken och återanvände mycket av materialet i sina egna byggnader. De fyllde gradvis igen sjön och började uppföra sin egen stad och därför daterar sig byggnaderna i det historiska centrumet huvudsakligen från den koloniala och postkoloniala tiden. Från aztekernas gamla huvudstad återstår i stort sett endast ruinerna av deras stora tempel Templo Mayor.

Några av de sevärdheter i denna del av staden jag besökte var Casa de los Azuelos ett vackert, kakelklätt hus från 1500-talet, ursprungligen grevarna Orizabas palats. På Zócalo, ett av världens största torg, vajar den vackra mexikanska flaggan och på torget är folklivet mycket intressant. Här kan man se shamaner utföra sina riter och indiangrupper sina vackra danser. Palacio Nacional, presidentpalatset, står på den plats där aztekhövdingen Montezumas palats tidigare låg. Inne i palatset, tillgängliga för allmänheten, finns vackra och imponerande muralmålningarna av Diego Rivera som visar hans bild av landets historia. På Zócalo ligger även Catedral Metropolitana, som är Latinamerikas största kyrka och huvudkyrka för världens största katolska församling. Det tog nästan 300 år att bygga färdigt kyrkan, från 1525 till 1813. Katedralen håller sakta men säkert på att sjunka ner i den mjuka leran som tidigare var botten i sjön Texcoco. Templo Mayor, aztekernas stora tempel, byggdes på 1300- och 1400-talen. Det förstöres i stort sett fullständigt av de spanska erövrarna. Arkeologer upptäckte tempelresterna, mer eller mindre, av en slump 1978.

Några sevärdheter vid Alameda Central

Alameda har fått sitt namn av alla popplar som planterades här i slutet av 1500-talet. Parken som ursprungligen bara var hälften så stor fick sina nuvarande dimensioner på 1700-talet. Runt parken finns flera vackra och spännande byggnader, äldre och nyare.

Palacio de Bellas Artes

Direkt efter ankomsten till hotellet gick jag till Palacio de Bellas Artes för att titta på en föreställning med mexikanska folkdanser. Palacio de Bellas Artes anses av många vara Mexico Citys vackraste byggnad som började byggas kring ett stålskelett år 1905. Byggnaden uppvisar en arkitektur bestående av klassicistiska element, jugend och fornamerikanska utsmyckningar. Byggnaden blev inte färdig förrän 1934 på grund av att en revolution kom emellan.

Dansföreställningen blev en fantastisk upplevelse. Färgfull och professionellt framförd. Kanske skulle jag ha uppskattat den ännu mera om jag varit helt utvilad. På grund av dåliga förbindelser mellan Göteborg och Stockholm tvingades jag att övernatta på en bänk i Sky City på Arlanda i väntan på incheckning på flyget och genom de olika tidszonerna jag passerad  förlorade jag ännu en nattsömn och dessutom var sömnen på planet inte speciellt god. Så när föreställningen på Palacio de Bellas Artes slutade var min kroppsklocka 06.00 svensk tid och jag hade två nätter med dålig sömn bakom mig. Det var mer än skönt att få lägga mig när jag kom tillbaka till hotellrummet.

Torre Latinamericana

Nära Palacio de Bellas Artes ligger Torre Latinamericana, Mexico Citys första skyskrapa som blev färdig 1956. Från toppen av den 44 våningar höga byggnaden har man fantastiska vyer över staden och vulkanerna bortom stadsgränsen. Missa inte att åka upp i byggnaden för att njuta av utsikten!

Bosque de Chapultepec

Bosque de Chapultepec har varit offentlig park sedan 1500-talet. Den ligger i västra  änden av den aveny som byggdes på 1860-talet från Mexico City till parken. Chapultepec var en en helig plats under fornamerikansk tid och här låg de aztekiska kejsarnas palats. I och omkring parken ligger flera intressanta sevärdheter. Folklivet i parken bjuder på intressanta upplevelser, till exempel en hisnande uppvisning av voladorerna, män som hissar ned sig fastbundna i fötterna medan de roterar runt en hög mast som de klättrat upp i. Voladorernas konster är av indianskt ursprung och daterar sig flera hundra år tillbaka i tiden.

