Iran - "Mullornas Land"


 

Resfakta Mer information om Iran Landsfakta Iran Startsida

Klicka på bilden för större format

Iran - "Mullornas Land"

När jag berättade att min nästa resa kommer att gå till Iran kom frågan, mer eller mindre, automatiskt från nio personer av tio: "Hur vågar du åka dit?" Till slut blev även jag nästan undrande vad jag gett mig in på!

Västerlandets bild av Iran, huvudsakligen styrd av USA, som ett land tillhörande "Ondskans axelmakter", stämmer dåligt med verkligheten! Om landet just nu råkar ha en regering som valt en konfrontationslinje mot västvärlden delar den absoluta majoriteten av landets befolkning inte detta ställningstagande.  Iranierna är oerhört vänliga, hjälpsamma och gästfria mot besökare från västerlandet och det är mötena med dem som man kanske kommer att minnas bäst från resan.

Under min nästan fyra veckor långa rundresa i Iran fick jag enbart positiva upplevelser och erfarenheter, med undantag av ett tillfälle, som motsade den bild av landet och dess befolkning som medier skapat. Jag besökte städer som Teheran, Esfahan, Shiraz, Yazd, Nain, Badrood och Irans  näst heligaste stad Qom. Resan innehöll även några fina bergsvandringar utanför den lilla staden Natanz och runt den otroligt vackra bergsbyn Abyaneh, möten med nomader, besök på historiska platser som Persepolis och Pasargadae och en kopp te tillsammans med mullor i Khomeinis hus i den heliga staden Qom. Är du intresserad av att besöka Iran? Tveka inte att åka dit!

Läs mer om denna resa under Resfakta.

Irans historia i korthet

Före Kristi födelse

Redan för flera hundratusen år sedan bodde människans tidiga släktingar i grottor i det område som idag kallas för Iran. 8 000 år före Kristi födelse levde jordbrukare och boskapsskötare på Zagrosbergens sluttningar. I låglandet i västra Iran växte en stadscivilisation fram, som vid 3 000-talet före Kristus var en centraliserad stat, det elamitiska riket, med ett eget skriftspråk.

Sedan dess har många stora välden uppstått och fallit i området. Olika härskare, folk, kulturer och religioner har påverkat landet. Samtidigt har Iran, eller Persien som landet hette fram till 1935, utövat ett stort inflytande över sin omgivning.

Persien framträdde första gången som självständigt rike på 500-talet före Kristus. Det akemenidiska riket utvidgades snabbt under kungarna Kyros och Dareios. När riket var som störst på 400-talet före Kristus sträckte det sig från Egypten till Indien. Hundra år senare besegrades akemeniderna av Makedoniens kung Alexander den Store.

Efter Kristus födelse fram till 1800-talet

På 200-talet efter Kristus återuppstod Persien som självständig stat, det sasinidiska riket, som varade i mer än fyra hundra år. Det kom emellertid att försvagas av ständiga krig med Rom i väster och centralasiatiska nomadfolk i öster.

I mitten av 600-talet erövrades sasiniderväldet av araberna. Islam ersatte zoroastrismen, elddyrkan, som officiell religion, och Persien underställdes det arabiska kalifatet.

Efter att kalifatet försvagats i slutet av 900-talet följde perioder av turkiskt och mongoliskt herravälde.

År 1500 grundade Ismael, en ledare för en shiitisk dervischorden, det safavidiska väldet och shia blev statsreligion. Kring år 1600 nådde det safavidiska väldet en storhet som Persien inte upplevt sedan dess.

I början av 1700-talet ockuperades delar av Persien, bland annat av turkarna. Perserna lyckades dock under senare delen av århundradet att bekämpa dem och till och med inleda erövringar av bland annat Indien. År 1796 utropade sig ledaren för den turkmeniska qajarstammen till shah, det vill säga kung.

De efterföljande shaherna var korrumperade och älskade lyxliv vilket ledde till försummelse av landets skötsel och armé. Därmed ökade intresset för europeiska stormakter att angripa Persien. Ryssland och Storbritannien lade sig i landets inre angelägenheter och Ryssland erövrade även delar av landet.

