Tanzania -
"Vilda djur, möten med massajer,
bestigning av Kilimanjaro och simtur med delfiner på Zanzibar"
När jag såg denna resa hos en av de mera
kända svenska ekoturistarrangörerna bestämde jag mig direkt för att köpa
detta researrangemang.
Resan innehöll alla de äventyrliga inslag som bör
finnas med på en resa i Östafrika; två safaris, en vandring med massajer,
bestigning av Afrikas högsta berg Mount Kilimanjaro, ett besök i den
historiska staden Bagamoyo, en nattlig seglats med dhow till Zanzibar,
möjlighet att uppleva Zanzibar under några dagar och besök i storstaden Dar
es Salaam.
Dessutom kompletterade jag resan med att på egen hand under
några dagar vandra i de vackra Usambara-bergen i norra Tanzania.
Resan blev precis så spännande och
fascinerande som jag förväntade mig, men den innehöll också mindre
positiva inslag som flera försök till fickstölder och otaliga försök att
lura en turist. Att bestiga Kilimanjaro är ingen lätt uppgift, något man
bör vara medveten om innan man gör ett försök!
Det som starkast kommer att finnas kvar
inom mig förblir mötena med människor som ofta hälsar på en mzungu, en
vit person, med ett glatt jambo, de vilda djuren jag såg under mina
safaris och på Zanzibar samt, givetvis, bestigningen av Kilimanjaro.
Tanzania har oerhört mycket att erbjuda
en resenär och landet räknas, trots allt, till ett av de säkrare att
besöka i Östafrika.
Läs mera resan under länken Resfakta.
Tanzanias historia i korthet
Före Kristus
Tanzanias mänskliga historia sträcker sig
förmodligen längre tillbaka i tiden än något annat lands.
I Great Rift Valley har man funnit
lämningar av förmänniskor, australopithecus afarensis, som tros ha levat
för 3-4 miljoner år sedan. Fynd av jägare och samlare, som antas ha
levat för cirka två miljoner år sedan, har också gjorts i området. I
förhistorisk tid fanns troligen bebyggelse längs nuvarande Tanzanias
kuster och norra slättland.
För cirka 1 miljon år sedan kom dessa
förmänniskor att utvecklas till den mera moderna människan, homo erectus,
som spred sig från Östafrika till Europa och Asien.
För cirka 100 000 år sedan utvecklades den
moderna människan, homo sapiens.
För cirka 10 000 år sedan förekom
sporadiskt nomadiska klaner av jägare och samlare i området söder om
Olduvai-klyftan. De talade ett språk liknande khoisan, som talas i södra
Afrika. Dessa klaner anses vara besläktade med folkgruppen Sandawe som
lever i dagens Tanzania. Klanernas imponerande klippmålningar kan
beskådas vid Kondoa i centrala Tanzania.
På det tanzaniska fastlandet möttes tidigt
många olika folkgrupper och blandades med varandra, vilket är bakgrunden
till de få etniska konflikterna i landet.
För mellan 3 000 och 5 000 år sedan fick
de khoisan-talande människorna sällskap av jordbrukare och
boskapsskötare som talade kushitiska och kom från dagens Etiopien. De
levde för det mesta i små familjegrupper och förde med sig traditioner
som fortfarande tillämpas av deras ättlingar.
De flesta av Tanzanias nuvarande invånare
härstammar dock från det Bantu-talande folk som kom till landet på 1
000-talet före Kristus. Dessa människor kom ursprungligen från
Niger-deltat i Västafrika. De var skickliga jordbrukare och smeder och
levde som fasta bosättare i små byar.
Något senare kom nilotiska folkgrupper,
massajernas förfäder, till Tanzania. Denna invandring fortsatte ända in
i 1600-talet men nådde sin höjdpunkt under 14- och 1500-talen.
Befolkningen av kustområdena följde ett
helt annat mönster än det som skedde i inlandet.
Kustbefolkningen har haft kontakt med
andra delar av världen i tusentals år.
