Albanien - "Litet och vackert land"


 

Resfakta

Mer information om Albanien Landsfakta Albanien Fler bilder från Albanien Startsida

Klicka på bilden för större format

Albanien - "Litet och vackert land"

Albanien var det 104:e landet/autonoma området som jag besökte och nu återstår enbart de nya länderna som tidigare ingick i Sovjetunionen för att jag skall ha besökt samtliga av Europas länder.

Albanien, ett av Europas minsta länder, ligger på Balkan och har länge intresserat mig. Jag har medvetet avstått från att resa hit eftersom landet tillhör en region som ofta drabbats av oroligheter. Efter resor till Kroatien, Montenegro, Serbien och Makedonien tyckte jag tiden var mogen att även besöka Albanien för att se vad detta land har ett erbjuda en resenär. Jag blev positivt överraskad av min rundresa i detta lilla bergiga och natursköna land som även har en del kulturella sevärdheter att bjuda på.

Det finns tyvärr inte många guideböcker att välja mellan när man skall planera sin resa i Albanien. Den enda som var någorlunda bra som jag hittade ges ut av ett engelskt förlag men även den är bitvis inaktuell upptäckte jag under resans gång. Information finns även att hitta på nätet. Hyrbil är bra att ha tillgång till eftersom bussförbindelserna till mindre platser är svåra att reda ut för den som inte talar albanska.

Efter att ha studerat guideboken, besökt olika hemsidor med information om Albanien och UNESCO:s hemsida över världsarv bestämde jag mig för följande upplägg; besök i huvudstaden Tirana och i städerna Ebasan, Korca, Gjirokastra, Saranda och Berat samt vid världsarvet Butrint i södra delen av landet. För att komma till dessa städer hyrde jag en bil i Tirana. Städerna Shkodra och Durres besökte jag med hjälp av lokala bussar.

Med detta upplägg kunde jag besöka de flesta av Albaniens sevärda städer och världsarven i Butrint, Gjirokasta och Berat. Bilresan förde mig genom vacker natur och imponerande bergsmassiv. Totalt körde jag 1 140 kilometer på de, ofta mycket dåliga, albanska vägarna. Min resa började och slutade i Tirana.

Läs mera om min resa under länken Resfakta

Albaniens historia i korthet

Albanerna antas härstamma från illyrerna, ett indoeuropeiskt folk som omkring år 1 000 före Kristus (i slutet av bronsåldern), bodde på den västra sidan av Balkanhalvön. Romarna började invadera det vi nu kallar för Albanien under 200-talet före Kristus och hade slutligen besegrat de upproriska illyriska stammarna år 9 efter Kristus. När romarriket delades år 395 kom Albanien att tillhöra det Östromerska riket Bysans.

Turkarna, osmanerna, inledde i slutet av 1300-talet erövringen av Albanien, men den albanske nationalhjälten Georg Kastriota, oftast kallad Skanderbeg, förmådde samla stammarna till enat motstånd. Under ett kvarts sekel lyckades de hålla stånd mot osmanerna. Tio år efter Skanderbegs död år 1468 införlivades Albanien med det osmanska riket och förblev, trots flera uppror, under turkarnas överhöghet fram till år 1912.

Ur kampen för rätten att använda det albanska språket utvecklades under 1800-talets andra hälft en allt starkare albansk nationalism och mer organiserat motstånd. Flera uppror slogs dock ned.

