Lofoten - "Hav och berg"
Få länder kan visa upp en så spännande och
dramatisk natur som Norge. Här finns fjordar, hav, fjäll, stora vidder
och ett rikt fågelliv. När National Geographics läsare röstade om
världens vackraste resmål kom Norges fjordar på första plats. Ett val
som är lätt att förstå. Oavsett var man befinner sig i Norge är det
vackert och intressant. Ett av mina favoritmål i Norge är Lofoten; ett
område som bjuder på hisnande naturupplevelser, vackra små städer med träbebyggelse och pittoreska fiskesamhällen. Under denna resa, min andra
till Lofoten, besökte jag bland annat Å, Hamnöy, Sakrisöy, Reine,
Svolvaer, Kabelvåg, Henningsvaer och Harstad på Vesterålen. En resa som
kommer att bli ett av mina främsta reseminnen.
Finns det inget negativt att säga om
Norge? Jo, kostnadsläget är tyvärr fruktansvärt högt i landet. "Men
smakar det så kostar det...."
Lite Lofoten fakta
De första människorna kom till Lofoten
redan för cirka 6 000 år sedan. Dessa stenåldersmänniskor överlevde av
jakt och fiske. Vid denna tidpunkt var Lofoten täckt av tall- och
björkskogar. I skogarna levde djur som hjort, björn, vildren, lo och bäver.
I havet fanns det gott om fisk, sälar och valar.
För 4 000 år sedan hade jordbruket
utvecklats så långt att man odlade säd.
Under vikingatiden fanns här flera
bosättningar styrda av hövdingar. I Borg på Vestvågöy har man funnit
rester av en festsal som var den största som funnits i något område
där vikingar levt. Byggnaden var hela åtta och en halv meter bred
och åttiotre meter lång. En rekonstruktion har uppförts och i den ryms
numera det berömda vikingamuseet.
Lofotenfisket fick tidigt en stor
betydelse. Kung Öystein ansåg fiskenäringen så viktig att han lät bygga
en kyrka i Vågan år 1103 som då var centrat för fisket på Lofoten. År
1120 lät han bygga de första rorbuerna, de typiska små husen som fiskare
bodde i under fiskesäsongen. På medeltiden började man exportera torkad
fisk till Europa.
På 1300-talet tvingades Lofotenborna
betala skatt till Bergen, som var den tyska Hansans säte, vilket innebar
en hård belastning för dem. Skatterna blev tunga pålagor för
befolkningen under perioder med dåligt fiske och drev dem stundtals in i
fattigdom.
På 1860-talet gick sillen till vilket
resulterade i att många människor sökte sig hit. Dessa lade grunden till
det samhälle som finns idag.
Lofoten är en ögrupp som ligger norr om
Polcirkeln. De största öarna är Austvågöy, Gimsöy, Vestvågöy, Flakstadöy,
Moskenesöy, Vaeröy och Röst. Även den sydligaste delen av Norges största
ö Hinnöy räknas till Lofoten. Den totala landytan uppgår till 1 227
kvadratkilometer och invånarantalet till ungefär 23 500.
Vägnätet är väl utbyggt och i gott skick.
Flygplatser finns i Svolvaer, Leknes och på Röst. Hurtigrutbåtarna
lägger till i Svolvaer och Stamsund både på norrgående rutt såväl som
på södergående.
Det finns ett flera busslinjer som
förbinder Lofoten med Vesterålen och Narvik, men vissa linjer är lite
dåligt koordinerade. Biljettpriserna är höga.
Det finns flera färjeförbindelser till
fastlandet från Lofoten.
Övernattningsmöjligheterna är goda och
många, allt från enklare vandrarhem till rorbuer och hotell.
På grund av Golfströmmen har Lofoten ett
mycket mildare klimat än andra platser runt om i världen som ligger på
samma breddgrad. Januari och Februari är de kallaste månaderna med en
genomsnittstemperatur på -1 grad Celcius. Juli och Augusti är årets
varmaste månader med en genomsnitts temperatur på +12 grader Celcius.