Egyptierna trodde att deras förfäder kom
från ett land söder om Egypten som de kallade för Punt. Cirka år 2 500
före Kristus seglade en expedition från Egypten söderut längs kusten för
att finna detta gåtfulla land. Den återvände fullastad med elfenben,
ebenholts och myrra. En last som avslöjade att expeditionen landstigit
någonstans i Östafrika.
Det finns inga belägg att egyptierna efter
detta bedrev någon regelbunden handel med denna kust, men man vet att de
återvände.
På 600-talet före Kristus utforskade
feniciska handelsmän Afrikas östkust.
För cirka 2 000 år sedan anlände
bantu-talande människor till kusten, som man vet hade
handelsförbindelser med Romarriket. Romarna kände även till Kilimanjaro
och de stora sjöarna i Tanzanias inland.
Till överst på sidan
Under första årtusendet efter Kristus
frodades bosättningar som grundats av handelsmän som kom först från
Medelhavsområdet och senare från Arabien och Persien. De kom att
beblandas med det ursprungliga bantutalande folket vilket gradvis blev
grunden till språket swahili och en helt ny kultur. De arabiska
köpmännen förde även med sig islam, som redan på 1000-talet hade rotat
sig ordentligt.
Under de följande århundradena etablerade
de arabiska köpmännen handelsstationer längs hela Tanzanias östkust och
på Zanzibar, som blomstrade under lång tid. Guld och elfenben var
viktiga handelsvaror som skeppades ända till Indien och Kina.
Handelsstationerna längs östkusten nådde sin höjdpunkt mellan 1200- och
1400-talen.
Den förste europé som nådde Östafrika var
Portugals orädde upptäckare Vasco da Gama, som kom hit år 1498. Inom tre
årtionden hade portugiserna erövrat kusten och tagit kontroll över de
gamla handelstationerna. Deras makt varade ända fram till i början av
1700-talet då de besegrades av araber från Oman.
Efter att omanierna förstärkt sina
positioner längs östkusten började de vända blickarna västerut, mot
inlandet, i jakt på elfenben och slavar, som började bli efterfrågade av
europeiska plantageägare på ögrupperna Réunion och Mauritius. Till att
börja med var även européer involverade i slavhandeln men de övergick i
början på 1800-talet till handel med jordbruksprodukter. På 1830-talet
flyttade sultanen av Oman sin huvudstad till Zanzibar.
I mitten av 1800-talet kom de första
kristna missionärerna till området. Flera av de stora upptäcktsfärderna
som européerna företog under 1800-talet för att finna Nilens källflöden
utgick från Zanzibar eller dåvarande Tanganyikas kustland.
Den skotske läkarmissionären David
Livingstone fick sina kommunikationsvägar avskurna av arabiska
slavhandlare och flera expeditioner sändes ut för att leta efter honom.
År 1871 fann den amerikanske tidningsmannen Henry Morton Stanley honom i
Ujiji vid Tanganyikasjön. Det var då han yttrade de berömda orden: "Dr
Livingstone, I presume?".
Vid mötet mellan de europeiska
stormakterna 1884 i Berlin, då Afrika skulle delas mellan dem, blev
dåvarande Tanganyika tyskt. År 1890 blev Zanzibar och Pemba ett
brittiskt protektorat.
Tyskarna styrde Tyska Östafrika med stora
svårigheter och slog hårdhänt ned flera blodiga uppror.
Maji-majiupproret under åren 1905 och 1906 krävde mellan 75 000 och 125
000 dödsoffer.
När sultanatet Zanzibar blev brittiskt
protektorat skulle britterna enbart sköta öarnas utrikespolitik. Men de
tog gradvis över allt fler funktioner och år 1913 blev Zanzibar en
brittisk koloni.
Efter första världskriget förlorade
Tyskland sin östafrikanska koloni. Tanganyika gjordes till mandat under
Nationernas Förbund med Storbritannien som förvaltare. Det brittiska
styret fortsatte efter andra världskriget, då territoriet omvandlades
till ett förvaltarskapsområde under FN:s överinseende.