Några viktiga årtal i Irans moderna historia

 
Årtal

 

Händelse
1906 Vanstyret av landet ledde till revolution. Shahen tvingades gå med på en ny grundlag som gav den lagstiftande makten till ett parlament, majlis
1908 Upplöstes parlamentet av den regerande shahen, Muhammad Ali. Inbördeskrig bröt ut
1908 Shah Muhammad Ali avsattes och efterträddes av sin minderåriga son
1914 - 1918 Persien försökte hålla sig utanför första världskriget genom att förklara sig neutralt, men ockuperades ändå av ryska, turkiska och brittiska styrkor som utkämpade strider på persisk mark. När kriget led mot sitt slut hade britterna större inflytande i Persien än ryssarna
1921 Tog militären Reza Khan makten genom en statskupp
1925  Reza Khan blir shah under namnet Reza Shah Pahlavi. Persien började minska det utländska inflytandet under hans ledning och ett antal företag nationaliserades. Sovjetunionen gick med på att avsäga sig alla privilegier som Tsar-Ryssland hade tilltvingat sig i utbyte mot rätten att skicka trupper till Persien, om Sovjetunionens säkerhet hotades från detta håll
1933 Genom ett nytt avtal med det brittiska oljebolaget Anglo-Persian, senare Anglo-Iranian, som hade monopol på oljeutvinningen i Persien, fick den persiska staten något bättre villkor än tidigare
1935 Som ett steg i moderniseringen bytte landet namn internationellt från Persien till Iran, som det hette på persiska
1936 Förbjöds kvinnor att bära slöja, ett förbud många iranier ansåg vara kränkande och efter bara några år upphävdes förbudet
1941 När andra världskriget bröt ut förklarade sig Iran neutralt. Men man hade nära kontakter med Tyskland, som var landets största handelspartner. Av den anledningen ockuperade Storbritannien och Sovjetunionen landet och regenten Reza Shah tvingades abdikera till förmån för sin son, Mohammad Reza
1946 I mars lämnade de brittiska trupperna Iran och Sovjetunionen drog sig tillbaka ett par månader senare efter påtryckningar från FN
1947 Slöts ett fördrag mellan Iran och USA om militärt bistånd
1951 Efter oroligheter i landet tvingades shah Mohammad Reza Pahlavi att utnämna Mohammad Mossadeq till premiärminister. Mossadeq backades upp av det kommunistiska Tudeh-partiet och hade brett stöd hos folket. Han bröt 1933 års avtal med det brittiska oljebolaget Anglo-Iranian och förstatligade bolagets oljetillgångar och anläggningar. Anglo-Iranian svarade med att organisera en internationell bojkott av iransk olja. De diplomatiska förbindelserna mellan Storbritannien och Iran bröts. USA försökte medla men misslyckades
1953 Avsattes Mosaddeq av shahtrogna militärer som fick hjälp av CIA, den amerikanska underrättelsetjänsten. Oljekrisen löstes genom ett avtal som gav den iranska staten och ett brittiskt-amerikanskt konsortium hälften var av oljeinkomsterna

Efter Mosaddeqs fall hamnade den politiska makten åter hos shahen och den jordägande överklassen. Med hjälp av armén och den hemliga polisen, SAVAK, kuvades Tudeh-partiet. Shahen skaffade sig gradvis diktatorisk makt

1955 Undertecknade Iran Bagdadpakten, en försvarsallians mellan Irak, Turkiet, Pakistan, Storbritannien och USA, som associerad medlem
1959 Inledde Iran ett militärt och ekonomiskt samarbete med USA, som bidrog till en omfattande militär upprustning.
1962 För att förbättra relationerna med Sovjetunionen förband sig därför Iran att inte upplåta sitt område för utländska militärbaser

Lanserade shahen ett stort reformationsprogram, "Den vita revolutionen". De viktigaste inslagen var en jordreform och en kampanj för att lära befolkningen läsa och skriva. Kvinnor fick ökade rättligheter, bland annat rösträtt. Jordreformen ledde till att shahen förlorade stödet från den jordägande överklassen. De religiösa ledarna skapade motstånd mot honom för hans kontakter med USA och hans strävan efter att modernisera landet efter västerländsk förebild

1963 När reformprogrammet godkändes av parlamentet utlöste det ett kort, men blodigt uppror lett av shi'itiska skriftlärda. En av dessa var ayatolla Ruhollah Khomeini. Han greps tillsammans med flera andra och förvisades ur landet
1965 - 1977 Under dessa år upplevde Iran en stabil period med god ekonomisk tillväxt
1973 - 1974  Under dessa år ökade oljeinkomsterna markant och den ekonomiska tillväxten var mycket hög. Oljeinkomsterna använde shahen bland annat till industrisatsningar och vapenköp. Det var brist på arbetskraft men tillväxten kom bara ett fåtal till nytta. Mycket pengar användes till import för de rika

Moskéerna blev naturliga samlingspunkter för oppositionen, som förföljdes med allt brutalare metoder. Det stigande missnöjet ledde vid några tillfällen till demonstrationer, strejker och upplopp

1975 Reagerade shahen med att upplösa de politiska partierna och införa enpartistyre. Protesterna utvecklades dock till en landsomfattande revolutionär rörelse
1978 På hösten infördes undantagstillstånd, och en militärregering tillsattes
1979 I januari lämnade den sjuklige shahen Iran "på obestämd tid"

