Ghana - "Guldkusten"

Landsfakta

English version

Ghana - "Guldkusten"  

Allt som glimmar i Ghana är inte guld, även om landet är världens näst största guldproducent. Det som glimmar tydligast för oss besökare är folklivet med de leende och vänliga människorna.

Detta var min andra resa till Afrika söder om Sahara. Den förra resan gick till Liberia över årsskiftet 1970/71. Mycket av det som mötte mig i Ghana kände jag igen från Liberia; kulturer, folkgrupper, miljöerna.

Mitt besök i Ghana, Kofi Annans hemland, blev en resa full med upplevelser av olika slag. Möten med många vänliga människor, besök i national parker, en byvistelse under vilken jag fick pröva på det hårda vardagslivet samt besök i de forna slavforten i Cape Coast och Elmina. Vid kusten mötte jag männen som utmanade havet i sina små fiskebåtar och guldgrävare.

Läs mera om min resa under Resfakta.

Ghanas historia i korthet

Arkeologer har hittat fynd av människor, jägar- och samlarfolk, i det område som idag utgör Ghana som är mellan 100 000 och 200 000 år gamla. På 2000-talet före Kristus ägnade människor sig redan åt boskapsskötsel. Nära Kintampo har man hittat spår efter bebyggelse från denna period. Under 1000-talet f Kr bildades de första större befolkningsgrupperingarna, ibland med upp till 2 000 invånare. Människor kom hit från olika delar av väst Afrika sedan länge, vilket påverkade befolkningsmixen. Kungariken grundades. I norr påverkades utvecklingen av islamska strömningar. Östra delarna av Voltasjön befolkades tidigt. 

År 1415 erövrade portugiser den marockanska hamnstaden Ceuta vilket blev startskottet till den europiska koloniseringen av Afrika, ofta med mycket tragiska följder. År 1471 hade de nått den lilla byn Edina, som idag kallas Elmina. Portugiserna döpte platsen till "Da Costa de el Mina de Ouro", "Kusten med guldgruvorna", och inledde handel med en av de mäktiga hövdingarna, Caramansa. År 1482 byggde portugiserna fortet St Georg på en klippig strand, vilket blev det första av många europeiska fort längs "Guldkusten". Elmina förblev portugisernas centrum under deras 150 år långa guldhandel. De handlade även med elfenben, bomull och djurhudar under denna period. 

De första engelska skeppen nådde Västafrika på 1530-talet och år 1542 lade det första franska skeppet till i Dixcove. Här köpte fransmännen 28 kilo guld. På 1550-talet ökade de europeiska skeppens ankomst. Holländarna var sent ute och attackerade portugiserna vid Elmina år 1596, dock utan större framgång. Deras motsättningar i Europa fördes över till Afrika. År 1612 byggde de dock sitt första fort med material skeppat från hemlandet. Därefter expanderade de kraftigt och år 1637 lyckades de besegrade portugiserna vid Elmina.

Även Sverige och Danmark hade intressen vid Guldkusten under denna period. Svenskarna byggde Fort Carolusburg vid Cape Coast år 1653 och behöll det i elva år. Danskarna byggde ett av de starkaste forten på Guldkusten, Fort Osu, som var i deras ägo mellan åren 1642 till 1850.

Engelsmännen etablerade sig i Västafrika genom att grunda sitt "West Africa Company" år 1618, dock utan större framgång. År 1665 gick engelsmännen till attack på bred front mot holländarna och lyckades överta flera av deras stora fort. Britternas övertag av Cape Coast år 1665 blev en vändpunkt för handeln med guld. I början av 1700-talet hade de gått över till den mera lukrativa handeln med människor. 

Att handla med slavar var inget nytt för Västafrika. Det hade redan de olika stammarna som krigade mot varandra gjort tidigare, dock i liten skala och sporadiskt. Européer övertog denna handel och utvecklade den på ett mycket grymt och hänsynslöst sätt. Detta är en av de svartaste perioderna i den koloniala historien. Slavhandeln pågick mellan åren 1665 till 1807. Under denna period tror man att mellan 12 och 20 miljoner slavar skeppades över Atlanten, till Nord och Syd Amerika. En stor del av dem dog under båttransporterna. Handeln hölls vid liv genom att man bytte vapen mot slavar. I rädsla för att besegras av en bättre utrustad fiende levererade stammarna människor i utbyte mot vapen. Denna hantering kan än idag anas vid besök i forten som användes för denna grymma människohantering. Slavhandeln förbjöds i Danmark år 1804, England 1807, USA 1808. Övriga länder följde efter under de kommande åren. 