Maj och Juni är de torraste månaderna.
Geologiskt sett är Lofoten mycket
intressant. Berggrunden skapades för cirka 3 miljarder år sedan och hör
därmed till jordens äldsta. Bergen fick sitt nuvarande utseende efter
senaste istiden för cirka 10 000 år sedan.
Reseupplägg, resekostnader
För att komma till Lofoten flög jag till
samhället Evenes på ögruppen Västerålen där Narviks och Harstads
gemensamma flygplats är belägen. Härifrån åkte jag med lokalbuss till
Harstad och därefter vidare runt på Lofoten med lokalbussar.
Bussförbindelserna är i stort sett bra, men det är mycket dyrt att åka
buss. Priset för att åka från Harstad till Å längst i söder på Lofoten,
en sträcka på cirka 300 kilometer, kostade i juni 2008 cirka NOK 550:-,
cirka SEK 660:-!
Jag övernattade uteslutande på vandrarhem.
Priset varierade från NOK 150:-/natt (SEK 180:-) i Å till NOK 310:-/natt
(SEK 370:-) i Harstad. Priserna inkluderar en rabatt på 15 % för
medlemskap i STF.
Att äta på restaurang i Norge är inte
heller billigt. På enklare restauranger kostar den billigaste maträtten
cirka NOK 100:- (SEK 120:-). På lite bättre restauranger börjar priserna
på cirka NOK 150:-. Uppåt verkar det inte finnas någon gräns....
För den som vill hålla nere matkostnaderna
kan laga sin egen mat på vandrarhemmen. Räkna dock med att
matpriserna är betydligt högre än i svenska butiker.
Att betala med betalkort, VISA eller
Master Card, var i stort sett helt omöjligt. Jag fick istället ta ut
kontanter i bankomater och betala med dessa på de flesta ställen jag
bodde på eller skulle betala större summor som bussbiljetter.
Harstad, på ögruppen Västerålen
Staden Harstad, 23 200 invånare, ligger på
Norges största ö Hinnöya och är en strategisk mittpunkt för Sör-Troms
och norra delen av regionen Nordland. Harstad är ett livligt handels-
och viktigt kulturellt centrum som erbjuder olika evenemang året runt.
Hurtigruttens båtar lägger till i Harstad på sin rutt mellan Bergen och
Kirkenes.
I Harstad träffade jag Karin från
norrbottniska Älvsbyn. Tillsammans med henne fortsatte resan tills hon
återvände till Sverige efter en veckas gemensam rundresa. Hon blev en
trevlig och fin reskamrat och vi fick många fina gemensamma upplevelser.
Redan första kvällen i Harstad fick jag
uppleva midnattssolen som skiner här uppe mellan den 27.5 och 15.7.
Under nätter med midnattssol kan man uppleva det fantastiska nordiska
ljuset och det blir svårt att sova. Vi fick tur med vädret. Solen sken
alla dagar utom en under denna resa.
Några av stadens sevärdheter är:
Trondenes Fort som man endast kan
besöka på guidade turer. Här finns Adolfskanonen som är världens
största landbaserade kanon. Kanonen uppfördes av den tyska
ockupationsmakten under andra världskriget. Kanonloppet har en diameter
på 40.6 centimeter och skottens räckvidd var 56 kilometer. Efter
krigsslutet övertog norrmännen försvarsanläggningen och idag är hela
området klassat som militärtområde och kan därför endast besökas med
guidade turer.
Trondenes Kyrka är världens
nordligast belägna stenkyrka från senare medeltid, 1250-talet.
Kyrkan kan besökas dagligen klockan 17.00 från mitten av juni till i
mitten av augusti med guidad tur.
Trondenes Historiska Centrum är en
del av Sör-Troms museum ligger vackert vid havet på halvön Trondenes och
har en intressant utställning om Nordnorges historia.