De sevärdheter jag besökte i Bosque de Chapultepec var Castillo de Chapultepec, slottet som står på den kulle som utgör högsta punkten i parken. Det började byggas i slutet av 1700-talet. År 1847 utkämpades ett avgörande slag mot USA:s invasionsarmé vid slottet varvid många stupade. På 1860-talet flyttade kejsar Maximilliam av Habsburg in i slottet och bodde här fram till avrättningen 1867. Därefter har det fungerat som residens åt nationens presidenter under en period. Idag ryms Museo Nacional de Historia i byggnaden. Museo Nacional de Antropologá invigdes 1964 och inrymmer en världsberömd samling av fynd från Mexikos fornamerikanska period. Fynden är exponerade i tolv luftiga och överskådliga gallerier i kronologisk ordning. Ett besök på detta museum är inte bara av intresse för historiker utan för alla som vill få en inblick i utvecklingen i Mesoamerika före den spanska erövringen. Det är lätt att bli imponerade av alla fynden som visas här. De mest berömda är aztekernas solsten, olmekhuvudena, stenskulpturen av en ung mans huvud från Palenque, begravningsmasken från Teotihuácan etc.. Räkna med att spendera minst en halvdag i detta synnerligen intressanta museum.

Inte långt från Castillo de Chapultepec ligger det imponerande Monumento a los Ninos Heroes som hedrar de kadetter som dog när de försvarade slottet mot USA:s invasionsarmé år 1847.

Till överst på sidan

Teotihuacán

Knappt 50 kilometer nordost om Mexico City ligger ruinerna av en av de mest imponerande städerna i den antika världen. Den grundades redan före Kristi födelse. Här levde en gång upp till 125 000 människor på en yta av 20 kvadratkilometer. Staden behärskade regionen i mer än 500 år innan den förstördes och övergavs omkring år 650 efter Kristus. För aztekerna var platsen helig och de trodde att den byggts av jättar. Vem som byggde staden, invånarnas levnadssätt och varför staden förstördes och övergavs har ingen kunnat ge svar på ännu. Teotihuacán föll i glömska efter aztekernas fall och ruinerna täcktes sakta med ett tjockt lager jord och vegetation. Utgrävningarna av Teotihuacán började år 1864 och pågår än i dag. Stadens byggnader har varit dolda i mer än 1 000 år!   

Det är lätt att ta sig till Teotihuacán med lokalbuss från Mexico City och man bör absolut inte missa ett besök här! Avsätt en hel dags utflykt hit för att i lugn och ro njuta av den historiska atmosfären och alla de vackra byggnaderna. Det kan kännas tungt att vandra runt i området solheta dagar för avstånden mellan de olika byggnaderna är ganska långa och för att området ligger på cirka 2 300 meters höjd. Räkna med att många besökare finns här samtidigt med dig!

Byggnader som man inte får missa att titta på är Solpyramiden, som hör till en av världens högsta och fullbordades troligtvis under 200-talet efter Kr. Majoriteten av besökarna vill gå upp på pyramiden för att njuta av de vackra vyerna från denna. Räkna därför med långa köer, upp eller ned, för pyramiden. Månpyramiden är lägre än Solpyramiden men ger de finaste vyerna över utgrävningsområdet med "de dödas aveny". Quetzalcoatls tempel, den befjädrade ormen, uppfördes samtidigt som solpyramiden. Quetzalpapalotls komplex med palatset, muralmålningar och fina mytologiska djur som finns inristade i borggårdens pelare. Ingången vaktas av ett stort ormhuvud i sten.

Till överst på sidan

Oaxaca

Staden Oaxaca, i provinsen med samma namn, ligger i en bördig dalgång på 1 500 meters höjd bergskedjan i Sierra Madre del Sur. Oaxaca är en av Mexikos bäst bevarade och charmigaste koloniala städer. Spanjorerna grundade sin bosättning 1529 men området var bebott långt tidigare av olika indiangrupper som mixteker och zapoteker. Staden blev snabbt den viktigaste i södra Mexiko efter att spanjorerna bosatt sig här. Idag är Oaxaca ett betydande kommersiellt och industriellt centrum med cirka 260 000 invånare. Den gamla staden har fin kolonial miljö och atmosfär.