Några viktiga årtal i Albaniens moderna historia

 
Årtal
 
Händelse
1912 Balkanförbundets stater; Serbien, Bulgarien, Grekland och Montenegro, förklarade krig mot det osmanska riket. Flera av dem gjorde i samband med kriget anspråk på albanska områden, vilket bidrog till att muslimska och kristna ledare utropade Albanien som en självständig stat i november
1913 Vid fredssamtalen i London i maj erkändes Albanien som självständigt. Ungefär hälften av den albanska befolkningen hamnade dock i angränsande länder. Serbien fick bland annat provinsen Kosovo, och Grekland fick andra albanska områden.
Som regent över Albanien utsåg stormakterna preussaren prins Wilhelm av Wied. Det folkliga motståndet och första världskrigets utbrott fick honom att lämna landet redan efter ett halvår
1920 Efter första världskriget hotades Albanien av en ny delning, vilket albanerna lyckades avvärja vid fredskonferensen i Paris
1925 Under flera år av inre stridigheter tog Ahmed Zogu, en klanhövding från norra Albanien, makten med hjälp från bland annat Serbien
1928 Utropade sig Ahmed Zogu till kung över Albanien under namnet Zog I. Han ingick en militär och politisk allians med det fascistiska Italien
1939 Italienarna ockuperade Albanien och lät upprätta ett Storalbanien där Kosovo och de albanska delarna av Makedonien ingick. Kungen flydde utomlands med statskassan
1941 Bildades det albanska kommunistpartiet
1943 Under hösten ersattes de italienska ockupationstrupperna av tyska trupper
I juli upprättades en partisanarmé på initiativ av kommunistpartiet. Partisanerna och andra väpnade organisationer med nationalister och rojalister stred inbördes samtidigt som de försökte driva ut ockupationsmakten
1944 Kommunisterna segrade i inbördeskriget. I oktober bildade de en provisorisk regering under ledning av Enver Hoxha. Kort därefter hade partisanerna fördrivit alla utländska trupper
1945 När andra världskriget var över hölls ett val i december som bara kommunister deltog i
1946 Bildades Folkrepubliken Albanien och ett vänskapsavtal med Jugoslavien skrevs under
1947 Den jugoslaviske ledaren Tito planerade en union mellan Jugoslavien och Albanien. Tanken var att Albanien skulle slås samman med Kosovo till Jugoslaviens sjunde delrepublik
1948 När Moskva bröt med den jugoslaviska regeringen skrinlades sammanslagningsplanerna och Albanien blev istället en stark samarbetspartner med Sovjetunionen, som fick bygga en flottbas i staden Durres
1953 Efter den sovjetiske ledaren Josef Stalins död försämrades relationerna med Sovjetunionen och den albanska regeringen började istället närma sig Jugoslavien
1961 Albanien bröt relationerna med Sovjetunionen och etablerade istället kontakt med Kina. Sovjetunionen tvingades lämna basen i Durres och det sovjetiska biståndet ersattes av ett kinesiskt. Detta hämmade landets ekonomi och ledde till krav på förändringar. Regeringschefen Hoxha svarade med en serie utrensningar i ledarskikten
1970-talet Albanien tog avstånd från Kina när Kina upprättade förbindelser med USA samt sökte förbättra relationerna med Jugoslavien
1978 Det kinesiska biståndet upphörde och Albaniens internationella isolering blev i det närmaste total. Albaniens författning förbjöd regeringen att låna pengar utomlands och att ta emot bistånd. Inte heller var det tillåtet för utländska företag att etablera sig i Albanien


Enver Hoxhas regim väckte omvärldens avsky, vilket ytterligare bidrog till Albaniens isolering. Inget östeuropeiskt land gick så långt som Albanien när det gällde att efterlikna Stalins tvångsmetoder och terror. Tusentals "klassfiender" avrättades, fängslades, förvisades inom landet eller internerades i arbetsläger. Samtidigt blev den albanske ledaren föremål för en fanatisk personkult

1985 Avled Enver Hoxha och efterträddes av Ramiz Alia som inledde en försiktig reformpolitik. Albanien förblev dock Europas fattigaste land och albanernas missnöje med regimen ökade
1989 De politiska förändringar som ledde till att kommunistdiktaturerna föll i Östeuropa nådde även Albanien och allt fler albaner försökte lämna landet, samtidigt som kraven på demokrati ökade
1990 I december gav regeringen efter för folkets krav och tillät flerpartisystem
1991 I mars hölls det första demokratiska valet. Kommunisterna fick två tredjedelar av rösterna. Det nyvalda parlamentet erkände rätten till bland annat privat ägande, yttrandefrihet och utvandring. En ny presidentpost infördes och Ramiz Alia utsågs till president