Trondenes Kulturstig börjar vid
Trondenes kyrka, som ligger nära Trondenes Historiska Centrum, är både
intressant och vacker att vandra. Det finns en liten beskrivande folder
som berättar om några av de saker man ser under vandringen. Längs stigen
ligger en liten sjö med rikt fågelliv, ruiner efter tyska fångläger som
byggdes av ryska krigsfångar, vikingagravar och spår efter hus från
vikingatiden, den mäktiga klippan Preikestolen, Predikstolen, som
användes under förhistorisk tid som offerplats.
Till överst på sidan
Bussresan från Harstad till Å på Lofoten
Harstad - Borkenes - Refsnes - färja från
Refsnes till Flesnes - Sortland
- Stokmarknes - Melbu - färja från Melbu (Västerålen) till Fiskeböl (Lofoten) - Svolvaer - Leknes - Napp - Ramberg - Fredvan -
Mölnarodden - Reine - Sörvågen - Å
Enklaste sättet att ta sig runt på
Västerålen och Lofoten är naturligtvis med egen bil, men det går även
bra att ta sig fram med hjälp av de lokala bussarna, som är nya och
komfortabla. Biljettpriserna är dock skyhöga såvida man inte är
studerande, pensionär eller familj. Dock får man vara beredd på att ett
flertal bussbyten förlänger restiden och att avgångarna inte alltid
är speciellt bra koordinerade. På sträckan Harstad - Å får man vänta i fyra
timmar i Leknes för att komma vidare.
Man vinner en hel del på att själv ta reda
på linjesträckningarna via nätet, och avgångstider, då personalen på
bussterminalerna verkar vara dåligt uppdaterade om förbindelser utanför
det egna distriktet. Kvinnan som satt i informationen på bussterminalen
i Harstad hade ingen som helst uppfattning om hur vi skulle ta oss från
Harstad till Å, och dessutom sålde hon två olika biljetter till oss.
Enligt henne kunde jag bara köpa en biljett från Harstad till Borkenes.
Där var jag tvungen att köpa en biljett till Svolvaer och sedan en ny
till Å. Till Karin sålde hon en biljett som gällde mellan Harstad och
ända till Sortland. Min resa blev på så sätt dyrare. I Sortland kunde vi
köpa en biljett som gällde ända till Å. Det var inte mycket som stämde
enligt den information vi fick på bussterminalen i Harstad!
Efter många om och men kom vi så äntligen
iväg mot Å. Vi valde den längre förbindelsen av de två möjliga, vilket
gjorde att resan tog nästan fjorton timmar. I gengäld fick vi en
otroligt vacker bussresa och två fantastiska färjeturer.
Vi fick uppleva en storslagen natur med
vackra stränder, sjöar och snöklädda berg som stupade rakt ned i havet,
små städer och samhällen samt pittoreska fiskebyar. Resorna med färjorna
gav oss fina vyer över den vackra naturen från havet. I Svolvaer hade vi
tid över till en fikapaus och i Leknes, där vi tillbringade fyra
timmar, vandrade vi ut ur staden till underbara blomsterängar samt
passade på att äta middag.
När vi passerade Hamnöy, Sakrisöy och
Reine sken kvällssolen mjuk över öarna och gav dem ett sagolikt vackert
ljus. Så här är Lofoten när det är som vackrast, tänkte jag!
Klockan 22.45 var vi framme i det lilla
fiskesamhället Å på ön Moskenesöya, som ligger allra längst i söder på Lofoten, efter nästan fjorton
timmars bussåkande. Här är man vid "vägs ände" för i Å slutar Europaväg
10, eller börjar om man så vill. Från busshållplatsen gick vi direkt
till vandrarhemmet för att checka in och bli av med vårt bagage innan
den planerade kvällspromenaden i midnattssol. Mannen i receptionen tog
emot oss med ett glatt leende och när jag kände spritångorna som slog
emot mig förstod jag varför han var på så gott humör.
Till överst på sidan
Å , Moskenesöya
Det lilla fiskesamhället Å, cirka 100
invånare, tillhör en av de mest pittorska byarna på Lofoten. Å ligger i
slutet av E10 och är känt för sin vackra bebyggelse med röda rorbuer,
små hus som byggdes som bostäder för fattiga fiskare som sökte sig till
Lofoten när fisken gick till. De första rorbuerna byggdes redan
på vikingatiden. Fjorton av Å:s byggnader utgör ett levande museum som
ger en bra inblick i hur livet i ett fiskesamhälle levdes förr.