Några viktiga årtal i Tanzanias moderna
historia
Årtal |
Händelse |
1961 |
Kampen för landets självständighet
inleddes redan på 1920-talet när en grupp välutbildade afrikaner bildade
motståndsgruppen TAA, som bekämpade att vita immigranter tilldelades
jordbruksmark och för att afrikaner skulle få rätt att deltaga i landets
politiska och ekonomiska utveckling, samt för att även svarta skulle få
rösträtt. Efter andra världskriget sköt oppositionen fart. Julius K
Nyerere, TAA:s ledare, omvandlade 1954 organisationen till ett politiskt
parti, TANU, som snart vann ett brett folkligt stöd. TANU:s mål var ett
självständigt och demokratiskt Tanganyika och år detta år fick
Tanganyika sin självständighet inom det Brittiska Samväldet |
1962 |
Valdes Julius K Nyerere till landets förste
president |
1963 |
Zanzibar frigjordes från brittiskt styre
och blev ett självständigt sultanat. Ganska snart efter
självständigheten gjorde den afrikanska befolkningen på ön uppror mot
den bildade koalitionsregeringen vilket ledde till att sultanen gick i
landsflykt. Samtidigt pågick en armérevolt i Tanganyika och president
Nyerere begärde militär hjälp av Storbritannien, som slog ned upproret |
1964 |
Undertecknades
ett avtal om union mellan Tanganyika och Zanzibar, som fick
namnet Tanzania efter att den arabiska befolkningen gjort uppror
Senare framkom att USA gett Zanzibars
regering ett ultimatum- "Bilda union med Kenya eller Tanganyika, eller
så invaderar vi er." USA fruktade nämligen att Zanzibar skulle bli
"Afrikas Kuba" efter den zanzibariska revolutionen |
1965 |
Den nya författningen som infördes under
året
gjorde formellt Tanzania till en enpartistat
I valet omvaldes Nyerere till president |
1967 |
Antogs
den så kallade Arushadeklarationen om socialism och
självstyre. Nyerere hade som mål att skapa socialism på
afrikanska villkor. I Afrika där familjen och släkten
står i centrum, blev Nyereres vision att hela samhället
skulle fungera som en familj, där alla skulle arbeta för
landets bästa |
1970 |
I valet omvaldes Nyerere till president |
1970-talet |
Under
detta årtionde försämrades Tanzanias ekonomi, bland
annat, på grund av torka, landets militära ingripande i
Uganda och av att världsmarknadspriset på kaffe sjönk.
Men även att samhällsförändringarna hade gått för
fort bidrog till den ekonomiska krisen då gamla
strukturer hade slagits sönder och det nya systemet inte
fungerade |
1975 |
I valet omvaldes Nyerere till president |
1977 |
Slogs
TANU och Afro-Shirazi samman till Revolutionära partiet
(CCM). Det nya partiet kontrollerade snart all politisk
aktivitet i landet via en effektiv organisation som
sträckte sig ända ned till kvartersnivå |
1980 |
I
valen till nationalförsamlingen visade tanzanierna sitt
missnöje med utvecklingen och röstade bort över hälften
av ledamöterna, bland dem flera ministrar. Julius
omvaldes till president |
1985 |
Efterträddes
Julius Nyerere av sin vicepresident Ali Hassan Mwinyi
från Zanzibar, som hade en mera positiv inställning till
marknadsekonomi. Samtidigt ökade kritiken mot CCM:s
totala kontroll över statsapparaten och krav på
politiska förändringar framfördes |
1990 |
Startade
CCM en kampanj mot korruption i staten och regeringen
omorganiserades
I London bildades organisationen Tanzanias demokratiska
forum, som krävde flerpartisystem
I presidentvalet var Ali Hassan Mwinyi den ende kandidat
och fick 95 procent av rösterna
På Zanzibar var Salmin Amour ende kandidat och fick 98 %
procent av rösterna |
1991 |
Flerpartisystem föreslogs av en särskild kommission
|
1992 |
Nationalförsamlingen godkände ett tillägg till
författningen om flerpartisystem. För att förebygga
splittring beslutades att varje ny politisk organisation
måste ha stöd både på fastlandet och på Zanzibar samt
stå fri från etniska och religiösa band |
1993 |
Spänningarna mellan Zanzibar och
fastlandet skärptes sedan öns regering på egen hand
förberett medlemskap i en internationell islamisk
organisation. Enligt författningen är utrikespolitik en
angelägenhet på unionsnivå. Dessutom ska stat och
religion vara skilda åt |
1995 |
De första verkliga flerpartivalen ägde
rum då president- och parlamentsval hölls samtidigt. CCM
vann med stor majoritet i nationalförsamlingen. I
presidentvalet segrade CCM-kandidaten Benjamin Mkapa.