Oroligheterna i landet fortsatte dock. Regeringen tvingades avgå efter några veckor

I juni tillträdde en koalitionsregering där båda de stora partierna ingick. Kommunisterna bytte namn till Albaniens socialistparti (PSSH)

1992 Kollapsade landets ekonomi. Bristen på livsmedel ledde till plundring och hungerkravaller och folk emigrerade i stor omfattning. Regeringen tvingades avgå och nyval utlystes till mars. I detta segrade oppositionen. PDS bildade regering tillsammans med två små partier. President Alia efterträddes av PDS-ledaren Sali Berisha

Berisha-regimen inledde en kampanj för att utplåna kommunismen. Det gamla kommunistpartiets tillgångar konfiskerades och rättegångar inleddes mot flera tidigare kommunistledare

1994 Socialistpartiets ledare Fatos Nano dömdes till tolv års fängelse för missbruk av internationell nödhjälp. Socialistpartiet hävdade att Nano fängslats av politiska skäl
1996 Inför valet trakasserades regeringens politiska motståndare. Lagar infördes för att utestänga befattningshavare från kommunisttiden från offentliga positioner. Många av socialistpartiets politiker drabbades, samtidigt som regeringens sympatisörer skyddades. Ändå var Sali Berisha själv medlem i kommunistpartiet under Hoxha-epoken

Demokratiska partiet vann valet i maj. Flera partier bojkottade valet och protesterade mot valfusk, vilket bekräftades av internationella observatörer. En ny koalitionsregering bildades, dominerad av Demokratiska partiet

Berisha började styra alltmer enväldigt och skaffa sig full kontroll över medierna. Oberoende tidningar och den politiska oppositionen trakasserades ständigt av säkerhetspolisen

1997 Allvarliga protester bröt ut då de så kallade pyramidspelen kollapsade. Pyramidspelen var ett slags investeringsfonder som fungerade ungefär som kedjebrev. Många blev helt utblottade när pyramiderna föll samman. Därefter vidtog protester mot regeringen som spred sig över hela landet och stor laglöshet rådde. Regeringen bad omvärlden om hjälp för att återställa ordningen och tvingades utlysa nyval

I valet i juni fick Socialistpartiet egen majoritet i parlamentet. Till ny president utsågs Socialistpartiets generalsekreterare Rexhep Mejdani. Den nya regeringens främsta uppgift blev att återställa ordningen, samla in alla vapen som fanns i omlopp, ta itu med de många banditgängen och upplösa de rebellråd som styrde flera platser i söder, och lyckades delvis med detta

1998 - 1999 Under oroligheterna i Kosovoprovinsen och NATO:s militära ingripande flydde cirka 450 000 kosovoalbaner till Albanien
2001 Parlamentsvalet i juni genomfördes i stort sett utan det våld och valfusk som påverkat tidigare val. Socialistpartiet säkrade egen majoritet och kunde på nytt bilda regering
2002 I juli återkom Fatos Nano som regeringschef efter att han avgått u
2004 I februari uppmanade Berisha och PDS till regeringskritiska protester i Tirana. Polis sattes in för att hindra tusentals demonstranter från att storma regeringsbyggnader. Senare i månaden demonstrerade 50 000 människor i Tirana och krävde Nanos avgång.
2005 Inför valet i juli deklarerade EU-kommissionen att fria och rättvisa val var en förutsättning för förhandlingar om ett albanskt medlemskap i EU
I slutet av året konstaterade EU att Albanien hade gjort stora framsteg när det gällde ett fungerande rättsväsende och att stärka demokratin och de politiska rättigheterna
2006 Albanien och EU undertecknade ett stabiliserings- och associeringsavtal, som anses vara första formella steget på vägen mot ett medlemskap i unionen
2007 Lokalvalen i februari blev ett svårt nederlag för det regerande PDS. Socialistpartiet vann i alla större städer utom i Shkodra

Först vid fjärde omröstningen, då några socialister bröt sin bojkott mot presidentvalet, utsågs Bamir Topi till president 