Ayatolla Khomeini hade från sin exil i Irak, och senare i Paris, blivit en samlande symbol för både den religiösa och den politiska oppositionen. Den 1 februari, kort efter shahens flykt, återvände Khomeini till Teheran, där han hälsades av jublande folkmassor. Drygt en vecka senare förklarade sig militären neutral i konflikten mellan shahens anhängare och Khomeini och vägen låg därmed öppen för den islamiska revolutionen

Efter en folkomröstning i april utropades Iran till en islamisk republik. Khomeini hade tillsatt en provisorisk regering och en premiärminister, den liberale Mehdi Bazargan, men i praktiken styrdes landet av ett särskilt revolutionsråd, som bildats av Khomeini. De som hade arbetat åt den störtade härskaren fängslades snabbt. Många avrättades efter summariska rättegångar. Shahens bundsförvant USA, "den stora Satan", blev föremål för hatisk propaganda.

I november stormades den amerikanska ambassaden och personalen på 63 personer togs som gisslan. Först 14 månader senare, efter intensiv diplomatisk aktivitet, kunde de sista 52 amerikanerna i gisslan släppas

1980 Situationen efter Khomeinis maktövertagande utlöste stor oro också bland kurderna, som tog till vapen och krävde självstyre. I oljeprovinsen Khuzestan uppstod en gerillarörelse bland den arabiska befolkningen, understödd av Irak. Gränsintermezzon med irakierna förekom allt oftare. Samtidigt var den iranska krigsmakten i förfall, eftersom den genomgått blodiga utrensningar av officerare som tjänat shahen

I omvärldens ögon var situationen i Iran mycket instabil. Många trodde att den islamiska republiken var nära ett sammanbrott. En av dem var Iraks diktator Saddam Hussein, som i september gick till anfall norr om gränsfloden Shatt al-Arab. En av orsakerna till angreppet var en rädsla i Irak för att Iran försökte sprida revolutionen till den shiamuslimska befolkningen i Irak

Det irakiska angreppet skapade en starkare folklig uppslutning kring den islamiska republiken dock började ledande politiker kritisera många inslag i revolutionen, bland annat de fortsatta avrättningarna av oppositionella. Någon politisk försoning var det inte tal om, mullorna fortsatte att kräva underkastelse under Islamiska republikanska partiet, IRP  

1981 Avsattes president Abul-Hasan Bani-Sadr, som hade stått Khomeini nära men nu ansågs ha för många anhängare utanför mullornas kontroll vilket utlöste våldsamma protester

Under flera bombattentat på sommaren och hösten dödades nära 200 människor, bland dessa IRP-ledaren ayatolla Beheshti, den nye presidenten Mohammad Ali Rajai och premiärministern Mohammad Javar Bahonar. Attentaten ledde dock inte till någon allmän resning utan regimens förföljelser blev allt hårdare, vilket slutligen knäckte den muslimska vänsterrörelsen. Bani-Sadr och MKO-ledaren Masoud Rajavi flydde till Frankrike. Under första hälften av 1980-talet beräknas cirka 10 000 MKO-medlemmar och andra oppositionella ha avrättats

1983 De enda politiska organisationer som ännu låg utanför de religiösa ledarnas kontroll var Tudeh-partiet och de kurdiska rörelserna. Trots att Tudeh stött IRP:s politik utan förbehåll inleddes en skoningslös förföljelse av partiet. I norra Iran genomförde krigsmakten och revolutionsgardet en offensiv som drev den kurdiska gerillan upp i bergen. Samtidigt gav regimen stöd åt kurder som kämpade för självstyre i Irak
1985 Regimen förbjöd politiska partier
1988 Under våren drabbades Iran av en serie bakslag i kriget mot Irak och intresset för att fortsätta det avtog snabbt. Den gamle ledaren Khomeini blev allt svagare, och en politisk strid om hans efterträdare tog fart. Dessutom hade stormakterna hotat med vapenembargo, samma stormakter som under kriget hade försett såväl Iran som Irak med vapen! I juli överraskade Iran omvärlden genom att villkorslöst acceptera FN:s resolution 598 vilket man vägrat göra tidigare. Vapenvilan övervakades av FN. Över en miljon människor beräknades ha dödats eller skadats i kriget, de flesta iranier
1989 I februari utfärdade ayatolla Khomeini en fatwa, ett religiöst påbud, som dömde den brittiske författaren Salman Rushdie till döden för dennes påstått hädiska bo i boken Satansverserna

I juni avled ayatolla Khomeini. Någon naturlig efterträdare fanns inte. Khomeinis död ledde dock inte till någon öppen maktkamp. Irans nye andlige ledare blev den tidigare presidenten Ali Khamenei. Presidentposten övertogs av parlamentets talman Ali Akbar Hashemi Rafsanjani

1990 Fredsförhandlingarna med Irak hade gått trögt men i augusti, i samband med invasionen av Kuwait, accepterade Iraks diktator Saddam Hussein alla Irans krav i dessa och ville ha en formell fred

