Indien (Rajasthan) - "Konungarnas land"

Resfakta

Indien (Rajasthan) - "Konungarnas land"

Det sägs ofta att Indien inte är ett land utan en kontinent. Från norr till söder och från öster till väster skiljer sig människor och språk åt. Precis som seder och traditioner. Det är få länder i världen som är så diversifierat som Indien. En resa i landet ger minnen för livet och lämnar ingen oberörd. 

Här möter man en sällan skådad fattigdom, som för oss besökare stundtals är mycket svår att  hantera och här finns människor med enorma rikedomar. Här finns Himalayas snöklädda bergstoppar, öknar, stäpper och milslånga sandstränder. Kontrasterna är stora. Möten med olika religioner ger starka upplevelser och minnen. Under denna besökte jag delstaterna Uttar Pradesh och Rajasthan.  . 

En resa i Indien blir vad du gör den till och ger vad du vill att den skall ge! 
Läs mer under Resfakta.

Indiens historia i korthet

Namnet ”Indien” kommer från floden Indus, som idag till största delen rinner genom Pakistan. Längs floden utvecklades en av historiens tidigaste högkulturer, Induskulturen (Harappakulturen).

Till överst på sidan

Geografi

Indien, som kallas Bharat på hindi, är med sin landyta på 3 287 268 kvadratkilometer, cirka sju gånger större än Sverige, ett av världens till ytan största länder. Från norr till söder är avståndet omkring 3 200 kilometer och från väster till öster cirka 3 000 kilometer. Indiens västkust kallas Malabarkusten, östkusten Koromandelkusten.

Till Indien hör också ögrupperna Andamanerna och Nikobarerna i Bengaliska viken samt Lackadiverna i Arabiska havet.

Geografiskt kan Indien delas in i tre områden. Himalayas bergstrakter i norr, det nordindiska slättlandet som ligger söder om Himalaya samt platålandet på den egentliga Indiska halvön i söder. Omkring 57 procent av Indiens yta utnyttjas för odling. Resten utgörs av skog, öken, stadsområden, betesmark och mark i träda.

Himalaya består av parallella bergskedjor. Mellan dessa finns bördiga dalar, som till exempel Kashmirdalen. Slättlandet söder om Himalaya består till stora delar av lerslätter, som är penetrerade av ett tätt nät av floder och kanaler och översållade av bambudungar. Här finns Indiens bördigaste jordbruksområden som bevattnas av landets mäktigaste floder, Indus, Ganges, Brahmaputra och deras bifloder. De här delarna brukar också kallas för Hindustan. Här talar befolkningen främst hindi och språk som är släkt med hindi.

I Rajasthan, delstaten längst i väster, ligger den mycket glest befolkade Tharöknen och det stora saltträsket Rann of Kutch.

Deccan, platålandet i söder, består till stor del av ett mjukt kuperat landskap med busk- och savannvegetation dominerat av högland som sluttar sakta mot öster. Deccan avgränsas av randbergen Östra och Västra Ghats som möts i söder där Nilgiri- och Kardemummabergen reser sig.

Delstaten Kerala längst nere i sydväst är ett bördigt tropiskt område, vars kustland är genomskuret av kanaler.

Indiens huvudstad heter New Delhi och har mer än 11 miljoner invånare. Andra stora städer är Mumbai (Bombay), Kolkata (Kalkutta), Chennai (Madras), Hyderabad och Bangalore.

Indien är uppdelat på 25 delstater och 7 administrativa regioner, inklusive huvudstaden New Delhi.

Klimat

Tvärs genom norra Indien går Kräftans vändkrets och delar landet i två zoner; en mindre, tempererad i norr och en större, tropisk i söder. I norr växlar temperaturen mellan cirka plus 15 grader Celsius i januari och mellan plus 30-40 grader i maj. I söder är temperaturskillnaderna små, med medeltemperaturer mellan 26 - 35 grader året runt. Södra Indien har ett utpräglat monsunklimat. I norra delen av landet finns den mäktiga bergskedjan Himalaya med världens högsta bergstoppar. Regionerna bortom dessa ligger i regnskugga och har därför låg nederbörd året om.

I landet råder tre olika årliga klimatperioder; Den heta, den våta och den något kyligare. På grund av landets storlek och olika miljöer varierar klimatet dock från snö och is i norr, till sträng hetta i ökenområdena. Bästa tiden att besöka områden söder om Himalaya är från november till februari då temperaturerna är hanterbara. Bergsområdena är bäst att besöka i maj/juni till i början på september. Monsunperioden, med enorma skyfall, börjar runt 1:a juni i landets södra del och drar sedan norrut.