Stadens hjärtpunkt är Plaza de Armas, det stora torget, som bjuder på ett mycket färgfullt och intressant folkliv. Vid torget ligger den stora katedralen vars ursprungliga byggnad uppfördes på 1530-talet. Den första katedralen förstördes av en serie jordbävningar och ersattes av dagens byggnad på 1730-talet. Framför den finns en scen där man brukar ha olika kulturarrangemang. Jag hade glädjen att få se en mycket vacker folkdansuppvisning, argentinsk tango och en balettföreställning.

Andra sevärdheter jag besökte var Alameda de Leon, ett torg där man säljer konst och olika hantverk. Museo de Arte ligger i ett vackert 1500-talts hus som är uppkallat efter Mexikos erövrare Hernan Cortés. Santo Domingo kyrkan med sin vackra interiör är värd att besöka. Den påbörjades 1572 men var färdigbyggd först 200 år senare. I Basilica de la Soledad, kyrkan med sin 24 meter höga barockfasad, finns Qaxacas skyddshelgon "Jungfrun av Ensamheten" som är översållad med 600 diamanter och krönt av en 2 kilo tung guldkrona.

I Oaxaca finns flera olika marknader att besöka, till exempel Mercado Juárez och Mercado de Abastos, med ett spännande folkliv. På morgnarna gick jag till Mercado Juárez för att äta frukost tillsammans med lokalbefolkningen. Den som känner sig sugen på att äta rostade gräshoppor kan köpa sådana av de indiankvinnor som sitter här och säljer dessa läckerheter.

En dag åkte jag till en liten stad utefter väg Mexico 190, ungefär en timmes bussresa öster om Oaxaca, för att titta på den stora lördagsmarknaden, som blev en färgsprakande upplevelse. Hit kommer många av dalens lokalbefolkningar, olika indiangrupper, i sina vackra kläder för att köpa eller sälja. Nästan allt går att köpa på marknaden; från levande kalkoner till vackert snidade fantasidjur i trä. Utefter vägen ligger också den lilla byn Tule där finns ett av världens största och äldsta träd, mer än 2 000 år gammalt.

Monte Albán var den största av zapotekernas städer vars historia började omkring 500 före Kristus. Ruinerna efter denna stad är ett måste att besöka när man kommer till Oaxaca. De ligger på ett berg 400 meter ovanför Oacaxa med fantastiska vyer över dalgången och de avlägsna bergen.

Staden anlades på en bergstopp, som jämnades ut för att man skulle kunna uppföra det stora ceremonicentrat. Monte Albán kom att dominera det kulturella, religiösa och ekonomiska livet i området men förlorade sin betydelse när makten försköts mot Teotihuacán på 800-talet efter Kr. Folkgruppen mixteker övertog centrat och använde det framför allt till storslagna begravningar. Förutom ruinerna efter olika byggnader finns här en fint bevarad bollplan som användes vid ceremoniella bollspel.

Till överst på sidan

Puerto Escondido

Från de höga bergen till havsnivå.

Puerto Escondido är en liten charmig stad med cirka 15 000 invånare vid Mexikos Stilla Havskust. Runt staden finns många fina badstränder som blivit populära bland surfare. Här skulle vi stanna i tre dagar, den "konfiskerade dagen" i Mexico City skulle tas igen i Puerto Escondido, vilket jag inte var speciellt glad för eftersom jag hellre hade velat besöka fler intressanta historiska sevärdheter i huvudstaden istället för att slappa bort dagarna vid havet. Efter två dagar hade jag fått nog av värmen och gav mig iväg. Visst passade jag på att njuta av bad i det varma och salta Stilla Havet när jag ändå var här. Behållningen i Puerto Escondido blev besöket i  sötvattenlagunen Laguna Manialtepec med sitt rika fågelliv och turen till havs under vilken jag såg mängder med havssköldpaddor och segelfisk.

Tuxtla Guiterres och Canon del Sumidero

Pablo, vår guide, ordnade en biljett på nattbussen till Tuxtla Guiterres, centralorten i provinsen Chiapas, när jag inte längre ville vara kvar vid havet och bada. Tuxtla med sina nästan 450 000 invånare är en modern och brusande industristad. Jag fick ett dygn för mig själv i denna stad innan gruppen anlände och passade på att titta på några av stadens sevärdheter.