Iran förhöll sig neutralt i Kuwaitkriget, men fördömde såväl Iraks invasion som den senare FN-interventionen. Kuwaitkriget påverkade Iran i stor omfattning. Över en miljon irakiska kurder och cirka 65 000 irakiska shiamuslimer flydde till Iran

1992 Vid valen till parlamentet, majlis, fick de konservativa majoritet och de flesta reformerna som sattes igång av Rafsanjani urvattnades eller stoppades, antingen av parlamentet eller väktarrådet, de tolv jurister och skriftlärda som granskar alla nya lagförslag
1997 Presidentvalet i maj blev en mycket stor seger för Mohammad Khatami. Valet visade att de flesta iranier önskade mer långtgående reformer. Khatami lovade att arbeta för ökad demokrati, att minska arbetslösheten och inflationen. Men även han kom att möta hårt motstånd från de ortodoxa grupperna
1998 Landets icke-demokratiska institutioner, styrda av de ortodoxa, skärpte förtrycket av reformanhängarna och fyra regimkritiker mördades på hösten och fler överfall var planerade i vad som kallades "seriemorden". Agenter inom säkerhetstjänsten utpekades som skyldiga
1999 De konservativa i parlamentet drev på sommaren igenom en lag för att stoppa den allt mer frispråkiga press som hade vuxit fram. Bland annat förbjöds den äldsta oppositionstidningen, Salam, vilket ledde till studentprotester i Teheran. Regimens svarade genom att den militanta rörelsen Ansar-e Hizbollah med polisens hjälp bröt sig in in i universitetets studentbostäder. Flera hundra studenter misshandlades, av vilka två avled, och ett par hundra greps av polisen. Händelsen ledde till stora demonstrationer runt om i landet. Ayatolla Khamenei fördömde angreppet på studenterna och två höga polisbefäl avskedades. I september dömdes fyra studenter till döden för sin roll vid demonstrationerna, vilket senare omvandlades till 15 års fängelse
2000 Flera reformvänliga tidningar förbjöds inför parlamentsvalet i februari. Den förre inrikesministern Abdullah Nouri var redaktör för en tidning, och han anklagades för antiislamsk propaganda och fick ett femårigt fängelsestraff. Även Väktarrådet motarbetade reformisterna genom att före valet underkänna cirka 400 kandidater som ansågs "illojala mot islam" och landets författning. Reformvännerna fick ändå en majoritet med närmare 200 platser i parlamentet
2001 Trots de ständiga trakasserierna mot de reformvänliga i regeringen bestämde sig president Khatami ändå att ställa upp för omval i juni. De ortodoxa var splittrade med hela nio motkandidater, och Khatami segrade med 77 % av rösterna

 

2002 Efter den största politiska rättegången sedan 1979 dömde Teherans revolutionsdomstol på sommaren 33 medlemmar i det reformsinnade partiet Iranska frihetsrörelsen till fängelse i upp till tio år. Partiet hade olagligförklarats ett år tidigare, och medlemmarna dömdes för omstörtande verksamhet. Iranska frihetsrörelsen under ledning av premiärminister Mehdi Bazargan dominerade i den första regeringen efter revolutionen 1979 och bland de dömda var en tidigare minister och en borgmästare i Teheran.
Missnöjet med att reformerna uteblivit växte, och demonstrerande studenter krävde i flera städer att presidenten skulle bryta det politiska dödläget. Häftiga sammandrabbningar med säkerhetsstyrkor förekom

På sensommaren lade president Khatami fram ett par lagförslag som skulle stärka presidentens makt. Han förklarade att han inte kunde utöva sitt ämbete och hotade att avgå om förslagen inte gick igenom. Khatami ville dels kunna förhindra politiskt motiverade rättegångar och stängningar av tidningar, dels frånta Väktarrådet rätten att avgöra vilka kandidater som får delta i allmänna val

I november dömdes historieprofessorn Hashem Aghajari till döden för hädelse sedan han i ett tal hade ifrågasatt det religiösa styret. Domen väckte upprörda känslor och tusentals studenter runtom i landet protesterade. Ayatollah Ali Khamenei beordrade att dödsdomen skulle omprövas, men demonstrationerna mot väktarrådet och för större yttrandefrihet fortsatte. Mot Aghajaris vilja överklagade hans försvarsadvokat domen och Högsta domstolen gav order om en ny rättegång och sommaren 2004 dömdes Aghajari till fem års fängelse för sina uttalanden

2003 På våren antog parlamentet båda förslagen som president Khatami lagt fram föregående år, men de stoppades av Väktarrådet

Ännu en våg av studentdemonstrationer, riktade både mot de ortodoxa och Khatamiregeringen, ägde rum främst i Teheran i juni och juli