Till överst på sidan

Flora och Fauna

Landets 16 olika skogsbiotoper skapar förutsättningar för ett av världens artrikaste land inom växt- och djurriket. 

Här finns mer än 65 000 olika djurarter; 350 däggdjur (7.6 % av världens alla arter), 408 olika reptiler (6.2 %), 197 amfibier (4.4 %), 1 244 fågelarter (12.6), 2 546 olika fiskar (11.7 %) och 15 000 olika blommande växter (6 %). 

Många djur-, fjärils- och fågelarter som lever i Indien är starkt utrotningshotade på grund av tjuvjakt, trots fridlysning.

Miljöproblem

Indien brottas med flera miljöproblem. Landets stora behov av mat, vatten och bränsle leder till skogsskövling och jorderosion. Bristen på rent vatten leder till sjukdomar och undernäring. Avgasutsläppen från de många tvåtaktsmotorerna i storstäderna skapar luftföroreningar. Orenade industriutsläpp har lett till förgiftningar.

Flera av dessa problem försöker man stoppa genom olika aktivitetsprogram.

Befolkning, språk och socialt

Indien har efter Kina världens näst högsta invånarantal, numera över en miljard. Ungefär 16 % av jordens befolkning bor i Indien. Befolkningstätheten varierar kraftigt i landets olika delar, från mindre än 50 invånare per kvadratkilometer i Himalayas bergstrakter till över till över 900 inv/km2 i delstaten Västbengalen i nordost, Överbefolkningen är överlag ett stort problem i Indien. Många försök har gjorts att stoppa, eller minska, den snabba befolkningstillväxten genom olika former av familjeplanering. En del program har varit kontroversiella och tvångssterilisering förekom under 1970-talet. Numera försöker man istället propagera för "en familj - ett barn". Vilket har svårt att tränga genom på den fattiga landsbygden där fortfarande många barn ses som en garanti för att man blir omhändertagen när man blir gammal.

Landet har en ung befolkning, men detta håller långsamt på att förändras, bland annat på grund av ökad medellivslängd. Kvinnorna är färre än männen på grund av högre barnadödlighet bland flickor, vanskötsel av flickor och många aborter av kvinnofoster, trots att lagen förbjuder detta.

Mer än 70 % av befolkningen bor fortfarande på landsbygden. Landets tätast befolkade områden, med över 900 personer per km2, ligger i Västbengalen. I delstaten Arunachal Pradesh bor det endast 10 personer per km2.

Få länder har en sådan blandad befolkning som Indien. I årtusenden har en rad folkgrupper vandrat in, slagit sig ned och blandat sig med den bofasta befolkningen. Mellan landets olika folk är det minst lika stora språkliga, kulturella och utseendemässiga skillnader som mellan Europas.

Man kan urskilja fyra större folkgrupper som tillsammans utgör majoriteten av befolkningen.

Den äldsta av dessa är mundafolken, som lever utspridda i grupper över hela Indien. Draviderna invandrade sannolikt från nordväst i förhistorisk tid. De hade handelsförbindelser med Persien, Irak, Syrien, Egypten och Arabien. Draviderna var jordbrukare i första hand jordbrukare, men även tidvis stadsbyggare. Deras egendom gick ofta i arv från mor till dotter. Än idag har dravidiska kvinnor en friare ställning än kvinnor inom många andra folkslag i Indien. När indoeuropéerna invaderade landet trängdes draviderna undan söderut och de befolkar numera de fyra sydindiska delstaterna Andhra Pradesh, Tamil Nadu, Karnataka och Kerala. Indoeuropéerna eller arierna invandrade till Indien från nordväst på 1500-talet f Kr. De var boskapsskötande nomader och mycket krigiska. Hos dem ärvde sonen fadern. De hade en ganska primitiv offerreligion vars heliga skrift, Rig Veda, var skriven på sanskrit. Exakt hur deras talspråk förhöll sig till sanskrit vet man inte men alla dagens nordindiska, indoeuro¬peiska), språk, härstammar från detta. Landets minsta folkgrupp är den tibeto-burmanska, som främst lever i gränstrakterna i norr och nordöst.