Ett av hans viktigaste vallöften var att bekämpa den
utbredda korruptionen inom den offentlig sektorn
Under
valrörelsen på Zanzibar hade många CUF-anhängare utsatts
för våld från CCM-sympatisörer, och regeringspartiet
misstänktes ha vunnit valet genom fusk. CUF bojkottade i
protest parlamentet
Jämsides med rivaliteten mellan fastlandet och
Zanzibar ökade också spänningen mellan landets kristna
och muslimer |
1998 |
Tre personer dödades under våldsamma
sammandrabbningar vid en moské i Dar es Salaam. Vissa
ministrar gav oidentifierade islamiska stater skulden
för att ha provocerat fram upploppen. Senare exploderade
en kraftig bomb vid den amerikanska ambassaden i Dar es
Salaam. Elva människor dödades och ett sjuttiotal
skadades. USA lade skulden för dådet på muslimska
terrorister med band till saudiern Usama bin Ladin |
1999 |
Julius Nyerere avled vid 77 års ålder.
|
2000 |
Benjamin Mkapa omvaldes som president
och i parlamentsvalet behöll CCM sin stora majoritet.
Oppositionen var försvagad av inre splittring
Ett
omfattande valfusk i valet på Zanzibar avslöjades. CUF
krävde omval, men när valet bara gjorts om på några få
platser installerades CCMs Amani Abeid Karume, son till
en av Zanzibars tidigare ledare, som president och
bildade regering
Våldsamma demonstrationer följde, och flera bombdåd
och mordbränder drabbade Zanzibar och Pemba. Minst 31
människor dödades, de allra flesta civila, nära 300
personer skadades och flera hundra greps |
2001 |
Demonstrerade tiotusentals människor i
Dar es Salaam och på Zanzibar med krav på nyval på
öarna. Samtidigt ingick CCM och CUF en överenskommelse
om att förbereda nya vallagar och hålla fyllnadsval.
Regeringen gick med på en oberoende utredning av
dödskjutningarna på Zanzibar år 2000 och partierna
beslöt inleda samtal om en framtida koalitionsregering |
2002 |
En författningsändring innebar att
oppositionen skulle få platser i valkommissionen. När
utredningen om dödsskjutningarna var klar hävdade
oppositionsledare att dödssiffran var dubbelt så hög som
de 31 personer som rapporten uppgav |
2005 |
De nationella valen hölls i december.
Valdagen blev lugn på fastlandet men på Zanzibar
drabbade oppositionsanhängare samman med polis. CCM:s
Jakaya Mrisho Kikwete vann presidentvalet med över 80
procent av rösterna och CCM vann stort i parlamentsvalet
Kikwete utsåg en ny regering med sju kvinnliga ministrar
och Edward Ngoysi Lowassa som premiärminister.
Konflikten på Zanzibar var den mest angelägna politiska
frågan ansåg han |
2006 |
Kikwete valdes till partiledare för CCM
och placerade egna anhängare på nyckelposter |
2007 |
I april röstade parlamentet för en ny
lag, som var avsedd att stärka kampen mot korruption
På Zanzibar hölls oron tillbaka genom stor polisiär och
militär närvaro, men den politiska konflikten mellan CCM
och CUF förblev olöst. CUF:s anklagelser om valfusk samt
krav på maktdelning avvisades av den lokala
CCM-ledningen. I början av året inledde dock de båda
partierna nya diskussioner på nationell nivå i syfte att
hitta en varaktig lösning på krisen |
2008 |
Misstankar om fortsatt korruption inom
regeringen ledde till att parlamentet tillsatte en
utredning, som avslöjade att ett kraftbolag från USA
hade favoriserats av kretsar inom regeringen.