2004 Precis som vid förra parlamentsvalet underkände Väktarrådet "olämpliga" kandidater inför valet i februari. I parlamentsvalet förlorade Khatamis anhängare majoriteten i parlamentet
2005 Inför presidentvalet i juni hade över 1 000 kandidater registrerat sig, men efter Väktarrådets sedvanliga granskning återstod bara sex

Den andra valomgången som vanns av Ahmadinejad blev en oväntad seger för landets mest renlärigt religiösa krafter. I sin regering hade Ahmadinejad samlat flera tidigare medlemmar av Revolutionsgardet och underrättelsetjänsten. Några av dem har beskyllts för brott mot mänskliga rättigheter. Klimatet försämrades snart för kulturarbetare och andra oppositionella

Genom en rad provocerande uttalanden från oktober till december fick Mahmud Ahmadinejad en framträdande men kritiserad plats i internationell politik

2005 - 2006 Under dessa år förekom oroligheter bland landets minoriteter. Regimen anklagade USA för att försöka underblåsa etnisk separatism i flera områden
2006 Efter ett år vid makten visade Ahmadinejad tecken på missnöje med uteblivna framsteg, särskilt inom ekonomin. Flera höga tjänstemän och två ministrar avgick eller avskedades under hösten
2007 Angreppen på alla tendenser till opposition skärptes i november, även mot kritiker på högsta nivå. I ett tal fördömde presidenten dem som försöker få regimen att ändra den kompromisslösa linjen i kärnenergiprogrammet
2008 Inför parlamentsvalet valet den 14 mars hade över 7 000 kandidater registrerat sig för att tävla om de 290 platserna, men Väktarrådet meddelade redan i slutet av januari att 2 200 av dem, bland annat en sonson till ayatolla Khomeiny, hade underkänts av inrikesministeriet. Redan i första valomgången stod det klart att de konservativa Ahmadinejad-anhängarna blev den största gruppen i parlamentet
2009 Det mäktiga Väktarrådet meddelade i maj att fyra kandidater godkänts inför presidentvalet den 12 juni. Förutom den sittande presidenten Mahmoud Ahmadinejad var det förre chefen för revolutionsgardet Mohsen Rezai och de båda reforminriktade politikerna Mir Hossein Moussavi och Mehdi Karroubi

Mousavi såg ut att ha medvind i sin kampanj. Tiotusentals människor samlades på valmötena, Mousavis anhängare drog genom Teherans gator på kvällarna med gröna fanor, och i en inofficiell opinionsundersökning ledde han med 54 procent över Ahmadinejad som fick 39 procent. När rösterna i valet hade räknats utropades president Ahmadinejad till segrare med över 62 % mot Mousavis dryga 33 %. Resultatet mottogs med misstro och ilska bland Mousavis anhängare som gick ut på gatorna i protest. Våldsamma upplopp bröt ut och stenkastning möttes med tårgas och varningsskott av kravallpolis

Mousavis anhängare utlyste en landsomfattande protestdemonstration mot valresultatet, men aktionen förbjöds av regimen. Trots demonstrationsförbudet fyllde människor Teherans centrum i de största protesterna sedan den iranska revolutionen 1979. Enligt vissa uppgifter räknades deltagarna i miljontal. Flera civila dödades i sammanstötningar mellan militären och demonstranter, och många ledande reformister greps

När pressen på regimen ökade meddelade det mäktiga Väktarrådet att man var beredd räkna om rösterna i omstridda valkretsar. Irans andlige ledare ayatolla Ali Khamenei liksom Väktarrådet förklarade att valet gått hederligt till. Khamenei gav sitt stöd till Ahmadinejad, och efter omräkning av cirka en tiondel av rösterna bekräftade Väktarrådet hans seger. Rådets talesman förklarade ärendet avslutat och sade att rättsliga åtgärder skulle vidtas mot dem som fortsatte sprida "rykten om valfusk"

Demonstrationer och kravaller avlöste varandra efter valet och vid en sorgehögtid i slutet av juli drabbade åter tusentals demonstranter i Teheran samman med kravallpolis

I början av augusti inleddes en rättegång mot ett hundratal gripna regimkritiker som åtalades för uppvigling i samband med protesterna mot presidentvalet. En av de ledande reformanhängarna som åtalats, förre vicepresidenten Mohammad Ali Abtahi, gjorde avbön inför rätten. Han tog avstånd från protesterna och sade att anklagelserna om valfusk var lögn

Vid en ceremoni i början av augusti godkände landets högste ledare ayatolla Khamenei officiellt Mahmoud Ahmadinejad som Irans president för en andra mandatperiod. Oppositionsledarna deltog inte i ceremonin. I slutet av augusti presenterade Ahmadinejad sitt förslag till regering. För första gången sedan revolutionen 1979 omfattade listan även kvinnliga kandidater. Den konservativa Marzieh Vahid Dastjerdi blev ny hälsominister och därmed den första kvinnliga ministern i den islamiska republiken