Förutom dessa fyra större folkgrupper finns även ett antal stamfolk som lever utspridda i landet, ofta i svårtillgängliga områden. I Indien finns omkring 300 språk, en del av dessa hör till de omkring tusen olika dialekter som talas. Språket är mycket viktigt för identiteten och språkfrågorna har därför ofta varit inflammerade och lett till motsättningar. I norra Indien hör språken till största delen till den indo-ariska språkfamiljen med hindi som största språk, i de fyra sydliga delstaterna talas främst dravidiska språk. Inom de olika indiska språken används ofta egna skrivtecken.

Ungefär 30 procent av befolkningen har hindi som modersmål, vilket även räknas som statsspråk. Författningen ger hindi och 17 andra språk officiell status, huvudsakligen åt majoritetsspråken i delstaterna men också åt sanskrit, det klassiska kulturspråket.

De på 1950- och 1960-talen genomförda delstatsreformerna följde huvudsakligen språkgränserna enligt principen ”en delstat, ett språk”. Minoritetsfolken har protesterat mot detta då de anser att deras språk trängs undan på bekostnad av delstatsmajoritetens språk.  Engelskans ställning är kontroversiell. Den skulle vara officiellt språk bara under en övergångstid efter självständigheten, men i södra Indien utbröt ett kraftigt motstånd mot hindi som enda statsspråk. Det har gjort att engelskan fått vara kvar som officiellt ”hjälpspråk” framför allt inom administration och näringsliv, samt mellan de olika språkområdena.

Det är städernas växande och ofta välutbildade medelklass som till största delen fått tillgodogöra sig de stora förändringar och den ekonomiska uppgång som det indiska samhället genomgått på 2 000-talet. Den stora majoritet av den fattiga befolkningen, som lever under mycket primitiva förhållanden, har fått liten del av denna utveckling. De tillgångar som skapats har trots reformer till stora delar hamnat i privata fickor än satsats på till exempel bättre sjukvård och utbildning. Det finns också en trend som pekar på en ökande klyfta mellan ett mindre utvecklat norr och ett mer välmående söder.

Trots att andelen fattiga minskat lever fortfarande omkring 380 miljoner människor under fattigdomsgränsen. Värst är det i storstädernas slum och på landsbygden, där närmare tre fjärdedelar av indierna bor. Under åren 1993 till 2003 begick omkring 100 000 bönder självmord för att de inte kunde försörja sina familjer. Speciellt i svår är fattigdomen i delstaterna Orissa, Bihar och Chhattisgarh.

Barnadödligheten har sjunkit men fortfarande dör över 2 miljoner barn under fem år varje år. Omkring hälften av alla indiska barn lider av någon form av undernäring.

Tuberkulos och malaria är vanligt förekommande sjukdomar men den snabbast växande farsoten är hiv/aids. År 2003 var över 5 miljoner indier smittade.

Läkarkåren är högt kvalificerad men bara en bråkdel av befolkningen, framförallt i städerna, har tillgång till denna. För att bygga upp en bättre sjukvård på landsbygden, främst i norr och nordöst, lanserade regeringen våren 2005 ett nytt program, som innebär att 300 000 byar skall få tillgång till sjukvårdskunnig personal.

De sociala trygghetssystemen med pensioner mm omfattar bara en del av befolkningen och är inte särskilt omfattande.

Till överst på sidan 

Religion

Indien är enligt grundlagen en sekulär stat, vilket innebär att det inte finns någon speciell statsreligion och att religionen inte ska ha någon betydelse i det politiska livet, trots detta genomsyrar religionen hela det indiska samhället. Den betyder oerhört mycket för de flesta indier och ingår som en naturlig del i deras vardagsliv. Indiens många religioner tar, precis som kulturen, gärna till sig sådant som kommer utifrån, men det nya tillåts aldrig ta över utan görs bara om för att passa in i det gamla. De olika religionerna har också hämtat intryck från varandra, främst har den dominerande religionen, hinduismen, påverkat de andra.

Alla stora världsreligioner finns representerade i landet, hinduismen och buddismen har uppstått i Indien.

Lite drygt 80 procent av befolkningen bekänner sig till hinduismen, en av världens äldsta religioner. Den har influerats av den förhistoriska Harappakulturen, från dravidernas och stamfolkens religioner samt från indoeuropéernas religiösa föreställningar, men har även fått intryck utifrån. Hinduismen har utvecklats till en mångfasetterad religion, präglad av stor flexibilitet liksom av en oerhörd tolerans mot oliktänkande. Delvis beror detta på att hinduismen saknar centrala auktoriteter som bibeln eller påven inom kristendomen.