2008 I mars inträffade en svår sprängolycka utanför huvudstaden Tirana då ett armélager med ammunition från kommunisttiden skulle förstöras. I explosionen dödades minst 20 människor och flera hundra skadades

I april erbjöds Albanien medlemskap i NATO

2009 I april blev Albanien medlem i NATO-medlem

Vid parlamentsvalet i juni vann åter det regerande PDS med premiärminister Sali Berisha som ledare. Trots en del oroligheter ansåg internationella observatörer att valet var fritt och rättvist, men oppositionen anklagade regeringspartiet för valfusk

I september bildades en koalitionsregering efter utdragna förhandlingar. Socialistpartiet accepterade inte valresultatet och bojkottade arbetet i parlamentet med krav på att rösterna skulle räknas om vilket premiärminister Berisha vägrade

2010 I april demonstrerade tiotusentals människor i Tirana och krävde omräkning av rösterna från valet året föregående år
2011 Konflikten mellan opposition och regering fortsatte, och trappades upp. En stor protest i Tirana i januari urartade i våld och polisingripande och slutade i dödsskjutning av fyra demonstranter och många skadade

I samband med lokalvalet i maj uppstod nya våldsamma protester, och även attentat med skjutvapen och sprängladdningar mot kandidater i valrörelsen. Efter valet genomfördes protester i huvudstaden Tirana, där demonstranterna hotade med revolution

Den förnyade politiska krisen såg ut att förlänga Albaniens väg till EU-medlemskap ytterligare. EU förklarade valsystemet otillfredsställande och sade att var dags för politikerna att överge dödläge för dialog och fungerande demokrati

I september bröt socialisterna en tre månader lång bojkott av parlamentet och återvände för att delta i lagstiftningsarbetet. Bojkotten var en protest mot det påstådda fusket i lokalvalet

I oktober bekräftade EU sin skepsis genom att inte förklara Albanien som kandidatland till unionen

I december fastslog Europeiska säkerhets- och samarbetsorganisationen OSSE och Venedigkommissionen, Europarådets rådgivande organ för författningsfrågor, att vallagen måste ändras på en rad punkter, vilket de stora partierna enats om att försöka åstadkomma

2012 I mars ansåg EU att Albanien inte uppfyllt mer än ett enda av de grundläggande kraven på reformationer för att bli kandidatland till medlemskap i EU; inrättandet av en justitieombudsman

Till överst på sidan

Geografi

Albanien, ett av Europas minsta länder ligger på Balkanhalvön. Landets yta uppgår till ungefär 28 748 kvadratkilometer vilket är något mindre än Smålands yta och ligger vid Otrantosundet, där Adriatiska havet möter Joniska havet. Tvärs över sundet ligger Italiens ”stövelklack”. Närmaste grekiska ö är Korfu. Albanien gränsar till Montenegro, Kosovo, Makedonien och Grekland.

Ungefär tre fjärdedelar av Albaniens yta upptas av berg och en dryg tredjedel är täckt av skog, huvudsakligen lövträd. Landets genomsnittliga höjd är drygt 700 meter över havet. Bergskedjorna löper mestadels i nord-sydlig riktning och skiljs åt av tättbebyggda dalar eller slätter. Låglandet mellan kusten och bergen är i genomsnitt cirka fem mil brett. Den över 400 kilometer långa kusten mot Medelhavet är till största delen sandig med få naturliga hamnar.

Albaniens befolkning uppgår till cirka 3 003 000 invånare. Huvudstaden Tirana har cirka 620 000 invånare. Andra större städer är Durres (c:a 133 000 invånare), Elbasan (c:a 107 000 invånare), Shkodra (c:a 112 000 invånare) och Vlora (c:a 95 000 invånare).

Klimat

I västra delen av Albanien råder medelhavsklimat vilket innebär att somrarna vanligtvis är varma och torra medan vintrarna är milda, molniga och regniga. I de bergiga, östra delarna kännetecknas klimatet av stor nederbörd med kalla vintrar, temperaturen i nordöst kan gå ned till minus 20 grader Celsius, och varma somrar.