Katedralen från slutet av 1500-talet med de tolv apostlarna som dyker upp ur klocktornet vid varje heltimme. Monumento a la Bandera är ett stort monument på en höjd ovanför staden uppfört till minne av unionen mellan Chiapas och Mexiko. Stadens stolthet Zoológico Miguel Alvarez del Toro är en välvårdad djurpark med många utrotningshotade djur som lever i Chiapas, bland annat svart jaguar och flera sällsynta fågelarter.

Jag mötte gruppen på busstationen klockan 06.00 när de anlände med nattbussen från Puerto Escondido för att tillsammans med dem åka med egen minibuss till Canon del Sumidero, en vacker nationalpark med dramatiska klippformationer längs floden Gijalva, som har sitt källflöde i Guatemala. Kanjonen är nästan 1 kilometer djup och omkring 14 kilometer lång. Det har tagit flera miljoner år för naturen att bilda denna. När indianbefolkningen stred mot spanjorerna valde flera hundra indianer att kasta sig utför kanjonens branta sidor mot en säker död för att slippa falla i spanjorernas händer, enligt legenden.

Först tittade vi på kanjonen från ovansidan från olika utsiktsplatser som ligger utefter en väg som följer flodens vindlingar. Därefter åkte vi till hamnen i Chiapa de Corso varifrån vi gjorde en fin båtfärd in i kanjonen. Det var oerhört fascinerande att se de imponerande klippformationerna från floden. Jag såg många olika fåglar och ett tiotal kajmaner under båtfärden.

Besöket i Canon del Sumidero var definitivt en av resans höjdpunkter!

Till överst på sidan

San Cristóbal de las Casas och San Juan Chamula

San Cristobal de las Casas grundades år 1528 av spanjorerna som kunde bosätta sig här efter många och svåra strider med lokalbefolkningen. Staden har behållit sin koloniala prägel, men har också starka inslag av indiansk befolkning. Det var här som zapatisterna började sitt uppror 1994 under ledning av Subcomandante Marcos. San Cristóbal de las Casas ligger på 2 300 meters höjd och har en befolkning på cirka 140 000 invånare. Staden är ett populärt turistmål och har mycket att erbjuda sina besökare.

De koloniala kvarteren i den gamla staden är sevärda. De flesta husen är välbehållna och målade i starka färger. Plaza 31 de Marzo, stadens stora torg, domineras av katedralen från 1500-talet och Palacio Municipal, stadshuset, med sina fina valv. Strax norr om det stora torget ligger Templo de Santo Domingo från 1500-talet, som är stadens mest imponerande kyrka. Folklivet, med indiankvinnor i vackra kläder, är intensivt både framför Plaza de 31 de Marzo och Santo Domingo. Vid Santo Domingo finns en fin marknad där man kan köpa vackert indianskt hantverk billigt. Fina vyer över staden och omgivningarna har man från berget öster om San Cristobal där kyrkan Iglesia de Guadalupe ligger.

San Juan Chamula, är en av de många indianbyar man kan besöka som ligger nära San Cristobál. Byn bebos huvudsakligen av folkgruppen trotzil.

Bästa dagen att besöka San Juan Chamula är en söndag när det är marknadsdag. Jag trodde knappt mina ögon när jag steg av lokalbussen och kom fram till marknadsplatsen som var full med människor, huvudsakligen av indianskt ursprung, i vackra kläder. Jag gick länge runt på marknaden och försökte fotografera, vilket inte var lätt för jag möttes nästan alltid av en avvisande gest och irritation. Här är inte fotografer populära! Det är bara att respektera människors vilja fast det kliar i "avtryckarfingret".

Chamula är inte bara känd för sin färgfulla söndagsmarknad. Byns kyrka, där det förekommer ceremonier med inslag av traditionell indiansk religion, har blivit vida omtalad. Det pågick flera processioner med fantastiska ceremonier när jag var här. Att ta kort under dessa ceremonier är förenat med livsfara eftersom lokalbefolkningen absolut förbjuder fotografering.

Jag hade även tur att få se en "tjurdans" framför kyrkan som utfördes av män med tjurkroppar i trä som var dekorerade med fyrverkeripjäser.

Inte heller får man fotografera inne i kyrkan där folk sitter på golvet, familjevis, och rapar med hjälp av Coca Cola för att bli av med onda andar! Byns Coca Cola representant har blivit stenrik på den höga konsumtionen, men har fått konkurrens av Pepsi Cola på senare tid.