Vissa grundläggande föreställningar förenar dock alla hinduer, bland annat tron på alltings inneboende enhet, det vill säga att allt har sitt ursprung i ett högsta väsen, den stora världssjälen (brahman). Denna kan anta tre olika former, den skapande, som kallas Brahma, den bevarande, som kallas Vishnu och den förstörande men återskapande, som kallas Shiva. Hinduismens många gudomligheter, gudar och gudinnor, är i sin tur bara, olika former av dessa tre (och därmed av brahman).

Reinkarnationen eller själavandringen/återfödelsen är central i religionen. Den styrs av människans handlingar, karma. Den som utför goda handlingar kan få det bättre i nästa liv. Slutmålet, moksha, är dock att helt befria sig från kretsloppet av död och återfödelse, samsara, för att uppgå i gudomen eller i en ickeexistens. Det målet kan nås genom vedisk ritualism, studier och sökande efter vishet, goda sociala/religiösa gärningar, ett asketiskt liv eller meditation. Mycket populär är hängiven dyrkan av en personlig gud, bhakti, ofta en av guden Vishnus tio inkarnationer på jorden, Krishna.

Föreställningen om rituell renhet är mycket viktig för hinduerna. Nästan varje varelse och företeelse i världen rangordnas efter rituell renhet, denna beror i sin tur på hur nära eller långt ifrån, varelsen i fråga står det gudomliga. Kastsystemet spelar en viktig roll i detta.

Islam, är den näst största religionen i Indien. Lite drygt 13 procent av landets befolkning är muslimer och en majoritet av dem är sunniter. Näst efter Indonesien har Indien världens största muslimska befolkning. De första muslimerna kom till Indien redan på 700-talet men i större omfattning kom de först vid de turkiska och persiska invasionerna från och med 1000-talet.

När Brittiska Indien delades 1947 sökte sig miljontals muslimer till den nya muslimska staten Pakistan, medan hinduerna valde det sekulära Indien.

Sikhismen uppstod på 1500-talet som en reformrörelse inom hinduismen. Grundaren, guru Nanak, var starkt inspirerad av islam. Dess anhängare finns främst i Punjab, där de är i majoritet, samt i Nordindiens storstäder. En rättrogen sikh klipper inte håret och skägget, det göms oftast i en turban, och han bär alltid en sabel, ofta enbart symbolisk.

Kristendomen kom till Indien genom den helige Thomas, en av Jesu apostlar. Den syrisk-ortodoxa kyrkan i söder har sina rötter i Thomas besök. I mitten av 1500-talet kom den romersk-katolska kyrkan till Indien.

Buddismen och den stränga jainismen, som har mycket gemensamt med buddismen, grundades båda i Indien på 500-talet som proteströrelser. De har idag förhållandevis få anhängare i Indien.

Bland stamfolken förekommer animism, till exempel dyrkan av förfädernas andar och magi av olika slag.

I stort sett lever de olika religionsgrupperna i fred med varandra. Ibland förekommer dock religiösa konflikter, framför allt mellan hinduer och muslimer. Tyvärr finns vissa tecken på att de religiösa motsättningarna ökar, ofta är de underblåsta av extremister för egen politisk vinning. Efter BJPs makttillträde 1998 märktes ett ökande antal övergrepp mot kristna. Inför viktiga delstatsval hösten 2008 förekom nya övergrepp riktade mot kristna och muslimer i delstaterna Orissa och Karnataka varvid ett 80-tal människor dödades.

Till överst på sidan

Kastväsendet

Ordet kast har ingen motsvarighet på de indiska språken. Sanskrit och de moderna indiska språken har två ord för det vi kallar kast; varna som betyder färg och jati som betyder födelse.

När arierna, det indoeuropéiska folket, invaderade Indien var de redan uppdelade i klaner. De hade ljusare hudfärg än de folk som redan bodde här och de försökte hålla sin ras ren genom att undvika att gifta sig med icke-arier. Man tror att det var, bland annat, på detta sätt som systemet med olika kaster kom att utvecklas. Bland arierna uppstod fyra varnas som har funnits sedan 1 000-talet före Kristus. Enligt läran om karma och reinkarnation föds man in i en varna beroende på ens gärningar i tidigare liv.