Befolkning, språk och socialt

Majoriteten av landets invånare bor i kustlandet, medan bergsområdena är glest befolkade. Under åren 1945 – 1990 begränsade kommunistregimen människors möjligheter att lämna landsbygden. Efter dess fall inleddes en stor folkomflyttning från landsbygden till städerna. Statistik från 2011 visar att fler albaner nu bor i städer än på landsbygden för första gången i landets historia.

Under den kommunistiska regimen eftersträvades en hög befolkningstillväxt och invånarantalet nästan trefaldigades under dess styre. Under 1990-talet minskade befolkningen till följd av en massiv utvandring. Efter en viss befolkningsökning i början av 2000-talet minskade invånarantalet på nytt. Cirka 1,4 miljoner albanska medborgare lever i andra länder.

Albanien har en ganska homogen befolkning, cirka 95 % beräknas vara albaner. Största minoritetsgruppen är greker. Albaniens och Greklands relationer har tidvis varit ansträngda då Grekland ansett att den grekiska minoriteten i Albanien diskriminerats.

Greker, makedonier och montenegriner definieras numera officiellt som nationella grupper, medan romer och vlacher, ett rumänsktalande folk, definieras som språkliga minoritetsgrupper. Det finns också en grupp som kallar sig själva egyptier. De sammanblandas ofta med romer, men talar albanska och erkänns inte som minoritetsgrupp.

Romerna är i allmänhet fattiga och socialt utstötta. Inom gruppen är analfabetismen hög och hälsan ofta dålig. I september 2003 antog regeringen en landsomfattande plan för att förbättra romernas situation.

Albanerna har funnits i regionen i flera tusen år, och det bor nästan lika många etniska albaner i andra länder på Balkan som i Albanien. I den tidigare serbiska provinsen Kosovo, som 2008 ensidigt utropade sig som självständig stat, är majoriteten albaner, och det finns också en stor albansk minoritet i Makedonien.

Det finns även stora grupper albaner i länder som Italien, Grekland, Tyskland, Schweiz, USA och Nederländerna. Efter kommunistregimens fall utvandrade invånarna i Albanien i en takt som var en av de högsta i världen och ungefär var femte invånare lämnade landet mellan 1990 och 2001.

De turkiska härskarna, som fanns i landet under flera hundra år, tillät inte att det albanska språket användes i skolundervisningen fram till i mitten av 1800-talet. Först 1908 fick språket ett modernt alfabet med latinska bokstäver. Albanska är numera landets officiella språk.

Det albanska språket tillhör den indoeuropeiska språkfamiljen, men är inte nära släkt med de andra språken i familjen. Albanska är det enda språk som härstammar från det utdöda språket illyriska, men har även påverkats av latin, turkiska, grekiska och slaviska språk. Det finns två huvuddialekter. I norr talas gegiska, som talas av två tredjedelar av befolkningen. Övriga talar toskiska, som ligger till grund för det officiella skriftspråket. Skillnaden mellan dialekterna håller dock på att försvinna.

I Albanien är fattigdomen utbredd, men har kunnat bekämpas tack vare en stark tillväxt under 2000-talets första årtionde. Barnadödligheten har också minskat men är fortfarande den högsta i regionen. Vart sjunde barn under fem år lider av undernäring. Enligt Världsbankens uppskattningar saknar mer än en tredjedel av hushållen fortfarande rinnande vatten, avlopp och centralvärme.

De flesta fattiga bor i de isolerade bergstrakterna, även om fattigdom också förekommer i slumliknande områden i städerna. Många klarar sig endast tack vare egna odlingar och pengar som släktingar utomlands skickar hem.

Sjuk- och hälsovården är bristfällig, särskilt på landsbygden. Sjukhusen är ofta i dåligt skick och saknar utrustning. Enligt en rapport från Världshälsoorganisationen (WHO) 2012 har Albanien bara 115 läkare per 100 000 invånare, vilket är bara drygt en tredjedel av genomsnittet inom EU och den lägsta andelen på Balkan.