Anklagelserna om korruption ledde till att
premiärminister Lowassa och två andra ministrar avgick i
februari.En dag senare upplöste presidenten, enligt
reglerna, regeringen. Regeringskrisen kom vid en
olämplig tidpunkt eftersom ett besök av USA:s president
Bush väntades inom några dagar. Före besöket kunde dock
parlamentet godkänna Mizengo Pinda som ny
premiärminister |
2009 |
I lokalvalen i oktober vann det
styrande CCM en jordskredsseger |
Till överst på sidan
Geografi
Tanzania, Östafrikas största land, är beläget på Afrikas östkust,
strax söder om ekvatorn. Till ytan är landet mer än dubbelt så stort som
Sverige. Tanzania är en union mellan fastlandet, före detta Tanganyika,
och öriket Zanzibar. Även öarna Pemba och Mafia tillhör Tanzania.
Fastlandet domineras av ett platålandskap
med vidsträckta stäpper. Här finns Afrikas högsta och lägsta punkter;
berget Kilimanjaro, 5 895 möh och Tanganyikasjön vars botten når 385
meter under havsytan. Centralplatån avgränsas i öster och väster av
förkastningssprickor som hör samman med den väldiga gravsänkan Great
Rift Valley. Tanganyikasjön och Malawisjön utgör en stor del av den
västra, djupaste förkastningssprickan.
Längs Indiska Oceanen finns en kustslätt
med vackra sandstränder och korallrev. Kring de större flodmynningarna
finns ofta mangroveträsk. Vid kusten dominerar kokospalmer, bananplantor
och mangoträd. I söder och väster finns stora skogsområden, som täcker
nästan en tredjedel av landets yta.
Sluttningarna kring bergsmassiven Uluguru,
Nguru och Usambara i öster har små områden med tropisk regnskog.
Tanzanias befolkningsmängd uppgår till
nästan 37 500 000 invånare.
Landets officiella huvudstad heter Dodoma
och är säte för parlamentet. Staden har cirka 324 000 invånare.
Dar es Salaam, 2 500 000 invånare, är Tanzanias faktiska huvudstad och säte för regeringen.
Andra större städer är Mwanza (476 000 invånare), Zanzibar (391 000
invånare), Arusha (283 000 invånare) och Mbega (266 000 invånare).
För mer information klicka på länken
Landsfakta
Klimat
Klimatet skiftar från kustens och öarnas
tropiska monsunklimat till det torra och varma inlandet. På de flesta
håll infaller regnperioden mellan december och maj, men en del områden
har två kortare regnperioder, oktober-november och april-maj. Det mest
behagliga klimatet råder kring Kilimanjaro och i sydvästra delen av
Tanzania. De svalaste månaderna är från juni till oktober och de hetaste
från december till mars.
Medeltemperaturen/dygn i Dodoma är i
januari 24 grader Celcius och i juli är den 19 grader Celcius.
Medelnederbörden/år är i Dodoma 572 mm.
Flora och Fauna
Regnskogen i Tanzanias östra del utgör en
miljö som är kontinentens artrikaste område. Flera av arterna som växer
vilt här kan man inte hitta någon annanstans i världen. En av de mest
kända är Usambara violen eller den afrikanska violen, mera känd som
krukväxten Saintpaulia.
Tanzanias fauna är även den en av
kontinentens mest omfattande, både i fråga om antal såväl som artrikedom.
Här lever mer än fyra miljoner vilda djur fördelade på 430 arter. Några
av de djurarter som lever i Tanzania är zebra, elefant, noshörning, gnu,
buffel, flodhäst, giraff, olika arter av antiloper, gasell, lejon,
gepard, jaguar, leopard, olika arter av apor, till exempel schimpans.