Koloniseringen av Guldkusten pågick under åren 1806 till 1902 med olika olika protestaktioner från den lokala befolkningen, som även stred inbördes. Största motståndet mot britterna kom från Ashantifolket. Holländarna drog sig tillbaka från Guldkusten på 1870-talet. Engelsmännen utropade området som en Kronkoloni den 24 juli, 1874. Fransmän och tyskar visade intresse för regionen i slutet av 1800-talet under sin expansion i Västafrika. Det brittiska kolonialstyret som pågick ända fram till 1957 möttes av olika motsättningar och gränsdragningar.

Han bildade ett politiskt parti och fängslades för sina antibrittiska protester. I mars 1952 blev han vald till Guldkustens förste afrikanska premiärminister. Den 6 mars, 1957 blev Guldkusten självständigt och fick namnet Ghana. 

Under Nkrumahs ledning utvecklades landet först positivt. Han lät bygga nya vägar, hamnar och den stora Voltadammen samt förbättrade utbildningssystemet. Däremot eftersatte han den viktiga jordbrukssektorn. Politiskt orienterade han sig mot socialism vilket skapade negativa relationer i Västvärlden. Korruptionen växte i omfattning. Den 24 februari, 1966 tog militären makten under Nkrumahs besök i Hanoi. Han återvände aldrig mer till Ghana utan dog i exil 1972. Militärerna ogiltigförklarade den enpartiförfattning Nkruhma infört. De började åter tillämpa en marknadsanpassad ekonomi och skrev om författningen.

Några viktiga årtal i Ghanas moderna historia

Till överst på sidan

Geografi, Klimat

Storleksmässigt är Ghana ett litet land med en total yta av 238 540 kvadratkilometer, vilket motsvarar lite drygt halva Sveriges yta. Ghana är i stort sett ett väldigt flackt land. De bergskedjor som finns når aldrig höjder över 1 000 meter. Landets huvudstad är Accra med nästan två miljoner invånare. Ghana är uppdelat i tio administrativa regioner. Inom landets gränser finns världens största konstgjorda sjö, Voltasjön, som tillkommit genom uppdämning för produktion av elektricitet.

Klimatet påverkas av närheten till ekvatorn och är helt tropiskt med höga temperaturer och hög luftfuktighet. Temperaturerna är ganska jämna över hela året och håller sig runt plus 30 grader C. Den hetaste perioden infaller under perioden november - januari. Regnperioden infaller mellan april och september, då det kommer stora mängder nederbörd. En mardröm för fotografer är perioden från slutet av november till in i mars då harmattan, den varma och dammiga ökenvinden, sveper in från Sahara. Då begränsas sikten och de klara, fina dagarna är borta. 

Flora och fauna

Största delen av södra Ghana, från kusten till ungefär 250 kilometer norrut, är täckt av regnskog eller uppodlad regnskog. Landets centrala och norra delar utgörs av savannområden, med betydligt mindre växtlighet än i söder. Precis som i andra väst afrikanska länder saknar Ghana större nationalparker med ett stort antal djur, motsvarande de som finns i öst Afrika. Trots detta finns det relativt fina möjligheter att se djur. I Mole finns 90 däggdjursarter. Den stora afrikanska elefanten är det mest spektakulära djuret. Dessutom kan man se olika sorters antiloper, apor, vårtsvin, krokodiler och flodhästar. Här finns även en mindre flock lejon. Fågelskådare och de som är intresserade av fjärilar har mycket att titta på i Ghana.   

Befolkning, språk och sociala förhållanden

Drygt hälften av Ghanas befolkning bor inom den triangel som bildas av städerna Accra och Sekondi-Takoradi vid kusten samt Kumasi 20 mil in i landet, huvudsakligen av klimatskäl. De tre norra regionerna har bara cirka 25 % av befolkningen, trots att ytan utgör mer än 40 % av landets totala yta.

I Ghana finns mellan 50 och 100 folkslag, antalet varierar främst beroende på var gränsen dras mellan språk och dialekter. Många folk och språk går också under flera olika namn. Flertalet folkslag tillhör en av fem huvudgrupper, baserade på språkgemenskap. De största folkgrupperna är Akan, Moshi-Dagomba, Ewe och Ga. Bland muslimer i norra Ghana är hausa ett vanligt umgängesspråk.

Allvarligare etniska konflikter har knappt förekommit även om man har drabbats av våldsutbrott mellan folkgrupper. Det finns däremot en kulturell och ekonomisk skillnad mellan det rikare södra Ghana och den fattigare och mer glesbefolkade norra delen av landet.