Satsningar har gjorts på att införa socialbidrag och arbetslöshetsunderstöd, men resurserna till detta är små. Bidragen är låga och omfattar bara vissa grupper.

Vapentätheten i samhället är stor, och även om vardagsbrottsligheten är låg finns det en omfattande organiserad brottslighet som ägnar sig åt bland annat människohandel. Albanien är både ursprungs- och transitland för denna handel. Barn, kvinnor och flyktingar är de vanligaste offren för människosmugglarna.

Till överst på sidan

Religion

Författningen garanterar religionsfrihet, som respekteras i det stora hela.

Under den romerska perioden kristnades Albanerna. Under det osmanska (turkiska) väldet (1468–1912) konverterade många till islam. Efter 1945 saknas officiell statistik över albanernas religiösa tillhörighet. Diktatorn Enver Hoxha, som styrde landet 1944-1985, försökte ersätta religiös tro med kommunistisk ideologi.

År 1967 förbjöds all religionsutövning och Albanien proklamerades som världens första ateistiska stat. Moskéer och kyrkor revs, stängdes och byggdes om. Efter Hoxhas död 1985 återlämnades dock flera kyrkor och kloster till de ursprungliga ägarna.

Landets religiösa traditioner är inte speciellt starka. Enligt uppskattningar är cirka 70 procent av befolkningen av tradition muslimer, de flesta sunniter. Omkring 20 procent är grekisk-ortodoxa, inklusive en albansk-ortodox gren. Dessa återfinns framför allt i landets södra del. Katolikerna, som främst bor i norr, beräknas uppgå till 10 procent.

Utbildning

Ungefär hälften av de albanska barnen går i förskola från tre års ålder. Vid sex års ålder börjar de grundskolan. Sedan år 2005 är den obligatoriska skolgången nio år. Gymnasiet har både yrkesinriktade och teoretiska program.

Formellt sett är undervisningen avgiftsfri, men ibland tvingas föräldrar betala för böcker och annan utrustning vilket bidrar till att en del barn, framför allt på landsbygden, inte fullföljer grundskolan. Drygt nio av tio barn går i grundskolan, och tre av fyra i gymnasiet.

De grekiska och makedonska minoriteterna har egna skolor med undervisning på det egna språket. För den romska minoriteten gäller inte detta. Många av dem går inte i skolan alls varför analfabetismen bland romerna är mycket stor.

I Albanien finns omkring 25 universitet och högskolor, både statliga och privata. Universitetet i Tirana var det största. För högskolestudier får studenterna betala avgifter som beror på familjeinkomsten. Kvaliteten på den högre utbildningen i landet anses låg och många väljer därför att studera utomlands. Andelen i befolkningen som har högskoleexamen är låg. Många högutbildade har valt att lämna landet för mer attraktiva anställningar utomlands.

Under 1990-talet reformerades utbildningen och man lämnade de marxist-leninistiska principer som tidigare präglat den. Under den ekonomiska krisen 1991-92 råkade skolsystemet i kaos och nästan en tredjedel av alla skolor vandaliserades och tusentals lärare flydde utomlands. Många skolor har sedan dess renoverats med hjälp av utländskt bistånd. Trots det råder ännu stor brist på skollokaler, material och lärare, i synnerhet på landsbygden. Läget har sedan dess förbättrats, men fortfarande är standarden låg i de albanska skolorna.

Turism

Då Albanien kan erbjuda turister en vacker kust, berg, gamla stadsmiljöer och historiskt intressanta platser torde förutsättningarna för en blomstrande turism vara goda. Fortfarande behövs dock stora investeringar i infrastruktur och grundläggande service för att turistnäringen riktigt ska kunna få fart.

Under 1993 kom cirka 500 000 utländska besökare till landet. År 2010 hade antalet stigit till cirka 2 417 000.

För mer information klicka på länken Landsfakta

Under tre veckor utforskade jag Albanien med hjälp av hyrbil och lokala bussar. Tiden räcker till för att besöka de flesta av de större städerna och Butrint, en av de sevärdheter som finns med på UNESCO:s världsarvslista. Tyvärr räckte inte tiden till att besöka de små bergsbyarna i norra Albanien. Dessutom hade jag inte hyrt en tillräckligt bra bil, 4-hjulsdriven, för att köra på de smala och dåliga bergsvägarna.