Till detta kommer över 60 000
insektsarter, 25 reptilarter, 100 arter av ormar, många mycket giftiga, och ett mycket stort
antal fiskarter. Man har även registrerat mer än 1 000 fågelarter inom
landets gränser!
Tyvärr är flera djur- och fågelarter
hotade på grund av tjuvskytte.
När det gäller naturvård ligger Tanzania
väl till. Inom landets gränser finns tolv nationalparker, fjorton naturreservat, två
marinreservat och flera skyddade marina områden. De skyddade områdena
skiljer sig åt och har alla sin karaktär. Flera av nationalparkerna är
upptagna på UNESCO:s lista över världsarv.
Till överst på sidan
Befolkning, språk och sociala förhållanden
Majoriteten av befolkningen på fastlandet
är bantufolk, som omfattar cirka 120 olika etniska grupper. De största
är sukuma, nyamwezi, makonde, haya och chaga. I norra delen av landet
lever också nilotiska folkgrupper, bland annat massajer och kushitiska
folk. På fastlandet finns även arabiska, asiatiska och europeiska
minoriteter.
På öarna Zanzibar och Pemba utgörs
majoriteten av befolkningen av afrikaner som härstammar från fastlandet.
Här finns även arabättlingar. Araberna var det forna Zanzibars överklass
som försörjde sig på handel. Även minoriteter av indiskt och pakistanskt
ursprung lever på dessa öar.
I denna etniska mångfald dominerar ingen
folkgrupp över andra och få grupper har utvecklat starka känslor av
etnisk samhörighet. Tanzania har därför i hög grad undgått de etniska
konflikter som drabbat flera grannländer. Sedan 1990-talet har
spänningarna mellan kristna och muslimer tilltagit.
Efter inbördesstriderna i Rwanda och
Burundi, 1993-94, flydde uppemot en miljon rwandier och burundier till
Tanzania.
Befolkningen är ojämnt fördelad i landet.
Mindre områden runt Kilimanjaro, längs Malawisjön och söder om
Victoriasjön är tättbefolkade. Däremellan finns vidsträckta
glesbefolkade områden. På den inre högplatån bor det få människor.
Landets officiella språk är swahili, eller
som det även kallas kiswahili. Det har sitt ursprung vid nuvarande
Tanzanias och Kenyas kuster. Förutom sin stomme av bantuspråk har
swahili inslag av arabiska, engelska, hindi och portugisiska. Antal
lokala språk och dialekter är stort.
Engelska används inom handel,
administration och högre utbildning. Vid kusten och på Zanzibar och
Pemba talar många arabiska.
Nästan 60 % av landets befolkning lever på
under USD 2 per dag vilket, enligt definitionen betyder att de
lever under fattigdomsgränsen, dock råder inte svält vilket beror på att
majoriteten av landets befolkning bor på landsbygden och därför har
tillgång till mat.
Tanzaniernas viktigaste sociala skyddsnät
är storfamiljen och bygemenskapen. utöver detta erbjuder staten pension,
efterlevandeskydd, moderskapspenning och samt olycksfalls- och
invaliditetsförsäkringar. Ersättningsnivåerna är dock mycket låga och
ges endast till formellt anställda och arbetsgivare anslutna till det
statliga pensionssystemet. Den officiella pensionsåldern är 55 år.
Regeringen har haft en ambition att ge fri
sjukvård till alla, men landets ekonomiska kris har förhindrat detta.
Tanzania är hårt drabbat av hiv och aids,
främst regionen kring Victoriasjön och Tanganyikasjön. Regeringen har
dock tagit tag i problemet och i samarbete med FN erbjuds bromsmediciner
till smittade gravida kvinnor. Målsättningen är att alla smittade skall
få tillgång till bromsmediciner och att för ökning av antalet
hivsmittade till år 2010.
Ett annat stort problem är malaria som
dödar omkring 300 000 tanzanier årligen.