På 30-årsdagen av ockupationen av USA:s ambassad i Teheran i början av november genomfördes förbjudna regimkritiska protester, som slogs ner av polis med tårgas och batonger

I november rapporterade statliga medier att fem personer dittills dömts till döden och 81 dömts till fängelsestraff, som längst 15 år, efter protesterna mot resultatet av presidentvalet i juni. Av de tusentals som greps hade de flesta släppts men mer än hundra anklagades för att ha uppviglat till protesterna

Studenternas dag i början av december blev till en våldsam sammandrabbning mellan tusentals demonstranter och tiotusentals kravallpoliser, som bland annat spärrade av ingången till universitetet i Teheran och använde elbatonger och stora mängder tårgas. Även i universitetsstäder som Kerman, Mashdad och Isfahan förekom demonstrationer

Den regimkritiske storayatollan Ali Montazeri avled i december. Hans begravning beskrevs som en stor manifestation mot det iranska styret. Hundratusentals människor uppgavs ha deltagit i högtiden i staden Qom, som stängdes av för utländska medier

Omfattande protester mot regimen hölls i Teheran i samband med den shiamuslimska högtiden ashura och polisen mötte demonstranterna med varningsskott och tårgas. Dagen efter fortsatte protesterna i Teheran och på olika håll i landet, och flera dödsoffer krävdes i de värsta sammandrabbningarna mellan säkerhetsstyrkor och regimkritiska demonstranter sedan sommaren

2010 I början av januari svartlistade regimen 60 organisationer som ansågs delta i en sammansvärjning och iranier förbjöds att ha kontakt med dem. Det rörde sig bland annat om människorättsgrupper, oppositionella iranska internetsiter och utländska medier

I slutet av januari avrättades två män som dömts till döden i samband med protesterna mot regimen efter det omstridda presidentvalet föregående år

I april förbjöds den reformvänliga dagstidningen Bahar med anklagelser bland annat om att ha publicerat falska artiklar om presidentvalet i juni 2009

Till överst på sidan

Geografi och Klimat

Irans yta uppgår till 1 648 888 kvadratkilometer vilket motsvarar tre och en halv gånger Sveriges yta.

I öster gränsar Iran till Pakistan och Afghanistan, i norr till Turkmenistan, Kaspiska Havet och Azerbadzjan , i väster till Turkiet och Irak, och i söder till Persiska Viken och Arabiska Havet.

Höga berg och stora ökenområden gör delar av landet svårtillgängliga.

Centrala Iran består av en högplatå och här finns stora saltträsk och stenöken. Platån omges av bergskedjor. Den största är Zagros, som sträcker sig från landets nordvästra hörn mot sydost längs hela kusten mot Persiska viken. Zagros har bergstoppar på över 4 000 meter. Den smalare, men lika höga, Elburz-kedjan börjar i samma hörn, men följer Kaspiska Havets kust för att i nordöst övergå i Kopet Dag-bergen, som bildar gräns mot Turkmenistan.

Teheran är landets huvudstad med mer än 7 miljoner invånare. Andra större städer är Mashad (1.9 miljoner), Esfahan (1.3 miljoner), Tabriz (1.2 miljoner) och Shiraz (1.0 miljon). Landets högsta berg heter Damavand, 5 671 meter. Totalt har landet cirka 69 000 000 invånare.

Klimatet varierar mellan extrem värme och kyla. På somrarna kan det bli upp mot plus 50 grader i inlandet och på vintrarna blir det ned mot 20 minusgrader i bergstrakterna.

Det faller mindre än 300 millimeter regn och snö årligen i genomsnitt i Iran. I de nordvästra gränsområdena och vid Kaspiska Havet faller dock upp mot 2 000 millimeter.

Medeltemperaturen i Teheran är i juli +29 grader Celcius och i januari +3 grader.

Iran är ett av världens mest jordbävningsdrabbade områden.

För mer information se Landsfakta.

Till överst på sidan

Befolkning, språk och sociala förhållanden

Största delen av Irans befolkning bor i landets norra och västra delar. Sedan 1960-talet pågår en stor inflyttning till städerna. Irans befolkning är ung, ungefär hälften av den är under tjugo år.

Drygt hälften av landets invånare är Perser, som historiskt sett har varit den tongivande delen av befolkningen. Andra större folkgrupper är Azerbadzjaner och Kurder. Övriga folkgrupper i Iran är Balucher, Turkmener, Araber och Lurer.

All undervisning i skolorna sker på persiska, som är landets officiella språk. Persiska är det största av de indoiranska språken, som är en gren av det indoeuropeiska språkträdet. Dit hör även kurdiska, baluchiska och luriska. Azerbadjzanerna och turkmenerna talar varianter av turkiska. Arabiska talas av invånarna i Khuzestan. Persiskan skrivs med arabiska bokstäver.