Besöket i San Juan Chamula blev också en stor upplevelse, om än med förhållandevis få bilder.

Till överst på sidan

Oventic

Ytterligare en höjdpunkt under resan var att komma till Oventic som är en "caracol zapatistas", det vill säga en by som är anknuten till zapatiströrelsen. Här bor fattiga mayaindianer som kräver sin rätt till ett bättre liv. Deras mest framträdande representant är Subcomandante Marcos. Han är egentligen inte av mayaursprung men valt att kämpa på deras sida. Zapatisterna känns främst igen på att de alltid framträder maskerade i officiella sammanhang.

Om jag gjort den här resan på egen hand hade det inte varit möjligt att besöka denna zapatistby eftersom jag då inte haft de rätta kontakterna för att komma in i den. En fördel man har genom att köpa ett färdigt reseupplägg.

Vi kom till Oventic med en hyrd minibuss och klev av vid den av två maskerade zapatister bevakade grinden till byn. Mitt emot grinden finns en stor tavla som berättar att detta är en by tillhörande zapatisrörelsen.

Efter att vår guide berättat vilka vi var och syftet med vårt besök blev vi insläppta till säkerhetsvakterna i ett rum. Vi registrerades noggrant av två maskerade män. Det kändes, minst sagt, märkligt att sitta framför dessa män med sina maskerade ansikten där endast deras utforskande ögon syntes. Efter en ganska lång registreringsprocedur blev vi insläppta och fick vänta på nästa möte med byns ledare.

Vi bjöds in i ett sparsamt möblerat rum där två män med halsdukar som täckte allt utom ögonen tog emot. De var byns ledare och berättade om rörelsens syfte som gick ut på att ge fattiga mayaindianer rätt till ett drägligt liv genom tillgång till odlingsbar jord. Mötet tog drygt en halvtimme.

Vid ytterligare ett möte träffade vi två kvinnor och en man som informerade oss mera detaljerat om zapatisrörelsen och dess sätt att verka.

När alla möten var klara fick vi vandra omkring i byn och fotografera det vi ville. Människor fick dock endast fotograferas om de var maskerade.

Många av byns hus var bemålade med slagord eller bilder på frihetskämpar som Emilio Zapatista och Che Guevara samt motiv med maskerade zapatistas. Husen var enkla och byns invånare levde inte i något materiellt överflöd. Många höll sig med djur; grisar, kalkoner, hästar, kor, mm. En del av byns invånare arbetade i sina trädgårdar eller satt utanför husen och vävde. Oventic är framförallt en administrativ enhet varför man ser förhållandevis lite jordbruksarbete i byn.

Oventic ligger vackert på en bergssluttning omgiven av frodig grönska.

Gruppen skulle övernatta i byns samlingshus, vilket är en stor barackliknande byggnad med jordgolv.

När vi installerade oss fanns det gott om plats i huset. Efter några timmar kom en stor grupp, cirka etthundra personer, zapatistsympatisörer, som skulle delta i den stora demonstrationen i San Cristobal på nyårsdagen. När de installerat sig med tält (inomhus!), liggunderlag och sovsäckar var det plötsligt trångt i den stora byggnaden. Det blev en helt annorlunda natt i Oventic än jag från början räknat med! Dessutom blev natten fruktansvärt kall för att temperaturen sjönk en bra bit under 0 och att min sovsäck inte räckte till att hålla kylan borta. Vad gör väl detta när man får tillfälle till en unik upplevelse?

Till överst på sidan

San Pedro de Piedra (Familjevistelse)

Vistelsen hos jordbrukande familjer i en annan form av kollektiv än den som zapatiserna valt skulle bli ytterligare en höjdpunkt under resan. Även denna aktivitet skulle ha varit omöjlig att göra som resenär i egen regi. Har man inte de rätta kontakterna kan man inte bo hos familjer.

Familjerna, vi skulle bo hos, bor i ett skogsområde där man odlar ekologiskt kaffe, bananer, apelsiner, citroner och annat man behöver för sitt uppehälle. De ingår i ett kollektiv som styrs av ett byråd. Äldste mannen i detta råd skulle konsulteras innan vi fick tillstånd att installera oss hos familjerna. Han är, enligt egen utsago, 140 (!) år gammal, men "still going strong".