För mer information klicka på länken
Landsfakta
Till överst på sidan
Religion
De dominerande religionerna i Tanzania är
kristendom och islam, cirka 45 % av landets befolkning är kristna och
cirka 35 % är muslimer. På Zanzibar har islam funnits sedan profeten
Mohammeds tid och där är 99 % av befolkningen muslimer. Även längs
Tanzanias kust är islam majoritetstreligion.
Av de kristna är två tredjedelar
katoliker. Övriga är främst lutheraner eller anglikaner. Svensk mission
har haft, och har, ett omfattande arbete i Tanzania.
Sedan 1990-talet har spänningarna ökat
mellan kristna och muslimer, delvis beroende på att den muslimskt
präglade oppositionen på Zanzibar ofta har förtryckts av den kristet
dominerade centralregeringen och deras representanter på ön. Muslimerna
upplever sig ofta som eftersatta av samhället och har haft ett
utbildningsmässigt handikapp, eftersom de bästa skolorna ofta drivs av
kristen mission.
Hos de flesta inhemska folk fanns tidigt
föreställningen om en högsta gud, vilket har kunnat utnyttjas av både
kristna och muslimer för att föra ut sin tro. Det finns fortfarande en
utbredd tro på att andeväsen, ofta förfädernas andar, kan orsaka
sjukdomar och olyckor eller ge hjälp och välgång.
Naturfenomen anses vara gudomliga
manifestationer och tron på magi är utbredd. På kolonialtiden förbjöds
svart magi och trolldom, men kraften i dessa föreställningar har
överlevt. Traditionella medicinmän är fortfarande verksamma.
Bland de asiatiska
minoritetsbefolkningarna finns hinduer och buddhister samt anhängare
till bahai-religionen.
För mer information klicka på länken
Landsfakta
Till överst på sidan
Utbildning
Efter självständigheten år 1961 satsade
den tanzaniska regeringen stora resurser på utbildning, vilket visade
sig bli en framgångsrik satsning. Analfabetismen sjönk kraftigt och
redan år 1987 kunde nio av tio vuxna tanzanier läsa och skriva.
Tillbakagången i ekonomin gjorde det omöjligt att erbjuda skolplatser
till alla barn och att upprätthålla en god utbildningsnivå på alla
nivåer. Vid mitten av 1990-talet gick mindre än hälften av barnen i
grundskola. Till gymnasiet fortsatte bara fem procent. Den negativa
trenden har brutits, men år 2 000 var cirka en tredjedel av landets
invånare fortfarande analfabeter.
Skolplikt råder för alla barn trots att
det inte finns skolplatser för alla. Varken skolor, lärare eller
skolböcker räcker till. Många föräldrar skickar inte sina barn till
skolan eftersom de behövs som arbetskraft i jordbruket. Regeringens mål
är dock att alla barn skall gå i skolan år 2015. När skolavgifterna
slopades år 2001 strömmade så många nya barn till skolan att många
lektioner fick hållas utomhus och att den akuta lärarbristen ökade.
Vid sju års ålder börjar barnen den
sjuåriga grundskolan. Efter grundskolan finns en frivillig
gymnasieutbildning på sex år.
Universitetet i Dar es Salaam hade
år 2001 cirka 6 100 studenter. I Morogoro finns ett jordbruksuniversitet
och på ett flertal platser runt om i landet finns ett antal
yrkesförberedande högskolor.
Tanzania har oerhört mycket att erbjuda en
resenär. Natursköna platser, ett rikt djurliv, möjlighet att vandra med
massajer, att bestiga Mount Kilimanjaro, Afrikas högsta berg, och ett
färgrikt folkliv. Till fastlandets alla sevärdheter kommer de som finns
på ön Zanzibar som är enkel att nå med färja från huvudstaden Dar es
Salam.
Det mesta var oerhört positivt under denna
resa och jag skulle gärna åka tillbaka till Tanzania. En liten besk
eftersmak från resan lämnade alla de som försökte lura mig, utnyttja mig
som turist eller stjäla från mig, på ett eller annat sätt. Inget
ovanligt i afrikanska länder - tyvärr.
|