Iran är en av världens största flyktingmottagare och de flesta flyktingarna kommer från Afghanistan. 1998 fanns 1.6 miljoner afghanska flyktingar i Iran. Under USA:s bombkrig mot Afghanistan år 2001 ökade antalet afghanska flyktingar till 2.4 miljoner. Afghanerna har av många iranier fått skulden för landets ekonomiska problem och för den höga arbetslösheten samt blivit beskyllda för inblandning i narkotikahandel.

Av tradition är iranierna mycket klassmedvetna. I samband med revolutionen 1979 förändrades överklassens sammansättning delvis; en ny grupp i överklassen blev de högsta bland de skriftlärda medan många från överklassen under shahperioden och den välutbildade medelklassen, lämnade landet.

På landsbygden är fattigdomen stor medan människorna i städerna har en betydligt bättre levnadsstandard. Inom islam är det viktigt att hjälpa de fattiga, och det finns ett fungerande socialt skyddsnät i Iran. Basvaror är subventionerade och de fattigaste erbjuds billigt boende. Det finns också en lång rad välgörenhetsstiftelser som hjälper de fattiga.

Enligt författningen är regeringen skyldig att se till att alla medborgare är sjuk-, arbetslöshets- och pensionsförsäkrade. Hur starkt detta sociala skyddsnät är varierar beroende på anställningsform. Offentliganställda har t ex rätt till sjuk- och föräldrapenning och arbetsskadeförsäkring medan många privatanställda saknar dessa förmåner.

Alla invånare i landet har rätt till en grundläggande hälsovård, men kvaliteten på den varierar. För att förbättra sjukvården på landsbygden tvingas nyutexaminerade läkare att arbeta där under några år. Spädbarnsdödligheten har minskat och i stort sett alla barn vaccineras. På landsbygden förekommer hälsoproblem som undernäring, vilket främst beror på bristande sanitära förhållanden, näringsfattig kost och brist på rent dricksvatten.

Generellt sett har iranierna fått det sämre ställt vilket visar sig i, bland annat, i matvanorna. Idag äter iranier i genomsnitt en tredjedel mindre kött än i mitten av 1990-talet. Även konsumtionen av ris och bröd har minskat.

Iran är ett utpräglat manssamhälle där kvinnan är underordnad mannen. Hon har inte samma juridiska rättigheter som mannen och hon anses inte vara lika mycket värd. För att söka pass måste en kvinna ha tillstånd från sin far, make eller annan släkting. Unga ogifta flickor kan tvingas genomgå undersökning för att fastställa om de är oskulder. Abort tillåts bara om moderns liv är i fara eller fostret är missbildat.

Män som vill skilja sig behöver inte ange några skäl. Kvinnor har numera rätt att skilja sig om mannen är alkoholist eller missbrukar narkotika. Kvinnan har vårdnaden om sina barn upp till sju års ålder, sedan övergår vårdnaden till fadern. Så kallade hedersmord förekommer, särskilt bland nomaderna. Men brotten är inte accepterade av samhället och ses som brott mot islam.

Den så kallade moralpolisen håller ständigt hård kontroll på folket.

Drogmissbruk är ett stort problem i Iran.

Utbildning

De iranska barnen börjar skolan vid sex års ålder och skolplikten är fem år. Cirka 85 % av alla barn går i den obligatoriska grundskolan. Efter denna kan de läsa vidare på gymnasium eller högstadium. Religionen präglar undervisningen och pojkar och flickor går i skilda klasser.

Det finns över hundra universitet och högskolor i landet, varav 16 i huvudstaden.
Utbildningssystemet brottas med stora problem som brist på utbildade lärare och överfulla klasser. Rika iranier skickar gärna sina barn för att studera vid utländska universitet och högskolor.

Religion

Majoriteten av Irans befolkning är muslimer och de allra flesta tillhör shiitiska inriktningen inom islam.

Shia har varit statsreligion sedan 1500-talet. Inriktningen uppstod redan på 600-talet efter en tvist om vem som var den rättmätige efterträdaren till profeten Muhammed. Majoriteten ansåg att Muhammeds efterträdare borde komma från hans egen familj och valde hans svärson och kusin, kalifen Ali. De kallade sig Shiat Ali, Alis anhängare. Shiamuslimerna kallade tidigt sin religiöse ledare för imam istället för kalif, som sunnimuslimerna sade. Imamen anses kunna uttolka Muhammed dolda budskap och har en särskild rättslig ställning. Tolvsekten kallas den gren av shia som iranierna bekänner sig till. Den erkänner tolv imamer från och med kalifen Ali.