Tyvärr hade det uppstått ett missförstånd med vår vistelse hos familjerna.

För det första hade man uppfattat att det skulle komma två personer. Vi var tolv! Skillnaden i uttal mellan två och tolv på spanska är liten varför missförståndet förmodligen berodde på ett hörfel. För det andra hade de flesta familjerna i byn åkt iväg för att delta i en stor fest varför det bara fanns enstaka familjer kvar som kunde ta emot oss.

Nu var vi hänvisade till en enda familj, som ställde upp på ett fantastiskt sätt. Det svåraste var inte att hitta en sovplats åt oss utan att skaffa fram mat åt tretton person utöver familjemedlemmarna. Dessa människor lever alltid med knappa marginaler varför matfrågan blev ett stort problem. För att lösa matfrågan skickade vår guide iväg mannen som visade oss vägen till byn med pengar för att köpa mat åt oss. Han gick iväg med en hög pengar i handen, lyckligt leende, men kom aldrig tillbaka!

Kvinnan i familjen löste problemet genom att baka massvis med majsbröd och laga en tunn bönsoppa åt oss. Inte den godaste måltiden jag åt under resan, men bra efter rådande omständigheter.

Nästa uppgift som skulle lösas var att hitta sovplats åt oss alla. I huset där familjen bodde fanns inte plats. Kvar var då kyrkan eller skolhuset. Nio personer gjorde i ordning sovplatser på det stampade jordgolvet i kyrkan, två satt och sov hela natten. Jag hade tänkt ligga i skolhuset, även det med stampat jordgolv och massvis med skräp runt om i det enda klassrum som fanns. Genom de stora hålen i taket kunde jag se den vackra stjärnhimlen. Jag hoppades på en regnfri natt. När jag väl funnit en acceptabel plats att lägga sovsäcken på upptäckte jag de jättestora spindlarna som kröp omkring på väggarna där jag tänkte sova. Då bestämde jag mig för att sova hos familjen istället. Jo, det blev en bra natt trots att jag vaknade mitt i natten av att byäldsten, den 140-årige mannen, satt och läste besvärjelseramsor för mannen i familjen som drabbats av en mystisk kraftlöshet i höger arm, som läkare inte kunde bota.

På morgonen blev det en enkel frukost som frun i huset än en gång trollade fram åt oss bestående av majsbröd, supersvagt kaffe och lite rökt kött.

Efter att mannen i huset visat oss runt i sin kaffeodling packade vi ihop våra saker och lämnade familjen. Vi skulle ha bott hos familjer ytterligare ett par nätter, men alla var överens om att det skulle varit en för svår situation, för familjen och för oss själva, om vi stannade. Det var synd att även denna aktivitet i resan inte fungerade enligt planen för vistelsen kunde ha gett mig en unik inblick i hur en mexikansk jordbrukaramilj lever.

Till överst på sidan

Palenque

Palenque är en liten stad i provinsen Chiapas med cirka 25 000 invånare. Den verkar betydligt större eftersom många turister kommer till staden för att besöka ett av Mexikos mest berömda arkeologiska utgrävningsområde från mayaperioden, med ett spektakulärt läge i djungeln.

Mayafolket slog sig ned här redan på 100-talet före Kristus och staden nådde sin höjdpunkt mellan 600- och 800-talet e Kristus. Palenque övergavs på 900-talet då djungeln började ta tillbaka det människan erövrat från naturen. Byggnaderna var bortglömda i århundraden. En del av de imponerande byggnaderna är nu frilagda från den täckande vegetationen och utgrävda, men många, många tempel finns kvar att utforska för arkeologerna.

Det arkeologiska områdets främsta sevärdheter är Inskriptionstemplet och palatset.

I Inskriptionstemplet, en vacker pyramidformad byggnad, finns Pakals grav. Han var Palenques härskare i 68 år (615 - 683 e kr.)

Palatset var bostad för den kungliga familjens och deras närmaste uppvaktning. Det står på en tio meter hög plattform som mäter omkring 100 meter gånger 80 meter. Palatset är dekorerat med fina reliefer, som bland annat visar Pakals trontillträde. På borggården finns skulpturer av fångar, som senare med all sannolikhet offrades till gudarna.

Andra fina tempel är Solens tempel, Majstemplet och Korsets tempel.