Inom varje varna finns ett flertal jatis, underkastelser, som ofta är förknippade med ett vist yrke och ett visst geografiskt område. Det fins flera tusen jatis i dagens Indien och de är de viktigaste elementen i kastsystemet.

Människor som står utanför varnasystemet kallas för chandalas eller harijaner. Dessa människor har ingen varna utan endast jati och betraktas traditionellt som oberörbara av högkastiga hinduer, det vill säga hinduer som tillhör en varna. De som står utanför varnasystemet tillhör flera olika jatis, som även sinsemellan tillämpar oberörbarhet.

I dagens Indien är det i lag förbjudet att diskriminera någon på grund av kasttillhörighet. I praktiken fortsätter dock kastsystemet fortfarande att gälla.

Utbildning

Det råder stora skillnader i utbildningen i landet, och mellan män och kvinnor. Läs- och skrivkunnigheten bland män överstigande 15 års ålder uppgår till cirka 70 % och till endast cirka 48 % bland kvinnorna.

Skolplikt råder i princip för alla barn mellan 6 och 14 år, vilket i praktiken betyder att nästan alla pojkar går i skolan under några år. På landsbygden är det inte ovanligt att barnen, även om det officiellt är förbjudet med barnarbete, får hjälpa till med familjens försörjning istället för att gå i skolan.

De delstatliga skolorna är gratis, men standarden på undervisningen är låg. I privatskolorna är undervisningen av högre klass men där kan det vara mycket dyrt att ha sina barn.

För att avhjälpa bristerna i undervisningen har man gjort skärskilda satsningar på utbildning för flickor och på att skapa en likvärdig grundutbildning för alla. Man har också försökt ge utbildning åt dem som slutat skolan i förtid. Inte minst har man satsat på att höja läskunnigheten. I delstaten Kerala  kan i stort sett alla över sex års ålder läsa och skriva numera. Lägst andel läs- och skrivkunniga finns i delstaterna Bihar och Rajasthan.

Det finns omkring 180 universitet i landet, både statliga och federala, samt mer än 7 000 högskolor av olika slag. Universitetsutbildningen håller oftast god, internationell standard.

För mer information klicka på länken Landsfakta

Indien är ett land som har mycket att erbjuda resenärer när det gäller möjligheter att besöka intressanta historiska platser, kultur- och religionsupplevelser, möten med färgfulla människor och att få uppleva vacker natur. Förmodligen finns det inget annat land som har så mycket att erbjuda besökare som Indien. Res hit! Låt dig fascineras, förtrollas och chockeras för det är stundtals ganska tungt att resa i Indien, av olika skäl! 

Humayums gravkammare. 
New Delhi

Jama Mashid. 
New Delhi

Bedjande man i 
Jama Mashid.
New Delhi

Taj Mahal.
Agra

Karni Mata templet, 
"Råttemplet".
Deshnok

Karni Mata templet. 
Deshnok

Omgiven av råttor!
Karni Mata templet. 
Deshnok

Vitbröstad kungsfiskare.
Bharatpur

Brun häger.
Bharatpur

Jain templet "Chaumukha".
Ranakpur 

Jain templet "Chaumukha".
Ranakpur 

Bandeshwar templet. 
Bikaner

Bomullsplockerska.
Udaipur

"Den blå staden"
Jodphur

Lake Palace.
Udaipur

Stora palatset.
Udaipur

Helig man.
Udaipur

Fortet i kvällssol.
Jaisalmer

Köpmanshus.
Jasialmer

Kungaravar.
Jaisalmer

Kvinna med barn.
Jaisalmer

Man i Tharöknen.
Bikaner

Man i Tharöknen.
Bikaner

Brunstig kamelhanne i Tharöknen.
Bikaner

Nomader i 
Tharöknen.
Bikaner

Matlagning i Tharöknen.
Bikaner

Matlagning i Tharöknen.
Bikaner

Kvinna med barn i Tharöknen.
Bikaner

Vattenhämtning.
Tharöknen

Sortering av peppar.
Bikaner

Kvinna.
Jaisalmer

Tungt lastad oxkärra.
Tharöknen.
Bikaner

Hantverkare.
New Delhi

Ung och stolt ryttare.
Hadyal

"Danserska".
Jaisalmer

Kvinna i kök.
Hadyal

Två fåraherdar.
Bikaner

Rensning av bönor.
Hadyal