Enligt min uppfattning är det lilla och vackra landet definitivt värt ett besök! Här finns vacker natur, intressanta sevärdheter och vänliga människor som möter en besökare. Det är dessutom fortfarande mycket billigt att turista i Albanien. Res hit innan landet "översvämmas" av turister och njut av ett litet vackert land på Balkan! Jag kan mycket väl tänka mig att besöka Albanien fler gånger.

Skanderbeg torget och Historiska museet.
Tirana

"Socialist- monument".
Tirana

Operan.
Tirana

"Kommunisthus".
Tirana

Pyramiden som skulle bli
Enver Hoxas gravmonument.
Tirana

Romerska teatern.
Butrint

Kampen för överlevnad är hård.
Tirana

Dopplatsen.
Butrint

Borgen.
Petrela

Venetianska tornet.
Butrint

Stadsmuren.
Elbasan

Del av kustvägen mellan
Saranda och Vlora

Lejonporten.
Elbasan

Getflockar,

Gammalt och nytt hus.
Elbasan

fårhjordar och

Hon ville följa med mig hem till Sverige!
Elbasan

kohjordar är en vanlig syn på albanska vägar

Byn Lini ligger
vid sjön Orhid.
Lini

Bördig dal nära
Vlora

Byn var full med gamla hus.
Lini

Den vackra Heliga Treenighetens kyrka.
Berat

Hon satt och stickade i en rishög.
Lini

Stadsdelen Mangalem är med på UNESCO:s världsarvslista.
Berat

Där tiden
"står stilla".
Lini

De gamla husen klättrar längs bergssidan.
Berat

Katedralen.
Korca

Trångt mellan husen!
Berat

Försvarsbunker från
kommunisttiden.
Korca

De gamla husen i kvällsbelysning.
Berat

Bergsvy.
Korca

Centrumet har stark socialistisk prägel.
Corovoda

Olika generationer.
Jag föll för de blå skorna!
Korca

Tungt lastad åsna.
Osumidalen

Vy från vägen mellan Korca och Gjirokastra

Den vackra
Osumidalen

Vy från vägen mellan Korca och Gjirokastra

Den mäktiga kanjonen i
Osumidalen

Parkeringshus?
Leskovac

Den mäktiga kanjonen i
Osumidalen

Vägen mellan
Leskovac och
Permeti

Uppe på berget ligger borgen Rozafa.
Shkodra

Den gamla staden är med på
UNESCO:s
världarsvslista.
Gjirokastra

Katedralen som under en period var moské.
Borgen Rozafa. Shkodra

Gjirokastra

Vy över "Blymoskén".
Shkodra

Gjirokastra

"Blymoskén".
Shkodra

Kadare fastigheten.
Gjirokastra

Moskén
Ebu Bekir.
Shkodra

Borgen.
Gjirokastra

"De fem hjältarnas plats."
Shkodra

Fåraherden som absolut ville vara med på kort!
Libohova

"Gentlemen".
Shkodra

Vägen mellan
Gjirokastra och Sarandra

Romerska teatern.
Durres

Vägen mellan
Gjirokastra och Sarandra

Romerska stadsport.
Durres

Floden vid källan
"The Blue Eye"

"Partisanen"
och hotell.
 

Socialist- monument.
Saranda

Den romerska stadsmuren.
Durres

Den forna romerska kolonin är med på UNESCO:s världsarvslista. Butrint

Spegelbild
av hus.
Durres

 

 

För mer information om Albanien      

Dagens väder i Albanien

Fakta World Factbook UD:s rekommendationer   BBC Weather
Tidningar NOA      
Övrigt Alban Tourism www.stalvik.se    

Ja, det finns många intressanta, fascinerande och spännande platser på vår jord. Läs om några av dessa på min hemsida. 

Till överst på sidan


Uppdaterad 2012-06-09
www.stalvik.com

354 besökare sedan 120505