Fiskleveroljefabriken är Europas äldsta. I dag
lever Å till stor del av turism, men man kan fortfarande se stora
ställningar runt om i byn där fisk hänger för att lufttorka som minner
om bosättarnas ursprungliga huvudnäring. Den torkade fisken utgör
fortfarande en viktig inkomstkälla och betydelsefull produkt. Torkad fisk
har sedan medeltiden utgjort en viktig exportvara.
Förutom promenader i den vackra fiskebyn
gjorde vi en fin heldagsvandring runt sjön Åvatn med magnifika vyer över
berg och hav.
Hamnöy, Sakrisöy och Reine, Moskenesöya
Bussförbindelserna från Å norrut är
bra varför man lätt kan ta sig till flera vackra och intressanta platser
på kort tid. En fin dagstur kan gå till de två små öarna Hamnöy och
Sakrisöy samt samhället Reine.
Hamnöy är en liten ö med ett
fiskesamhälle och vackra vyer över berg som stupar rakt ned i havet.
Tyvärr sken inte solen denna dag varför belysningen inte var den bästa
för fotografering, men vi fick en fin inblick i vardagslivet för några
fiskare som arbetade i hamnen. Från en båt lossades stora mängder
torkade torskhuvuden. De exporteras till Nigeria där man äter dem som en
stor delikatess eller så mals de ner till benmjöl. Vi träffade även en
man som gärna berättade om alla operationer han genomgått. På Hamnöy
fanns stora ställningar på vilka det hängde torsk, eller torskhuvuden,
för att torka.
När vi promenerat över till Sakrisöy
var vi frusna på grund av den kyliga vinden och av att det kom lite regn
varför vi gick in i en antikaffär där man serverade kaffe och våfflor,
vilket blev vår frukost. Det smakade ljuvligt trots att det norska
kaffet är allt annat än starkt. Jag gick iväg för att fotografera
rorbuer då de på Sakrisöy är gula istället för som överallt annars röda.
Vackert, men inte lika vackert som när vi passerade två dagar
tidigare när kvällssolen spred sitt mjuka ljus över byggnaderna.
Reine, har ett mycket vackert läge
vid en lagun med dramatiska berg i bakgrunden. Samhället blev en gång
valt till Lofotens vackrast belägna samhälle. Reine i sig själv är inte
speciellt spännande det är läget som gör platsen så oerhört vacker. För
den som vill ha extra ordinära vyer över samhället kan vandra upp på
toppen av Reinebringen, ett 670 meter högt berg.
Till överst på sidan
Kabelvåg och Henningsvaer på Austvågöy,
båttur till Trollfjorden och vandring i fjällmiljö vid Kabelvåg
Vi tog den första bussen, klockan 06.30,
från Å till Kabelvåg som skulle bli vår bas i tre dagar. Bussresan
tog inte mer än tre timmar och var fantastiskt vacker även den eftersom
den ofta gick nära havet och genom små samhällen. De dramatiska bergen
kantade vägen eller stupade brant ned i havet. Den korta bussresan
gjorde att vi hann att checka in på vandrarhemmet i Kabelvåg och
lämna vårt bagage innan vi gav oss iväg till Henningsvaer med en
ny lokalbuss strax före lunch.
Kabelvåg, cirka 1 920 invånare, var
tidigare en fiskeby som nu vuxit till ett livligt samhälle.
Hjärtpunkten är torget vid hamnen. Runt detta, och på andra platser i
samhället, finns många vackra trähus i norsk arkitektur.
Omkring år 1103 lät kung Öystein uppföra
Lofotens första kyrka här. Några år senare, år 1120, lät han bygga de
första rorbuerna, enkla trähus, åt de fiskare som vanligtvis övernattade
i sina uppochnedvända fiskebåtar. En staty till hans minne finns nu på
en höjd en bit utanför centrum. Vyerna över staden och omgivningarna
från kullen är oerhört vackra.