Till det intressanta museet, som ligger en bit utanför det arkeologiska området, kan man vandra på fina stigar genom djungeln med vattenfall och, om man har tur, vrålapor i träden.

Eftersom det arkeologiska området ligger mitt i djungeln kan man göra fina vandringar i regnskogen direkt från templen. Guider försöker sälja sina tjänster, men det är inte nödvändigt att anlita dem. Det går fint att vandra på egen hand och uppleva den täta vegetationen där man har chans att se olika fåglar och vrålapor.

Till överst på sidan

Meridá

Meridá grundades av conquistadoren Francisco de Montejo d y år 1542 på ruinerna av en stor mayabosättning. Meridá var en inflytelserik ort under spanskt kolonialvälde och blev på 1900-talet på nytt ett mäktigt centrum då pengar strömmade in från försäljning av sisal till reptillverkning. Under tidigt 1900-tal påstods att Meridá relativt sett hade fler miljonärer i befolkningen än någon annan stad i världen. Det moderna Meridá är en viktig industristad, men även universitets-, affärs- och kulturcentrum. Staden har mer än 700 000 invånare.

Jag kom till Meridá, som ligger på Yucatanhalvön, med nattbuss från Palenque.

Några av stadens sevärdheter är Plaza Grande, stadens stora torg, med ett intressant folkliv. Palacio Municipal, stadshuset, är en vacker kolonial byggnad med stort klocktorn. På söndagskvällarna kan man se på fina folkdansuppvisningar utanför detta. Casa de Montejo, Montejos hus, byggdes mellan åren 1543 och 1549 och var de första spanska guvernörernas hus. Idag är en bank inrymd i huset. Katedralen, kontinentens äldsta, började byggas under tidigt 1560-tal och var färdig 1598. Palacio de Gobierno, är säte för Yucatans delstatsregering, byggt på 1800-talet. Den kringbyggda gården, trapporna och lobbyn i denna byggnad pryds av spännande muralmålningar av Fernando Castro Pacheco som målades på 1970-talet. Arco de San Juan, är en av de åtta stadsportar som byggdes av spanjorerna. Utefter stadens paradgata Paseo Montejo ligger flera hus som tillhört rika plantageägare. Ett av de finaste är Palacio Cantón, som numera inrymmer Museo Regional de Antropologia. I norra änden av Paseo Montejo ligger det imponerande monumentet Altar a la Patria (Moderlandets altare) uppfört av den colombianske skulptören Rozo. Mitt emot monumentet ligger en McDonalds där man kan gå in och äta mjukglass med kolasås och ta en kopp kaffe till!

Med Meridá som bas gjorde jag två utflykter på egen hand.

Den första gick till den lilla staden Progreso som ligger på Yucatanhalvöns norra del. Det tar en knapp halvtimme dit med lokalbuss från Meridá. Här kan besöka den intressanta och intensiva marknaden, bada i Karibiska Havet och titta på, förmodligen, världens längsta stenpir. Människorna var oerhört vänliga i Progreso.

Den andra utflykten gick med lokalbuss till Yaxcopoil, en liten by söder om Meridá, där det finns en fin, gammal mexikans hacienda som man kan besöka. Haciendan daterar sig tillbaka till 1600-talet och är en vacker byggnad i vilken man bevarat den ursprungliga inredningen och omkringliggande byggnader. På haciendans marker finns lämningar från mayaperioden.

Utanför haciendans murar finns en liten by med arbetarbostäder som är byggda i traditionell mayastil, det vill säga små runda lerhus med tak av gräs. När jag gick omkring och fotograferade bland husen blev jag inbjuden i ett av dem av en gammal kvinna. Naturligtvis tog jag tillfället i akt och tackade ja till invitationen. Hon bodde tillsammans med sin man och en av deras söner med familj i det lilla huset.

Mannen visade hur han flätar en hängmatta på traditionellt sätt. Det tar hela tre veckor innan den är färdig. Sedan säljs den för en spottstyver på marknaden. Tidigare hade arbetat på sisalfälten tillhörande haciendan.

Till överst på sidan

Chichén Itza

Chichén Itza är Yucatanhalvöns bäst bevarade mayastad och med på UNESCO:s lista över världskultursarv. Den finns också med bland de platser och byggnadsverk som under 2006 skall röstas fram till att vara de nya "Världens sju underverk".