Landets officiella språk är engelska som används i det offentliga livet. Engelskan bidrar även till att hålla samman landet.

Det lilla västafrikanska landet Ghana är ett fattigt land där man kan se tecken på förbättringar för befolkningen. Man tror, till exempel, på att Ghana kommer att uppfylla det så kallade milleniummålet, det vill säga att halvera fattigdomen till år 2015. Den beräknade medellivslängden ökar och barnadödligheten minskar. Barnadödligheten beror i huvudsak på sjukdomar som går att förebygga, och på smutsigt vatten. En femtedel av dödsfallen bland barn beror på malaria. År 2005 saknade var fjärde invånare tillgång till rent vatten.

Fattigdomen är störst på landsbygden och på savannregionen i norr släpar den ekonomiska utvecklingen efter. Bara  en fjärdedel av landets befolkning bor i den norra savannregionen men här finns över hälften av landets fattiga.

Trots ökade statsanslag lider hälso- och sjukvården av brist på resurser. En nationell sjukförsäkring skall införas, vilket är nödvändigt då mer än 40 % av befolkningen saknar tillgång till sjukvård.

Aidsepidemin har inte drabbat Ghana i samma omfattning som länder i södra Afrika, och situationen bedöms därför vara under kontroll.

På landsbygden präglas livet av de traditionella religionerna och av hövdingasystemet. Respekten för de äldre och för förfäderna är stor och storfamiljen (klanen) är samhällets bas. Jorden ägs av klanerna och samhället styrs av en hövding. Hövdingskapet går i arv och hövdingfamiljen utgör ett slags överklass.

Könsdiskriminering är förbjuden i Ghana och landet har anslutit sig till FN:s kvinnokonvention, men gamla sedvänjor och sociala mönster gör dock att kvinnor fortfarande är underordnade männen. Kvinnor på landsbygden har ofta inte rätt att äga mark eller ärva tillgångar. Tron på häxor existerar fortfarande på vissa håll i landet och det händer att kvinnor som stämplats som häxor fördrivs från byarna och tvingas leva på särskilda platser där tvångsarbete förekommer.

Sedan 1994 är kvinnlig könsstympning förbjuden. Mellan 10 och 30 procent av kvinnorna tros vara könsstympade, främst i norra Ghana.

Till överst på sidan

Utbildning

Efter att vid självständigheten 1957 ha haft ett av Västafrikas bästa skolsystem försämrades detta från mitten av 1970-talet i samband med landets ekonomiska nedgång.

Skolplikten är elva år och barnen skall börja skolan vid fyra års ålder för att gå två år i förskola. Efter dessa år följer nio års grundskola, uppdelad i två stadier på sex respektive tre år. Grundskolan är formellt sett obligatorisk och avgiftsfri. År 2005 gick dock enbart bara omkring två tredjedelar av barnen i skolan de första sex åren.

I det fyråriga gymnasiet kan eleverna välja studie- eller yrkesförberedande inriktningar. En dryg tredjedel av eleverna gick vidare till de högre stadierna, majoriteten av eleverna är pojkar. 

Engelska ska vara undervisningsspråk från första klass, men inhemska språk används parallellt vid behov de första åren. Undervisning i lokala språk pågår under hela skoltiden.

I Ghana finns sex statliga och ett tiotal privata universitet, även ett drygt femtiotal specialinriktade institutioner för högre utbildning finns också.

Klicka på Landsfakta för mer information.

Resan till Ghana var full av starka möten med vänliga människor. Landets grymma historia fick man inblick igenom besök i slavforten.

Ett stort tack till Jerker Gustavsson, Stockholm som hjälpte mig med film när mina egna rullar tagit slut!

Fyren i 
James Town. 
Accra

Dansare.
Tamale

Pojke med solglasögon.
Tamale

Den gamla mosken. Larabanga

Kvinnor. 
Larabanga

Afrikansk elefant.
Mole 

Afrikanska elefanter.
Mole

Babianhona.
Mole

Tillverkning av palmolja. 
Kakum

Guldgrävare.
Tarkwa

Guldletare.
Agona

Fiskarbarn. 
Busua

Barn i byn
Mzulezu 

Vy över Fortet.
Cape Coast

Kanoner på Fortet.
Cape Coast 

Fiskebåt.
Cape Coast

Hövding med råd. 
Achubunyor

Två av byns barn.
Achubunyor 

Fiskhamnen och Fortet. 
Dixcove

Fiskare.
Sjön Bosumtwi

Leende och vänliga Ghana!