En av Kabelvågs största sevärdheter är den
stora träkyrkan som byggdes 1898 med plats för 1 200 besökare. Kyrkan
kallas för "Lofotenkatedralen" och är Norges näst största träkyrka.
Storvågan, cirka 2 kilometer från
centrum, är ett historiskt område med rötter tillbaka till 900-talet. På
medeltiden var Storvågan Nordnorges mest tättbebyggda område på grund av
fisket. Härifrån skeppades all fisk vidare till fastlandet och Europa.
Här finns nu Lofot Museum, Lofot Akvarium och Galleri Espolin Johnson,
alla värda ett besök. Vi hann dock tyvärr bara med ett besök på det
fantastiska akvariet eftersom vi bokat in en båttur till Trollfjorden
senare under dagen. Innan vi lämnade Storvågan gick vi upp på ett berg och
drack vårt förmiddagskaffe. Jag åt ett "Skolebröd" till kaffet.
Skolebröd är en stor bulle dekorerad med florsocker och kokosflingor och
fylld med vaniljkräm! Skolebröd, gott kaffe, trevligt sällskap och fina vyer över havet med
snöklädda berg som stupar brant ned i havet. Vad mer kan man begära?
Båttur till Trollfjorden
Båtturen blev precis den mäktiga
upplevelse jag föreställt mig!
Dagen vi kom till Kabelvåg från Å gick vi till
företaget som arrangerar turer till Trollfjorden med en före detta färja, Lofotenferja, för att höra om det fanns plats åt oss också. Normalt
tar man bara gruppbokningar, och i mån av plats får individuella resenärer
följa med också. Jodå, det skulle gå bra att åka med på
turen till Trollfjorden nästkommande dag. Man erbjuder två "turpaket",
ett med enbart båtresan NOK 375:- (SEK 450:-) och ett som även
inkluderar en måltid för NOK 575:- (SEK 609:-).
Vi kom till kajen i god tid för att vara
säkra på att komma med och bestämde oss för att ta paketet utan måltid
för vi hade fixat smörgåsar på vandrarhemmet som vi skulle äta under
färden, vilket vi var glada över när vi såg vad som serverades; soppa,
sallad och kött med potatis och sås. Våra medresenärer, en stor grupp
spanjorer, som hade beställt måltiden verkade inte speciellt förtjusta i maten.
Vi njöt desto mera av båtturen. Solen sken
och vi var omgivna av branta berg som stupade ned i havet. Fiskmåsar
kretsade över båten, och dök mot den när någon höll upp mat. De kom så
nära att de tog maten ur handen. Alla passagerare var inte förtjusta i
de närgångna måsarna. I en familj uppstod bråk för att mannen ville mata
måsarna medan hustrun var rädd för dem.
Efter två timmars seglats kom vi in i den
mäktiga Trollfjorden. Nu saktade båten farten och vi gled långsamt in i
den smala fjorden på vars ena sida en hög och brant bergsvägg reser sig.
På det smalaste stället är fjorden knappt 100 meter bred och de stora
Hurtigruttbåtarna som går in i fjorden har svårt att vända i den. I
fjordbottnen reser sig mäktiga, snöklädda bergstoppar och här finns även
ett par stora vattenfall som rinner ned i fjorden.
Båtresan tar cirka fyra timmar och den
skall man inte missa om man kommer till Kabelvåg eller Svolvaer. Det är
något dyrare att åka från Svolvaer.
En mäktigare upplevelse än denna är svårslagen
en solig dag!
Henningsvaer är ett av Lofotens
största fiskesamhällen med cirka 470 invånare och kallas även för
"Lofotens Vendig". Här kan man ströva runt bland typiska norska hus som
ofta ligger nära varandra som skydd för hårda vindar. Hamnen ramas in av
vackra berg och i den ligger fiskebåtar som återvänt med sin fångst
eller skall ut på havet. På kajen kan man se män som arbetar med fisk i
olika former. I flera av de gamla byggnaderna vid hamnen fins numera
gallerier och andra konstnärsateljéer.