Dateringen av den första bosättningen i den äldre, södra, delen av utgrävningsområdet har ej kunnat bestämmas med säkerhet. Den norra delen vet man däremot att den byggdes under en period av renässans på 1 000-talet efter Kristus. Myter  som beskriver hur den utdrivna toltekiske gudakungen Kukulcan slog sig ner i Chichén Itza tyder på att renässansen var följden av en toltekisk invasion. Under Chichén Itzas storhetstid som kommersiellt, religiöst och militärt centra fram till omkring 1200-talet hade staden en befolkning på över 35 000 invånare.

Det finns mycket av intresse att beskåda i Chichén Itza. Några av de mest sevärda byggnaderna är Observatoriet, som även kallas för El Caracol (snäckan) för sin spiralformade trappa. Det fungerade som astronomiskt observatorium åt mayafolket. De smala öppningarna i murarna motsvarar olika himlakroppars positioner för viktiga dagar i mayafolkets almanacka. Nunneklostret var förmodligen ursprungligen ett palats. Byggnaden fick detta namn av spanjorerna för att de små rummen påminde dem om klosterceller.

På den östra flygeln finns vackra stensniderier och gallerverk. Bollplanen är 168 meter lång och var därmed den längsta i Mesoamerika. Bollspelet var inte enbart en sport eller underhållning, utan hade även något slags rituell innebörd. Förlorarna dömdes ofta till döden. Men även spelare som gjorde första målet kunde halshuggas, vilket en stenrelief vid bollplanen visar. Att bli avlivad för att man gjorde första målet ansågs vara en ära! El Castillo, en stor pyramidformad byggnad, 24 meter hög, är den mest imponerande byggnaden i Chichén Itza. Den byggdes under 800-talet efter Kristus och tillägnades gudakungen Kukulcan. Krigarnas tempel, byggt ovanpå en liten pyramid, är smyckat med skulpturer av regnguden Chac och den plymförsedda ormen Kukulcan.

Till överst på sidan

Tulum

Sista anhalten under resan var Tulum, en liten stad på Yucatanhalvöns östra del med vackert läge vid Karibiska Havet. Idealiskt för den som vill avsluta sin resa med sol och bad.

Själv föredrag jag att avsluta min resa genom, bland annat, ett besök vid ruinerna av mayafolkets enda stad vid havet. Tulum nådde sin höjdpunkt på 1200-talet e. Kr och blomstrade fram till spanjorernas ankomst. Man tror att denna stad ursprungligen kallades för Zama (Gryningen) på grund av sitt läge på östkusten och byggnadernas öst-västliga placering. Tulum hade tidigt handelsutbyte med platser ända ned i Guatemala och i centrala Mexiko.

Inom det arkeologiska området finns några vackra byggnader som är värda ett besök; El Castillo, Templet med freskerna, Vindarnas tempel och Cenote-huset.

Nedanför de pampiga ruinerna finns en underbart vacker badplats, som bara den är värd inträdet, där man kan bada i det kristallklara vattnet. Går man går ut en bit i havet får man fina vyer över El Castillo och Vindarnas tempel. Bland ruinerna och i gräset runt dessa finns mängder av iguaner, stora ödlor med forntida utseende.

I Tulum började hemresan till Sverige. Först med egen minibuss till Cancun och därifrån med inrikes flyg till Mexico City. Från Mexico City flög jag till Madrid och via Stockholm till Göteborg. När planet tog mark på Landvetter Airport var ännu en fantastisk resa slut. Tyvärr!

En resa i Mexiko bjuder på många fantastiska upplevelser i form av vacker natur, dramatiska bergsregioner, soldränkta, paradisiska stränder, vackra koloniala städer, unika lämningar efter landets ursprungsbefolkningar och ett synnerligen intressant folkliv. Människor är mycket vänliga och hjälpsamma, infrastrukturen fungerar bra, långfärdsbussarna komfortabla, maten och den mexikanska ölen god. Jag tror inte det finns något man kan vara missnöjd med under ett besök i detta land! Viva Mexico!!!

Det finns många intressanta, fascinerande och spännande platser på vår jord. Läs om några av dessa på min hemsida. 

Till överst på sidan


Uppdaterad 2012-04-04
www.stalvik.com

946 besökare sedan 100111
(2 886 besökare 060115 - 100110)