Efter den islamska revolutionen 1979 har religionen dominerat samhället. 1983 infördes rättsskipning enligt religionens lagar, sharia, vilket innebär att tjuvar riskerar att få en hand avhuggen och att äktenskapsbryterskor stenas till döds.

En liten grupp av Irans befolkning är anhängare av den tidigare statsreligionen zoroastrismen, elddyrkan, som grundades av profeten Zarathustra på 500-talet före Kristus.

Till överst på sidan

Flora och Fauna

I Iran har man registrerat ett 160-tal olika djurarter, varav en femtedel är endemiska. Flertalet av de större däggdjuren, varg, schakal, vildsvin, svartbjörn hyena och lodjur, återfinns i de skogslandet i Mazandaran-provinsen. I öken och bergstrakter finns däggdjur som mungo, den persiska gazellen, piggsvin, grävling, den iranska vildåsnan och ett par hjortarter. Flera av Irans djurarter är utrotningshotade, till exempel den asiatiska geparden. Den lever i Dasht-e Kavir, en av Irans ökenområden och tros vara de sista exemplaren av den asiatiska geparden.

Fågellivet är rikt och mer än 500 arter, både inhemska såväl som migrerande, har registrerats. Några av de vanligaste fågelarterna är skata, biätare och kråka. En örnart som återfinns vid Kaspiska Havet hör till de mindre vanliga fågelarterna i landet.

Persiska viken har ett rikt marint liv med flera arter tropiska fiskar, svärdfisk, sköldpaddor och hajar. I Kaspiska havet finns, bland annat, lax, stör och en endemisk sälart.

Trots att stora delar av Iran består av ökenområde och uppodlade arealer hittar man mer än 8 200 olika växtarter, varav 2 500 är endemiska. Alboraz-bergens norra sluttningar är täckta av tät skog och utgör Irans största bevuxna område. Här återfinns samma arter av träd som även går att hitta i flera av Europas länder; ek, lönn, tall och alm. 

Min resa i Iran bjöd inte på några större naturupplevelser, med undantag av de gånger jag vandrade i bergstrakter, utan blev mera en resa som gick i kulturens och historiens tecken. Det var en intressant resa som bjöd olika upplevelser och många möten med människor, men jag saknar dock de stora naturupplevelserna. Om jag någon gång återvänder till Iran, skulle jag även åka till Kaspiska Havet och till flera bergsområden för att få en mera komplett bild av landet.

Trots detta var besöket i Iran en intressant resa med många fina reseupplevelser och jag kommer att minnas resan i Iran med enbart positiva tankar.

 

Vy över bergsbyn
Abyaneh

Hus i bergsbyn
Abyaneh

Kvinnor i traditionell klädsel.
Abyaneh

Religiös högtid.
Badrood

Religiös högtid.
Badrood

Religiös högtid.
Badrood

Nomadläger.
Firuz Abad

Ung nomadisk fåraherde.
Firuz Abad

Slaktat får.
Firuz Abad

Tygkonstnär.
Esfahan

Imamtorget.
Esfahan

Jameh moskén.
Esfahan

Si-o-Seh bron.
Esfahan

Vävande nomadkvinnor.
Nasr Abad

Brunnshus.
Nain

Moské.
Natanz

Vandringsmiljö.
Natanz

Persisk flicka.
Pasargadae

Cyrus gravmonument.
Pasargadae

 

Väggmålning.
Shiraz

Nationernas port.
Persepolis

Gripstaty.
Persepolis

Väggrelief.
Persepolis

Väggrelief.
Naqsh-e Rostam

Golestanpalatset.
Teheran

Rester av shahstaty.
Teheran

Fredsmonumentet.
Teheran

Antiamerikansk väggmålning.
Teheran

Väggmålning.
Teheran

Vindtorn.
Yazd

Brödbagare.
Yazd

Kittelmakare.
Yazd

Afghanska flyktingbarn.
Yazd

Vävare.
Yazd

Amir Chakhmaq komplexet.
Yazd

Solnedgång.
Yazd

 

Kvinnor.
Abyaneh

Nyårsfirande.
Teheran

Porslinsmålare.
Yazd

Sockertillverkning.
Teheran

Fårbad.
Feruz Abad

Persisk kvinna.
Shiraz

Klanhövding.
Feruz Abad

Fåraherde.
Abyaneh

Kvinna.
Nain

Nomadflicka.
Esfahan

 

För mer information om Iran: Dagens väder i Iran
Fakta World Factbook UD:s rekommendationer www.stalvik.se CNN Weather
Tidningar Teheran Times     BBC Weather
Övrigt Lonely Planet Pars Times Net Iran  

Det finns många intressanta, fascinerande och spännande platser på vår jord. Läs om några av dessa på min hemsida. 

Till överst på sidan


Uppdaterad 2012-06-14
www.stalvik.com

4 644 besökare sedan 100111
(21 878 besökare 050420 - 100110)