Jag vandrade runt i det lilla samhället
och fick uppleva en genuin fiskarmiljö. På klipporna tränges ställningar
med torkad fisk, vid många hus hade ägarna hängt fisk på tork, i hamnen
pratade jag med män som arbetade med torkad fisk osv. De gamla husen med
den typiska norska arkitekturen var välvårdade och ofta färgglada. I
byns lilla affär kunde jag köpa nybakade skolebröd som smakade gott till
kaffet på bryggan med vyer över de blånande bergen i fjärran. Henningsvaer
är en liten "juvel"!
Vandring runt Storkongsvatn
Bara ett par hundra meter från Vågans
kyrka, Lofoten katedralen, kommer man in i en vild fjällnatur där man
kan göra fina vandringar. Det finns flera vandringsalternativ och jag
valde den som leder runt Storkongsvatn, Kabelvågs vattentäkt. En
vandring som tog mig fem timmar.
Direkt efter att jag lämnat den lilla
grusvägen från kyrkan kom jag in på en stig som leder rakt mot det stora
bergsmassivet bakom Storkongsvatn. Vyerna över de snöklädda bergen i
fjärran och den första sjön jag skulle passera var bedövande vackra.
Marken var täckt av rosling, en av fjällvärldens små vackra blommor.
Fjällbjörkarna var fortfarande fräscht ljusgröna, luften var full av
fågelsång och solen sken från en nästan klarblå himmel. Naturen kan
knappast vara vackrare än så här!
Jag gick i långsam takt för att maximalt njuta av
varje steg på den mjuka stigen och de vackra vyerna. Stannade ofta för
att se mig omkring eller för att fotografera.
Efter cirka en timmes vandring kom jag upp
på en höjd med en fantastisk vy över Storkongsvatn. Därefter följde en
kort vandring nedför en backe på en grusväg. I slutet av backen
frågade jag en man jag mötte hur jag skulle fortsätta min vandring. Han
visste precis hur leden gick för han hade själv gått den ett flertal
gånger. Vi pratade vandring en lång stund och han berättade att han
cyklat från Svolver till Osan, cirka 5 kilometer, och därefter skulle gå
en vandring på cirka 15 kilometer innan han skulle cykla tillbaka till
Svolvaer. Jag var helt imponerad eftersom mannen var 82 år!
Min vandring fortsatte en bit längs
Storkongsvatns norra strand. Fikade vid sjön med fina vyer över bergen i
fjärran. Därefter fortsatte jag att vandra på leden som nu följde
den västra stranden en lång bit. På vänster sida om mig hade jag sjön
och på den högra ett stort bergsmassiv med spetsiga toppar. Mäktigt och
vackert. Blomsterprakten utmed den bitvis steniga stigen var stor.
Efter ytterligare en dryg timmes vandring
utefter sjön kom jag till det gamla kraftverket och skjutbanan. Den
gamle mannen hade varnat mig för att gå in i området om skjutning
pågick. Eftersom det inte fanns några skyttar på banan gick jag till en
klipphäll med vyer över sjön och de mäktiga bergen för att ta en andra
fikarast.
Från skjutbanan kunde jag ha gått en
grusväg tillbaka till Kabelvåg, men jag hittade en stig som ledde
tillbaka till staden över fjällheden och fick på så sätt ett betydligt
finare avslutning på den fem timmar långa vandringen, som också blev den
sista aktiviteten på Lofoten.
Nästa dag åkte jag med bussen till Harstad
dit jag kom tidigt på eftermiddagen och därmed hann jag besöka några
historiska sevärdheter på Trondenes och som alltid tyckte jag att tiden
jag haft till förfogande på Lofoten varit alldeles för kort.
Den som vill uppleva en mäktig och
dramatisk natur, ren luft, möta trevliga människor och befinna sig i en
stressfri miljö skall resa till Lofoten. Här finns allt detta och mycket
mera därtill! Det är naturen som regerar i Nordnorge! |